Boken Philosophy of Mathematics and Natural Science av matematikern Herman Weyl var en viktig inspirationskälla för Frank Wilczek, som gjort sina banbrytande arbeten inom den teoretiska fysiken. I en introduktion till en ny upplaga av Weyls bok skrev Wilczek:
”Jag har återvänt till Philosophy of Mathematics and Natural Science många gånger och varje gång har jag blivit berikad.”
Frank Wilczek donerade boken till Nobelprismuseet 2016.
De spikförsedda skorna är avsedda för höjdhoppning och användes av Kurt Wüthrich vid början av 1960-talet. Wüthrichs intresse för tävlingsidrott väcktes under hans tid som elev vid gymnasiet i Biel i Schweiz. Trots att han bestämde sig för att ägna sitt professionella liv åt kemi och fysik förblev idrott en viktig del av hans liv.
Kurt Wüthrich donerade skorna till Nobelprismuseet 2016.
Kunskapen som kan hämtas ur Encyclopaedia Britannica blev viktig för kemisten Archer Martin. Att hämta kunskap ur böckernas värld var från början ingen enkel och rak väg för Martin. Som barn kämpade han mot dyslexi och det tog tid för honom att lära sig läsa. Hans kärlek till vetenskapen tog sin början med apparater och experiment, som han byggde i familjens källare.
Uppslagsverket donerades till Nobelprismuseet av Archer Martins dotter Sara Beck 2016.
Akvarellen, som är tillägnad Edward B. Lewis, är målad av hans hustru Pamela Lewis. Fjärilar och andra insekter påminner om Edward Lewis vetenskapliga intresse för organismers arvsanlag och utveckling. Förutom vetenskapen var flöjten central i Lewis liv. Han spelade instrumentet från tidig barndom och fortsatte att spela i en kammarorkester och ta lektioner. Under den cancersjukdom som till slut skulle släcka hans liv fann han tröst i att spela flöjt. På bilden syns också schackpjäser, en spegling av ett annat av Lewis intressen. Nycklarna anspelar på hans tankspriddhet, som gjorde att han brukade förlägga bilnycklar, glasögon och andra viktiga föremål.
Akvarellen donerades till Nobelprismuseet av Pamela Lewis 2016.
Françoise Barré-Sinoussi beskriver dessa dockor så här:
”På 1990-talet var jag på en föreställning på den världsberömda vattenmarionetteatern Thang Long i Hanoi och fick då denna gåva av vietnamesiska kolleger. Jag besökte Vietnam för att utveckla ett officiellt samarbete hälsomyndigheterna där.
Gåvan symboliserar det dagliga livet för människor i låg- och medelinkomstländer och deras kultur och traditioner, som jag personligen har lärt mig mycket av. Den förkroppsligar min kärlek till dessa människor, men också min kärlek till teatern.
Jag tycker också att gåvan ganska väl representerar mina engagemang för att stärka kapaciteten och för att utveckla evidensbaserade åtgärder för att förbättra tillgängligheten till sjuk- och hälsovård i låg- och medelinkomstländer.”
Françoise Barré-Sinoussi donerade dockorna till Nobelprismuseet 2016.
Ett nummer av tidskriften Science från 1994 ägnades till stor del åt cellernas system för att reparera de skador som hela tiden uppkommer på DNA. Enzymerna som sköter DNA-reparation utsågs till årets molekyl. Aziz Sancar och Paul Modrich tillhörde forskarna som nämndes och bidrog med artiklar.
Aziz Sancar donerade tidskriftsnumret till Nobelprismuseet 2015.
Med denna modell visar Aziz Sancar hur våra celler reparerar skador på sina DNA-molekyler. Modellen, som byggdes 1986, visar hur UV-strålning vid den röda markeringen har fått två trappsteg i DNA-molekylens dubbelspiral att bindas ihop. I både bakterier och människor finns molekyler – reparationsenzym – som känner av skadan och klipper bort strängar med 12 respektive 27 halva trappsteg kring skadan. I modellen visas områdenas gränser av de gula respektive gröna markeringarna. Dubbelspiralens kvarvarande sträng fungerar sedan som mall för att återskapa den skadade strängen.
