Med pennan antecknade Bengt Samuelsson i sin kalender sina resor och möten. Han var angelägen om att ha en mycket liten kalender, så att det inte fanns plats för alltför många aktiviteter. Det var nämligen viktigt att ha tid för den egna forskningen. Samuelsson hade många uppdrag, inte minst sedan han tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1982. Han var engagerad i ett flertal forskningssamarbeten och styrelser, bland annat var han rektor för Karolinska Institutet 1983–1995 och ordförande för Nobelstiftelsen 1993–2005. När denna kalender användes 2006 var han fortfarande aktiv som forskare och förblev knuten till Karolinska Institutet till sin död 2024. Uppslaget för maj månad visar några av Samuelssons engagemang och intressen. Han reste till La Jolla i Kalifornien för ett möte om lipidomik, ett forskningsområde där Samuelssons arbeten är av stor betydelse. Ett möte gällde det forskningsbaserade läkemedelsföretaget Biolipox, där Samuelsson satt i styrelsen. En sammankomst med Måltidsakademien avspeglar hans stora intresse för gastronomi. En konferens i Stockholm organiserad av tidskriften Nature är också inskriven i kalandern. Kalendern och pennan är för Samuelssons hustru Karin nära förknippade med minnet av maken. Hon donerade föremålen till Nobelprismuseet 2025.

T-tröjor som dessa användes av medarbetare vid den filippinska webbtidningen Rappler, som Maria Ressa var med om att grunda 2012. I sin Nobelprisföreläsning 2021 visade hon upp en sådan tröja för att förklara sitt budskap. Hon talade hon om hur informationsteknologin har blivit en scen för spridning av skräck, ilska och hat, men att detta måste vändas till något bättre. Texten på tröjorna säger att ”för att bli de goda måste vi tro att det finns något gott i världen.” När hon överlämnade tröjorna till Nobelprismuseet berättade hon att tröjorna gett upphov till diskussion bland medarbetarna på Rappler. Som undersökande journalister är de snarare ”bistra och bestämda” eftersom deras uppmärksam är riktad mot allt förfärligt. Men de gör det för sitt samhälle och Ressa är hoppfull inför framtiden. Maria Ressas hopp lever trots de svårigheter hon mött i arbetet som undersökande journalist. Efter att ha avslöjat maktmissbruk och tagit strid mot det brutala våldet i Filippinerna, har hon flera gånger blivit arresterad. Den första gången var den 13 februari 2019 och att hon fick betala borgen för att bli frisläppt ser hon som regeringens gåva till henne på alla hjärtans dag. Maria Ressa donerade T-tröjorna till Nobelprismuseet 2025. Hon överlämnade även en video från den första arresteringen av henne.

Detta exemplar av det andra bandet av Bertha von Suttners roman Die Waffen nieder! ingick i Alfred Nobels bibliotek. Boken kom ut 1889 och gjorde Bertha von Suttner till en av den framväxande fredsrörelsens främsta företrädare. Bertha von Suttner var under en kort period Alfred Nobels sekreterare och blev därefter vänner. Deras tankeutbyte om fred hade sannolikt inflytande på formuleringarna om fredspriset i Nobels testamente. von Suttner utsågs 1905 till mottagare av Nobels fredspris.

Utrustningen användes av Wolfgang Ketterle i experiment för att skapa “Bose-Einstein-kondensat”, som endast uppträder vid extremt låga temperaturer. Till vänster syns en av de spolar som användes i experiment 1996. Spolen kyldes med vatten genom rören. Underst syns en elektronisk kontrollpanel som byggdes av forskarna själva. Den installerades mellan experimentuppställningen och en dator för att ge skydd mot fel med vattentillförseln vid kylningen av spolarna. Till höger syns en slutare i två delar för en atomstråle som användes i experiment 1994–2001. Wolfgang Ketterle donerade utrustningen till Nobelprismuseet 2001.

Böckerna är delar av bokföringen från en nitroglycerinfabrik i Fredriksberg utanför Helsingfors. Fabriken etablerades av Robert Nobel 1865. När Alfred Nobel påbörjade sina försök att lansera nitroglycerinet som sprängämne på utanför Sverige måste det ha tett sig naturligt med an framstöt även i Ryssland och Finland, som vid tiden var ett storfurstendöme inom det ryska imperiet. Här var delar av familjen fortfarande hemmastadd. Robert Nobels hustru Pauline var från Helsingfors och familjen bodde åren kring 1865 i staden. Robert Nobel var liksom sin bror Alfred och far Immanuel involverad i den tidiga verksamheten med nitroglycerin och etablerade 1865 en fabrik i Fredriksberg utanför Helsingfors. Försöken att lansera nitroglycerinet i Finland lyckades dock inte. Robert Nobel flyttade till Sverige och var under en tid chef för nitroglycerinfabriken i Vinterviken utanför Stockholm. Böckerna donerades till Nobelprismuseet av Hans Nobel 2002.

