Denna mugg fanns ofta på Alva Myrdals skrivbord. Bland annat använde hon den under arbetet med boken Spelet om nedrustningen.
Muggen donerades till Nobelprismuseet av Alva Myrdals efterlevande 2009.
Skrivmaskinen användes av Alva Myrdal bland annat under arbetet med hennes bok Spelet om nedrustningen, som kom ut 1976.
En skrivmaskin leder kanske främst tankarna till skrivande och tänkande i avskildhet. Detta var också en del av Alva Myrdals verksamhet, även om en stor del av hennes arbete ägde rum i talarstolar och vid förhandlingsbord. Med en bakgrund inom psykologi, sociologi och pedagogik engagerade sig Alva Myrdal under 1930-talet inom familje- och socialpolitik. Efter sina insatser inom den svenska socialpolitiken ägnade hon sig från 1950-talet alltmer åt internationellt arbete. Bland annat hade hon en rad uppdrag för FN. Särskilt engagerade hon sig för fred och nedrustning. Som svensk chefsdelegat vid nedrustningskonferensen i Genève 1962-1973 arbetade hon bland annat mot stormakternas kapprustning. Vid sidan av sitt engagemang för freden verkade hon också starkt för jämlikhet mellan könen.
Skrivmaskinen donerades till Nobelprismuseet av familjen Myrdal 2009.
Med denna håv samlade Osamu Shimomura och hans medarbetare in många exemplar av maneten Aequorea aequorea för att utvinna ett ämne som gör deras kanter självlysande. Håven som tillverkades omkring 1968 och var utformades för att vara lätt och smidig att röra i vattnet. Maneterna måste fångas på rätt håll så att inte deras kanter skadades. Handtaget målades i svart och orange, för att symbolisera Princeton University.
Osamu Shimomura donerade håven till Nobelprismuseet 2009.
Osamu Shimomuras forskning om självlysande biologiska ämnen började med det lilla kräftdjuret Cypridina hilgendorfii. I provröret finns torkade exemplar av organismen.
När det sandliknande materialet fuktas blir det självlysande. Provet samlades in av japanska soldater under andra världskriget, då det användes som en diskret ljuskälla. Vid krigsslutet togs det om hand av amerikanska marinen och hamnade sedan vid Princeton University.
De självlysande kräftdjuren intresserade även efter kriget japanska forskare. Den unge kemisten Osamu Shimomura fick 1955 i uppgift att ta reda på vad som gjorde djuren självlysande. Efter omfattande arbete lyckades han hitta orsaken: ett självlysande protein. Shimomura skulle senare fortsätta sin forskning om självlysande biologiska ämnen vid Princeton University.
Osamu Shimomura donerade provröret till Nobelprismuseet 2009.
Plastdunkarna användes av Osamu Shimomura och hans medarbetare i arbetet med att utvinna självlysande ämnen ur maneter av arten Aequorea aequorea. Dunkarna innehöll lösningar av ammoniumsulfat och syran EDTA.
Från tusentals maneter lyckades Shimomura och hans medarbetare utvinna några gram av ett självlysande protein, aequorin. De lyckades också utvinna små mängder av ett annat protein som avgav ett svagt grönt ljus. Denna upptäckt av grönt fluorescerande protein (GFP) skulle få stor betydelse inom forskningen. Med hjälp av GFP kan man studera processer i olika organismers celler.
Osamu Shimomura donerade plastdunkarna till Nobelprismuseet 2009.
När Alfred Nobel tilldelades hederslegionen var det en bekräftelse på den ställning han nått i Frankrike. Nobel gav flera gånger uttryck för att han personligen inte tillmätte ordnar och utmärkelser någon större vikt, men han såg den affärsmässiga nyttan av det erkännande de innebar. Innerst inne var han kanske också smickrad över bevis på uppskattning.
Toshihide Maskawa började använda denna räknesticka när han gick i gymnasieskolan. Exempelvis använde han den när han som sjuttonåring strax efter uppskjutningen av satelliten Sputnik 1957 gjorde beräkningar av satellit- och raketbanor. Maskawa fördjupade sig senare i kvantfysikens matematik. Maskawa skaffade sig 1973 sin första programmerbara fickräknare och räknestickan fick träda ur tjänst.