Aziz Sancar donerade modellen till Nobelprismuseet 2015.
Peter Agre har åkt det 90 km långa Vasaloppet fem gånger tillsammans med sin bror Jim. Det här är delar av skidutrustningen som han använde under loppen.
Agre har svenska och norska förfäder som emigrerade till USA på 1800-talet och hans skandinaviska rötter har alltid betytt mycket för honom. Vid sidan av sin biokemiska forskning ägnar han sig gärna åt friluftsliv, särskilt kanotfärder och längdskidåkning.
Peter Agre donerade skidutrustningen till Nobelprismuseet 2016.
Detta är en del av ett mikroskop, som var ett avgörande steg i Eric Betzigs arbete med superupplöst fluorescensmikroskopi. Betzig gjorde sina avgörande genombrott när han lämnat den akademiska världen. Tillsammans med sin kollega och vän Harald Hess byggde han upp mikroskopet i Hess vardagsrum.
Eric Betzig donerade mikroskopdelarna till Nobelprismuseet 2016.
I detta exemplar av sina samlade verk har Sully Prudhomme på titelsidan skrivit och signerat en av sina dikter: "Les Yeux" – "Ögonen".
Boken donerades 2016 till Nobelprismuseet av Dr. Maarten Asscher vid antikvariatet Athenaeum i Amsterdam.
I detta dokument – en "road map" – pekas vägen mot demokrati i Tunisien ut. Efter Jasminrevolutionen 2011 rådde social oro i Tunisien. För att åstadkomma en stabil demokrati gick fackförbundet UGTT, arbetsgivarorganisationen UTICA, människorättsorganisationen LTDH samt Tunisiens nationella advokatsamfund samman och bildade Kvartetten för Nationell Dialog. I dokumentet presenterade kvartetten fyra förslag: regeringen skulle avgå, en ny konstitution skulle antas, en ny premiärminister utses, och tidpunkt för allmänna val bestämmas. Dokumentet undertecknades av ledarna för de fyra organisationerna den 17 september 2013 och presenterades dagen efter för partierna.
Kvartetten för Nationell Dialog donerade dokumentet till Nobelprismuseet 2015.
Redan som ung drog sig Angus Deaton gärna undan på en fisketur för att få lite tid för sig själv. Under fisketurerna lärde han sig också att man ofta är mest kreativ när man gör någonting annat. Medan han var sysselsatt med fiske kunde hans omedvetna bearbeta vetenskapliga problem – en erfarenhet han delar med många. Asken med flugor är från mitten av 1950-talet. Flugorna är alla olika och har särskilda namn. Några av dem har Deaton knutit själv, men säger att han är mer begåvad när det gäller ekonomi.
Angus Deaton donerade fiskeflugorna till Nobelprismuseet 2015.
Diktafoner har varit ett viktigt redskap i Svetlana Aleksijevitj litterära skapande. Hennes dokumentärromaner bygger på ett stort antal intervjuer med olika människor. Denna diktafon användes i arbetet med att samla material för böckerna Zinkpojkarna och Bön för Tjernobyl. Kassettbanden innehåller några av de många intervjuerna.
I sin Nobelprisföreläsning säger Aleksijevitj:
”Jag har alltid plågats av att sanningen inte ryms i ett enda hjärta, eller i ett enda intellekt. Den är liksom uppdelad – det finns många av den, den är olika och utspridd i världen. Hos Dostojevskij finns tanken att mänskligheten vet mer om sig själv, oändligt mycket mer än vad den har hunnit nedteckna i litteraturen. Vad gör jag? Jag samlar känslornas, tankarnas och ordens vardaglighet. Jag samlar min tids liv.”
Svetlana Aleksijevitj donerade diktafonen och banden till Nobelprismuseet 2015.
Boken är den första publikationen som beskriver resultaten från ett projekt om läkemedel mot malaria. Tu Youyou spelade en avgörande roll i projektet.
Malaria är en utbredd sjukdom i tropiska länder. Den orsakas av en parasit som sprids av myggor och behandlas ofta med kinin. Under Vietnamkriget drabbades nordvietnamesiska soldater av en form av malaria, där parasiten var motståndskraftig mot kinin. Efter att Nordvietnam bett Kina om hjälp att utveckla ett nytt medel mot malaria initierades ett projekt där Tu Youyou medverkade. Hon hämtade inspiration från gamla kinesiska örtrecept och kunde ur sommarmalört utvinna ett ämne, artemisinin, som hämmar malariaparasiten.