Att ta sig ur svårigheter är en oundviklig del av både det vetenskapliga arbetet och livet i stort. Så här berättar David Baker om ett par glasögon och en bruten skidstav: ”De orange glasögonen och den brutna skidstaven symboliserar båda övervinnandet av motgångar. För några år sedan fick jag en ögonskada som gjorde det omöjligt för mig att se på datorskärmar. Jag var jag förtvivlad över hur jag skulle kunna arbeta, men upptäckte efter en månad att de orange glasen löste problemet. Jag bär dem när jag håller presentationer och de har de nästan blivit en del av min persona – jag får ofta lika många uppskattande kommentarer om glasögonen som innehållet i föredragen! Jag är en hängiven offpist-skidåkare och har brutit många stavar ute i terrängen. Jag har då ändå varit tvungen att ta mig tillbaka till startpunkten, vilket jag uppenbarligen har hittills – skidstaven representerar inte bara övervinnandet av motgångar utan också min kärlek till bergen där jag tillbringar nästan varje helg året runt.” David Baker donerade glasögonen och skidstaven till Nobelprismuseet 2024.

Modellens stora röda del visar taggprotein (spikeprotein) som finns på viruset SARS-CoV-2, som orsakar sjukdomen Covid-19. Modellens blå och gröna delar avbildar konstgjorda proteiner som tagits fram av David Baker och hans medarbetare. Dessa proteiner binds till taggproteinet och har hos djur visat sig förhindra att viruset får fäste och att infektion utvecklas. Proteinerna har ännu inte genomgått tester och tillverkning som krävs för att användas på människor. David Baker donerade modellen till Nobelprismuseet 2024.

Boken Mekaniken i dess användning vid konster och handtverk har tillhört Immanuel Nobel. Boken är en svensk översättning av ett originalverk på tyska av den österrikiske fysikprofessorn Andreas von Baumgartner. När boken trycktes 1842 var Immanuel Nobel verksam i Sankt Petersburg i Ryssland. Han arbetade där med tekniska projekt inom flera olika områden och drev en mekanisk verkstad. Kanske skaffade han boken vid sin återkomst till Sverige vid slutet av 1850-talet, men han kan också ha använt den i Ryssland. Han lärde sig aldrig ryska utan klarade sig med svenska under sina 20 år i Ryssland. Boken anskaffades av Nobelprismuseet 2008.

Reservoarpennan har tillhört Ivo Andrić och var en ständig följeslagare till honom i hans litterära arbete. Den symboliserar hans sociala och konstnärliga engagemang och påminner oss om det skrivna ordets betydelse. Pennan har donerats till Nobelprismuseet av Belgrads stadsmuseum 2025. Belgrads stadsmuseum förvaltar det museum med Ivo Andrićs kvarlåtenskap, som enligt författarens önskan bildades efter hans död.

Skeden användes av Andrej Sacharov under 1980-talet när han av den sovjetiska regimen förvisats till Nizjnij Novgorod (som då hette Gorkij). Sacharov var fysiker men hade sedan 1960-talet engagerat sig för mänskliga rättigheter. Han belönades för sina insatser med Nobels fredspris 1975. De sovjetiska myndigheterna hindrade honom dock att resa för att ta emot priset. För att försvåra hans arbete förvisades han 1980 till Nizjnij Novgorod. Han bodde där i en lägenhet och på andra sidan gatan inrättades en station varifrån han övervakades. Han fick besök av sin hustru Jelena Bonner, men levde under långa perioder ensam och lagade sin mat själv. Träskeden, som är traditionell rysk typ, blev ett dagligt redskap i livet i förvisningen. Han använde skeden bland annat när han lagade mat i en teflonpanna för att inte rispa ytan av pannan. En av de rätter han gärna tillagade var en typ av kvarg som han stekte lätt eftersom han tyckte om varm mat. Han använde också skeden när han gjorde äggröra. Träskeden donerades till Nobelprismuseet av Andrei Sakharov Foundation 2025.

Glashållaren användes under 1950- och 1960-talen av Andrej Sacharov när han drack te. På traditionellt ryskt vis drack han teet ur glas som placerades i hållaren av metall, som gjorde att han inte behövde bränna sig. Att dricka te var en viktig del av Sacharovs dagliga liv som fysiker och freds- och människorättsaktivist. Ett glas med te hade en given plats på hans skrivbord. Han använde glashållaren i sitt hem i Moskva och hade eventuellt även med den under sina återkommande vistelser i Sarov (som då hette Arzamas-16) där han arbetade inom det sovjetiska kärnvapenprogrammet. Glashållaren donerades till Nobelprismuseet av Andrei Sakharov Foundation 2025.

Räknestickan var ett flitigt använt redskap i Andrej Sacharovs arbete som fysiker. Sacharov gjorde viktiga insatser inom fysiken, både inom grundvetenskapliga områden och utveckling inom kärnenergi och kärnvapen. Han hade en viktig roll i utvecklingen av den sovjetiska vätebomben. Från slutet av 1950-talet gav han uttryck för oro inför riskerna med kärnvapen och verkade för att begränsa spridning av dem. Han engagerade sig senare också starkt i kampen för mänskliga rättigheter. Räknestickan donerades till Nobelprismuseet av Andrei Sakharov Foundation 2025.