Toshihide Maskawa donerade räknestickan till Nobelprismuseet 2008.
Portföljen har tillhört Klas Pontus Arnoldson. Som skribent och politiker verkade Arnoldson för freden. I svenska riksdagen förespråkade han neutralitetspolitik – att inte stödja någon part i en väpnad konflikt. Arnoldson grundade 1883 Svenska freds- och skiljedomsföreningen och blev föreningens sekreterare.
Portföljen donerades till Nobelprismuseet av Klas Pontus Arnoldsons efterlevande 2008.
En anteckningsbok som Roger Tsien använde när han var omkring åtta år gammal ger inblickar i hans bild av omvärlden och hur hans intressen föddes under barndomsåren. Anteckningsboken innehåller listor på länder och storstäder och teckningar av komplicerade trafikkorsningar och berömda broar, som den unge Roger Tsien fascinerades av. Faderns arbete inom flygvapnet avspeglas i listor med flygplanstyper. Ett vaknande intresse för kemi visas av listor på grundämnen, mineral, vitaminer och läkemedel samt en rad skisser över kemiska experiment som Tsien ritat av ur en bok. Här finns också några sidor med kinesiska ord, något som Tsien dock tyckte var ganska tråkigt.
Roger Tsien donerade anteckningsboken till Nobelprismuseet 2008.
På Martti Ahtisaaris skrivbord, där han som finsk president, diplomat och fredsförhandlare verkat för en fredligare värld, stod länge denna björn. Den är en gåva från soldater som skadats under Vinterkriget mellan Finland och Ryssland 1939–1940. Björnen är tillverkad av krigsinvaliden Väinö Kekkonen från Karelen, Ahtisaaris hembygd, som han fördrevs ifrån som liten pojke under kriget. För dem som försvarade hembygden blev framtiden inte alltid lika ljus som för Ahtisaari. ”Björnen är en symbol för Finland, och kanske också för mig”, sade Ahtisaari.
Martti Ahtisaari donerade träbjörnen till Nobelprismuseet 2008.
Hatten har tillhört Gunnar Myrdal. Det är en bredbrättad filthatt och han använde den under 1960-talet.
Hatten donerades till Nobelprismuseet av Gunnar Myrdals efterlevande 2008.
Piporna och pipstället har tillhört Gunnar Myrdal. Han hade dem bland annat under sin tid som föreståndare vid Institutet för internationell ekonomi, som då låg i Wenner-Gren Center i Stockholm. Institutet för internationell ekonomi grundades 1962 i samband med att en personlig professur inrättades för Myrdal. Han ledde institutet till 1967.
Piporna och pipstället donerades till Nobelprismuseet Gunnar Myrdals efterlevande 2008.
På papperet finns anteckningar från ett seminarium som blev impulsgivande för Martin Chalfies forskning.
Vid slutet av 1980-talet hölls lunchseminarier, ”Neurolunch”, varje tisdag kl. 12 vid institutionen för biovetenskap på Columbia University. Den 25 april 1989 höll Paul Brehm en presentation om självlysande organismer som blev avgörande i Martin Chalfies forskning. Chalfie fick idén att i sin forskning använda grönt fluorescerande protein som markör för hur gener uttrycks. Under och efter seminariet antecknade han på detta papper bland annat namn på forskare inom området. Ett av dem är ”Shimomura”. Osamu Shimomura, Roger Tsien och Martin Chalfie fick senare dela 2008 års Nobelpris i kemi.
Martin Chalfie donerade anteckningarna till Nobelprismuseet 2008.
Roger Myerson läste Isaac Asimovs science fiction-roman _Stiftelsen_ när han var tolv år gammal. Boken inspirerade honom att senare ägna sig matematiskt inriktad samhällsvetenskap.
Roger Myerson donerade boken till Nobelprismuseet 2007.