Tu Youyou donerade forskningsrapporten till Nobelprismuseet 2015.
Tavlan är ett ljustryck, en sorts fotografi, av en bild av bakterien Streptomyces avermectinius. Bilden, som ursprungligen är tagen med svepelektronmikroskop, lyfter fram den fängslande skönhet som Satoshi Ōmura finner i bakterierna.
Satoshi Ōmura donerade ljustrycket till Nobelprismuseet 2015.
I skålen finns bakterien Streptomyces avermectinius, odlad av Satoshi Ōmura, som ofta gjorde bakterieodlingar från jord. I jord finns bakterier som producerar ämnen som hämmar andra mikroorganismer. Detta kan komma till nytta i utvecklingen av läkemedel. Ōmuras bakteriestam ledde till läkemedlet avermectin mot sjukdomarna elefantiasis och flodblindhet.
Satoshi Ōmura donerade bakterieodlingen till Nobelprismuseet 2015.
Modellen avbildar molekylstrukturen för ämnet ivermectin B1a. Ämnet kunde utvinnas ur bakterieodlingar av Satoshi Ōmura. Det blev grunden för läkemedel mot sjukdomarna elefantiasis och flodblindhet.
Satoshi Ōmura donerade modellen till Nobelprismuseet 2015.
När Paul Modrich var 15 år gammal lyckades han få sin far att beställa ett antal prover av radioaktiva isotoper av ämnen. Vid denna tid var det tillåtet att köpa små mängder radioaktiva isotoper utan licens. Modrich gjorde lösningar av isotoperna som frön fick gro i och blad suga upp. Han injicerade också isotoperna i grodor. Han kunde sedan med hjälp av röntgenfotografier se hur ämnena fördelades i groddarna, bladen och grodorna.
Paul Modrich donerade fotografierna till Nobelprismuseet 2015.
Tavlan visar strukturen för proteinet MutS-alfa, som upptäcktes av Paul Modrich 1996. Proteinet har en viktig funktion i att känna av när fel har uppstått vid kopieringen av DNA-molekyler i våra celler. Några år efter Modrichs upptäckt kunde Lorena Beese bestämma hur proteinets struktur ser ut. Tavlan har hängt på Paul Modrichs laboratorium tills han bestämde sig för att donera den till Nobelprismuseet.
Paul Modrich donerade bilden till Nobelprismuseet 2015.
Medalj
Royal Medal är en av de främsta vetenskapliga utmärkelserna i Storbritannien och var medaljen ett viktigt erkännande för Tomas Lindahl's vetenskapliga gärning. Den delas varje år ut för de mest framstående vetenskapliga insatserna som gjorts i brittiska samväldet. Tomas Lindahl är från Sverige, men har gjort sina viktigaste vetenskapliga arbeten i Storbritannien och fick ta emot medaljen 2007. Medaljen delas ut av drottning Elisabeth II efter rekommendationer från den engelska vetenskapsakademien Royal Society.
Tomas Lindahl donerade medaljen till Nobelprismuseet 2015.
Arthur McDonald har låtit tungt vatten representera sin forskning vid Sudbury Neutrino Observatory (SNO). Flaskorna på vågen innehåller lika stor volym av tungt respektive vanligt vatten och som vågen visar har tungt vatten högre densitet. Skillnaden är ca 10 %.
SNO var en underjordisk anläggning där fysiker från Kanada, USA och Storbritannien studerade neutriner, några av universums minsta och mest svårfångade partiklar. Nästan alla neutriner rusar obehindrat genom jordklotet, men några av dem kunde fångas upp i SNO-detektorn. I detektorn användes tungt vatten, där väteatomerna förutom en proton även har en neutron i atomkärnan. Med tungt vatten kan neutriner reagera på andra sätt än med vanligt vatten.
Arthur McDonald donerade det tunga vattnet till Nobelprismuseet 2015.