Manuskripten är de handskrivna originalen till två av Roger Myersons mest inflytelserika vetenskapliga publikationer: "Incentive Compatibility and the Bargaining Problem" från 1979 och "Optimal Auction Design" från 1981.
Roger Myerson donerade manuskripten till Nobelprismuseet 2007.
Modellen från Roger Kornberg visar strukturen för RNA-polymeras, en molekyl med en viktig roll i en av livets grundläggande processer. Molekylen är ett enzym, ett ämne som påskyndar kemiska processer, och är aktivt i överföringen av den genetiska informationen i DNA-molekyler till RNA-molekyler. Genom ett slags ficka i RNA-polymerasmolekylen matas en lång RNA-molekyl fram. Ordningen av RNA-kedjans beståndsdelar bestäms av den hos en DNA-molekyl som parallellt läses av i RNA-polymerasmolekylens ficka.
Roger Kornberg donerade modellen till Nobelprismuseet 2006.
Ibland tar föremål märkliga vägar. Denna lilla bok innehåller tankar och dikter av Rabindranath Tagore och medlemmar av dennes familj. Bland annat finns en handskriven dikt av Rabindranath Tagore, som skänkte boken till Andrée Karpelès Hogman 1923. Andrée Karpelès var en konstnär från Frankrike som under några år bodde i Santiniketan där Tagore drev en skola. I Santiniketan målade hon och översatte Tagores dikter till franska. Efter slutet av andra världskriget adopterade hon och hennes man en flicka som förlorat sin far under en flykt undan nazisterna och sin mor i koncentrationsläger. Boken hamnade sedan hos denna adoptivdotter Flora Hogman, som bosatte sig i New York. När en av Nobelprismuseets dåvarande medarbetare, Margrit Wettstein, i samband med sitt forskningsarbete kom i kontakt med Flora Hogman, erbjöd hon sig att donera boken till Nobelprismuseet. Boken överlämnades till Nobelprismuseet 2007.
Robert Bárány tilldelades 1914 års Nobelpris i fysiologi eller medicin. Hans Nobelprisdiplom utformades av konstnären Anna Berglund.
Diplomet donerades till Nobelprismuseet av Robert Báránys efterlevande 2007.
Robert Bárány tilldelades 1914 års Nobelpris i fysiologi eller medicin.
Báránys Nobelprismedalj donerades till Nobelprismuseet av hans efterlevande 2007.
Denna doktorsring har tillhört Robert Bárány, som blev hedersdoktor vid Karolinska Institutet 1924. I de skandinaviska länderna ger doktorsgraden av tradition rätt att bära en ring, som symboliserar bandet mellan doktorn och vetenskapen.
Ringen donerades till Nobelprismuseet av Robert Báránys efterlevande 2014.
Instrumentet är en prototyp för utrustningen till satelliten COBE som användes för att mäta kosmisk bakgrundsstrålning. George Smoot och hans forskargrupp kunde 1992 med hjälp av data från COBE påvisa små variationer hos strålningen i olika riktningar. Detta ger en ledtråd till hur stjärnor och andra himlakroppar har uppkommit.
Variationerna kan förklaras av en sorts kvantmekaniska fluktuationer som gjort att materia på vissa ställen bildat klumpar i universum. Dessa har sedan vuxit på grund av gravitationen.
Antennprotypen överlämnades 2006 till Nobelprismuseet av George Smoot och NASA.
Edmund Phelps lärde sig spela trumpet som tonåring och det kom att bli hans passion. Han fick utlopp för sin kreativitet genom musiken. En kurs med uppgiften att improvisera över en C-durskala gav insikten att vi alla kan hitta inspiration där vi kanske inte trott det innan. Phelps spelade i olika grupper och tog då gärna en ledande roll. Skulle han kanske bli ledare inom en organisation? Phelps kom till slutsatsen att hans begåvning nog inte räckte för en musikalisk karriär och valde istället att studera humaniora. Han gick dock även en kurs i ekonomi. Den tände hans intresse och blev första steget mot en karriär inom ekonomisk forskning. I privata sammanhang fortsatte Phelps att ge prov på sina musikaliska talanger, även genom sång.