Takaaki Kajita låter denna fotomultiplikator representera sin forskning vid den underjordiska anläggningen Super-Kamiokande i Japan. Anläggningen är ett samarbete mellan flera nationer. Denna fotomultiplikator hör till en del som USA har ansvar för.
Takaaki Kajita donerade fotomultiplikatorerna till Nobelprismuseet 2015.
Takaaki Kajita låter denna fotomultiplikator representera sin forskning vid den underjordiska anläggningen Super-Kamiokande i Japan. Vid Super-Kamiokande studerar fysiker neutriner, några av universums minsta partiklar. Detektorn består av en stor vattenfylld behållare vars väggar är täckta med fotomultiplikatorer. Neutriner finns i stora mängder men reagerar mycket sällan med andra partiklar. När detta händer i Super-Kamiokande skapas ett svagt ljus som kan fångas upp och förstärkas av fotomultiplikatorerna.
Takaaki Kajita donerade fotomultiplikatorn till Nobelprismuseet 2015.
Aleksandr Solzjenitsyn gav denna LP-skiva, där han läser sitt diktepos Preussiska nätter, till den svenske journalisten Stig Fredriksson, som hade blivit hans vän. På grund av sin kritik av det sovjetiska samhällssystemet hade Solzjenitsyns böcker blivit förbjudna i Sovjetunionen. Fredriksson smugglade ut flera av Solzjenitsyns manuskript, däribland hans Nobelföreläsning. Efter att Solzjenitsyn 1974 blivit utvisad ur Sovjetunionen möttes Solzjenitsyn och Fredriksson i Zürich och Fredriksson fick då skivan. Den är inspelad i hemlighet i Sovjetunionen 1969, men gavs ut i väst.
LP-skivan donerades till Nobelprismuseet av Stig Fredriksson 2015.
Modellen avbildar molekylen butadien, som består av fyra kolatomer och sex väteatomer. Molekylen hade stor betydelse för Roald Hoffmanns arbeten om elektronbanors betydelse för kemiska reaktioner. Hoffmanns läromästare Robert Woodward berättade 1964 för Hoffmann om egenheter i butadiens kemiska egenskaper. Han misstänkte att förklaringen kunde ligga i hur elektronen som ligger längst ut i molekylen rör sig i en bana. Hoffmann utvecklade förklaringen närmare. Modellen i plast var genom sin böjlighet lämplig för att illustrera hur molekylen kunde byta form.
Roald Hoffmann donerade modellen till Nobelprismuseet 2015.
Leksaksbilen är för Eric Kandel förknippad med minnen från hans barndom i Wien på 1930-talet.
När Kandel fyllde nio år fick han en fjärrstyrd modellbil som han önskat sig mycket. Två dagar senare, den 9 november 1938, inträffade Novemberpogromerna då nazister utsatte judar i Tyskland och Österrike för svåra förföljelser. Familjen Kandel tvingades lämna sitt hem som plundrades. Leksaksbilen var förlorad, men Kandel bevarade den i sitt minne.
Senare i livet har Kandel ägnat sig åt forskning om minnets fysiologiska grunder: hur minnen bevaras i hjärnans celler. Han har i sådana sammanhang berättat om sitt eget minne om leksaksbilen och från flera personer fått likadana leksaksbilar i gåva. Denna bil är en av dessa.
Eric Kandel donerade leksaksbilen till Nobelprismuseet 2015.
Paul Crutzen bar denna slips vid ett för honom mycket speciellt tillfälle, nämligen när han efter Nobelprisbeskedet berättade nyheten för sina kollegor på Max Planck-institutet för kemi i Mainz.
Crutzen föddes i Nederländerna, men har varit verksam i flera länder. Hans forskning om atmosfärens kemi började i Sverige. När han tilldelades Nobelpriset i kemi 1995 var han verksam i Tyskland.
Paul Crutzen donerade slipsen till Nobelprismuseet 2015.
I ett brev från 1954 svarar Albert Einstein Evert Fornäs, lärare vid Lunnevads folkhögskola i Östergötland, som vänt sig till Einstein med en fråga om hans allmänna relativitetsteori och den matematiskt grundade vetenskapens räckvidd. Einstein tror att naturens lagar i princip går att formulera i matematiska termer, men att den mänskliga intelligensen inte räcker för att till exempel ge psykologin en grund i fysik och kemi.