Edmund Phelps donerade trumpeten till Nobelprismuseet 2006.
Luppen eller förstoringsglaset har ofta sin plats på forskarens arbetsbord. Detta förstoringsglas fanns på Arne Tiselius skrivbord. Vad använde han det till? Säkert för en rad olika ändamål. Kanske för att granska kemiska preparat och små detaljer i apparaturen? Kanske användes det ibland till att granska diagrammen från analysmetoden ”elektrofores” som Tiselius utvecklade?
Förstoringsglaset donerades 2006 till Nobelprismuseet av Birger Drake, som under en tid arbetade med Arne Tiselius.
Nelly Sachs gav denna Venini-vas till konstnärinnan Lenke Rothman någon gång mellan 1951 och 1957.
Små vackra ting gav Nelly Sachs tröst och inspiration i arbetet. Sachs föddes i en judisk familj i Berlin och levde där tills hon flydde undan nazismens förföljelser med det sista passagerarflyget 1940. Hennes nya hem blev Sverige och en lägenhet i Stockholm möblerad med böcker och små saker.
Vasen donerades till Nobelprismuseet av Lenke Rothman 2006.
För Albert Einstein kom beskedet att han 1922 tilldelats Nobelpriset i fysik inte som någon överraskning. Vid skilsmässan från Mileva Maric 1919 hade Einstein lovat att hon och de två sönerna skulle få pengarna ifall han skulle tilldelas Nobelpriset. I ett brev som Einstein skrev till sina två söner 1924 nämns ett av användningsområdena för pengarna: ett hus.
Länge trodde man att stress var den dominerande orsaken till magsår. Barry Marshall hade dock en teori om en annan orsak: en bakterie, Helicobacter pylori, som hans kollega Robin Warren upptäckt hos magsårspatienter. Marshall lyckades dock inte bevisa detta och hans idéer möttes av motstånd. Han beslöt då att göra ett experiment på sig själv. Efter att ha druckit en bakterielösning ur flaskan som visas här drabbades han av en kraftig infektion. Detta visade att hans teori var riktig.
Barry Marshall donerade provflaskan till Nobelprismuseet 2005.
På denna slips, som tillhört Barry Marshall, syns bakterien Helicobacter pylori. Marshall och Robin Warren upptäckte att denna bakterie orsakar magsår. Upptäckten fick genomgripande betydelse för behandling av magsår och gav dem medicinpriset 2005.
Barry Marshall donerade slipsen till Nobelprismuseet 2005.
I serietidningen berättas historien om hur Barry Marshall upptäckte att magsår orsakas av en bakterie. Han bevisade sin hypotes genom att dricka en bakterielösning. Tidningen togs fram av läkemedelsföretaget Abbott, som tillverkade det vanligaste läkemedlet mot magsår.
Barry Marshall donerade serietidningen till Nobelprismuseet 2005.
Denna Nobelprismedalj har tillhört Hans von Euler-Chelpin, som 1929 tilldelades Nobelpriset i kemi för sina undersökningar om jäsning av socker. Han delade priset med Arthur Harden.
Hans von Euler-Chelpin föddes i Tyskland, där han också började sin vetenskapliga karriär. Som ung forskare sökte han sig 1897 till Sverige och blev professor vid Stockholms högskola 1906. Han hade en central roll i tidens biokemi och var ledamot av Nobelkommittén för kemi 1929–1946.
von Euler blev svensk medborgare 1902, men behöll också sitt tyska medborgarskap och var under första världskriget officer i det tyska artilleriet och flygvapnet. Efter nazisternas maktövertagande och under andra världskriget agerade han till förmån för den nazistiska regimen. Han var aktiv medlem i pronazistiska svensk-tyska föreningar och hade kontakter på hög nivå i Nazityskland.
Medaljen donerades till Nobelprismuseet av Hans von Eulers efterlevande 2005.
Glasögon är vanliga föremål bland Nobelpristagares ägodelar. Dessa glasögon tillhörde John Eccles.
Glasögonen donerades till Nobelprismuseet av John Eccles efterlevande 2004.
Portföljen var säkert med på en del av många resor som John Eccles’ kontakter med kolleger över hela världen krävde. Eccles var från Australien men tillbringade också långa perioder i England, Nya Zeeland och USA. Sina sista år tillbringade han i Schweiz. Vid portföljen är ett kort från ett schweiziskt flygbolag fäst.
Portföljen donerades till Nobelprismuseet av John Eccles efterlevande 2004.
Menyn kommer från en middag, som ordnades i samband med att Nobelprismedalj och diplom överlämnades till Elfriede Jelinek litteraturpristagare 2004. Middagen ägde rum den 17 december 2004 på restaurangen "Zum schwarzen Kameel" i Jelineks hemstad Wien. På grund av social fobi hade Jelinek nämligen inte kunnat närvara vid Nobelprisutdelningen och banketten i Stockholm. Vid middagen närvarade Elfriede Jelinek, Svenska Akademiens ständige sekreterare Horace Engdahl och ordföranden i akademiens Nobelkommitté Kjell Espmark.
Menyn donerades till Nobelprismuseet av Kjell Espmark 2004.
Böckerna innehåller två anteckningar som för Douglas Osheroff är förknippade med överraskande iakttagelser och upprymd glädje. Som doktorand arbetade Osheroff med experiment där isotopen helium-3 kyldes till mycket låga temperaturer. Den 29 november 1971 klockan 22:05 noterade han att nedkylningstakten vid en viss punkt plötsligt sjönk till en tredjedel. Osheroff och hans handledare David Lee och Robert Richardson insåg att de var något viktigt på spåren, men visste inte riktigt vad. Den 20 april 1972 klockan 2:40 på natten kunde Osheroff göra en ny anteckning. Han hade fått en förklaring av fenomenet bekräftad: helium-3 kunde bli supraflytande.
”Det var ett exalterat ögonblick. Det fanns ingen annan i hela byggnaden att dela med mig av min upptäckt med. Så jag väntade en timme tills jag inte stod ut längre och ringde mina handledare.”
Upptäckten gav 1996 Osheroff, Lee och Richardson Nobelpriset i fysik.
Douglas Osheroff donerade anteckningsböckerna till Nobelprismuseet 2004.
Telefonen blev under 1900-talet ett allt viktigare sätt att hålla kontakt med sina kolleger. Den här telefonen har tillhört Gunnar Myrdal, som hade omfattande kontakter både som forskare och politiker. Han blev 1933 professor i nationalekonomi och året efter riksdagsman för socialdemokraterna.
Myrdal var också internationellt verksam. Åren före och efter andra världskriget vistades han i USA och skrev bland annat den uppmärksammade boken An American Dilemma om den svarta befolkningens situation. Han fick också flera uppdrag för FN. Myrdals analyser handlade inte bara om rent ekonomiska faktorer utan även historiska, sociala, politiska och andra aspekter vävdes in. Han engagerade sig under senare delen av sitt liv starkt mot den ojämna fördelningen av världens resurser mellan fattiga och rika länder.
Telefonen donerades till Nobelprismuseet 2004 av familjen Myrdal.
Kepsen, som har tillhört Herbert Simon, är kinesisk och bars av Simon på resor i Kina och hemma i USA.
Kepsen donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
En miniräknare kopplas gärna till ett analytiskt och stringent intellekt. Det hade Herbert Simon, som använde denna minräknare under många år, men han var mycket mångsidig och hade också delvis en annan bild av människan. De etablerade nationalekonomiska teorierna förutsatte att alla företag och entreprenörer agerar strängt rationellt med den egna vinstmaximeringen som enda mål. Simon menade att människors val avviker från det strikt rationella och beskrev företag som anpassningsbara system med fysiska, personliga och sociala delar. Med detta perspektiv kunde han beskriva det moderna samhällets beslutsgångar på ett helt nytt sätt.
Miniräknaren donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
Teckningarna är utförda av Herbert Simon, som hade breda intressen även utanför sin ekonomiska forskning. Han tyckte om att resa och fotvandra, gärna med skissblock och ritkol till hands.
Teckningarna donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2004.
Baskern är av märket Bakarra och är gjord av ullfilt. Herbert Simon bar den när det var kallt. När en basker var utsliten köpte han en ny på sin nästa utlandsresa eller beställde en ny från Bakarra.
Baskern donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
Sidenhalsduken bars av Herbert Simon på vägen till vid Nobelprisutdelningen i december 1978.
Scarfen donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
Herbert Simon fick denna svarta doktorshatt i samband med att han blev hedersdoktor vid Lunds universitet 1968. Han bar den också i samband med Nobelprisutdelningen och Nobelbanketten 1978.
Hatten donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
Herbert Simon tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1978. Hans diplom utformades av konstnären Sven Ljungberg. Konstverket föreställer en solros.
Diplomet donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
Denna medalj för Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne tilldelades Herbert Simon 1978.
Medaljen donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
I denna forskningsrapport från 1963 utvecklar Herbert Kroemer ett förslag till en så kallad heterostruktur som fungerar som en laser. Heterostrukturer innebär att olika halvledarmaterial ligger i tunna skikt på varandra, vilket ger egenskaper som är användbara i elektroniska komponenter. Kroemers förslag, som gjordes samtidigt och oberoende av ett liknande förslag från Zhores Alferov, var banbrytande för utvecklingen av halvledarlasrar som blev viktiga bland annat inom telekommunikation.
Herbert Kroemer donerade forskningsrapporten till Nobelprismuseet 2003.
Denna instrumentdel, en sorts vinkelmätare, användes av Roderick MacKinnon i hans kartläggning av hur en viktig del i våra celler – jonkanaler – ser ut. På den uppåtpekande nålen monteras en kristall. När vinkelmätaren vrids bestrålas kristallen med röntgenstrålar ur olika vinklar. När strålarna passerat kristallen ger de upphov till mönster som ger en nyckel till hur den ser ut. På nyårsafton 1998 var MacKinnon ensam i sitt laboratorium. Sent på natten kunde han se den första bilden av en jonkanal på sin datorskärm.
Roderick MacKinnon donerade vinkelmätaren till Nobelprismuseet 2003.
Kepsen, som har tillhört Roderick MacKinnon, bär logotypen för Rockefeller University där han är verksam.
Roderick MacKinnon donerade kepsen till Nobelprismuseet 2003.
Masatoshi Koshiba har låtit en så kallad fotomultiplikator representera sin forskning om neutriner vid anläggningarna Kamiokande och Super-Kamiokande i Japan. Dessa stora forskningsanläggningar finns i en vattenfylld gruva. Över tusen fotomultiplikatorer placerades i Super-Kamiokande.
Neutriner är svårfångade partiklar som bland annat bildas vid kärnreaktionerna i solen och vid supernova-explosioner. Bara en av 1000 miljarder neutriner stoppas på sin väg genom jordklotet. När detta händer bildas en elektron, som alstrar en liten ljusblixt. Fotomultiplikatorn fångade upp ljusblixtarna och förstärkte dem så att de kunde registreras.
Masatoshi Koshiba donerade fotomultiplikatorn till Nobelprismuseet 2002.
När Amartya Sen gick i skolan använde han dessa läroböcker i matematik. De är skrivna på hindi, som dock inte är det vanligaste språket i Västbengalen där Sen växte upp. Matematik är ett viktig redskap inom ekonomi där Sen gjort banbrytande studier.
Amartya Sen donerade läroböckerna till Nobelprismuseet 2001.
Cyklar hör inte till de vanligaste redskapen i ekonomisk forskning, men för Amartya Sen har denna cykel spelat en särskild roll. En stor del av hans forskning handlar om villkoren för de allra fattigaste och hur dessa kan förbättras. I en undersökning för att förklara skillnader mellan nyfödda flickor och pojkar anställde han en assistent för att väga barnen. Barnen ville dock inte låta sig vägas utan bet assistenten. Det slutade med att Sen själv cyklade runt på den Västbengaliska landsbygden och vägde barnen.
Amartya Sen donerade cykeln till Nobelprismuseet 2001.