Brevet har donerats till Nobelprismuseet av Evert Fornäs efterlevande.
När Kailash Satyarthi besökte Nobelprismuseet i december 2014 överlämnade han tillsammans med den dräkt han donerade till museet också ett papper med ett budskap:
I am TODAY
You are TODAY
Let us march from
apathy to compassion TOGETHER.
From here and NOW.
När Kailash Satyarthi tog emot Nobels fredspris vid i Oslo 2014 bar han denna dräkt. Den är en khadi kurta – en traditionell dräkt av handspunnet och handvävt bomullstyg. Khadi blev även namnet på en rörelse som den indiske ledaren Mahatma Gandhi initierade på 1920-talet. Rörelsen propagerade för inhemskt producerade varor och minskad import. När Kailash Satyarthi några dagar efter fredsprisutdelningen i Oslo besökte Nobelprismuseet i Stockholm donerade han denna khadi till museet.
Dioden är en tidig version av den blå lysdiod (LED) som Isamu Akasaki utvecklade 1978. Den är av typen MIS (metall-isolator-halvledare) och var den dittills ljusstarkaste. På 1980-talet utförde Akasaki tillsammans med Hiroshi Amano ytterligare forskning om kristaller av galliumnitrid. Så småningom ledde detta till blå dioder som kunde kombineras med röda och gröna så att vitt ljus skapas.
Isamu Akasaki donerade lysdioden till Nobelprismuseet 2014.
För Mario Molina symboliserade detta paraply både hans gamla skola och det ömtåliga ozonskiktet som hans forskning handlar om.
När Molina var elva år gammal satte hans föräldrar honom i internatskolan Institut auf dem Rosenberg i Sankt Gallen i Schweiz. Han utvecklade där sina intressen för kemi och matematik. Många år senare tilldelades han Nobelpriset i kemi för sin forskning om ozonskiktet i atmosfären. På hans Nobeldiplom finns en bild av ett paraply – en symbol för hur ozonskiktet skyddar oss från skadlig ultraviolett strålning. Senare besökte Molina åter sin gamla internatskola och fick då just detta – ett paraply.
Mario Molina donerade paraplyet till Nobelprismuseet 2014.
För kvinnliga Nobelpristagare är valet av kläder vid Nobelfesten en mer komplicerad fråga än för män. Män bär frack, medan kvinnor bär långa aftonklänningar i skiftande färger och utföranden. Elizabeth Blackburn, en av 2009 års medicinpristagare, hade bara en svart klänning och ville till banketten ha en med en annan färg. I en liten butik i Paris fann hon dagen före avresan till Nobelveckan i Stockholm denna klänning. Hon bar sin svarta klänning under prisutdelningen och hann innan banketten byta till denna röda klänning.
Klänningen donerades till Nobelprismuseet av Elizabeth Blackburn 2009.
Patrick Modiano hämtar ofta inspiration till sina böcker från intervjuer, gamla tidningsklipp och anteckningar. På sitt skrivbord hade han under många år också detta fotografi som gav honom inspiration i hans skrivande. Fotografiet är taget av fotografen Willy Ronis och har titeln "Portvaktens katt".
Patrick Modiano donerade fotografiet till Nobelprismuseet 2014.
Ett papper med mätdata markerar för William E. Moerner ett viktigt steg i utvecklingen av mikroskop med detaljnivåer som tidigare varit omöjliga.
När en elektron övergår till en lägre energinivå utsänds ljus och när elektronen övergår till en högre nivå upptas ljus. Ljusets våglängder är karakteristisk för olika ämnen. Moerner lyckades 1989 mäta ljusabsorptionen för en enskild molekyl. Kurvorna på papperet visar vilka våglängder som tagits upp.
William E. Moerner donerade grafen till Nobelprismuseet 2014.
När Stefan Hell läste ett avsnitt i denna bok öppnade sig en ny tankebana för honom. Han hade under många år funderat över möjligheten att kringgå den teoretiska gränsen för hur små detaljer man kan se i ett mikroskop. I Tyskland möttes han med skepsis och sökte sig till Åbo i Finland. Det var i Åbo han läste denna bok om kvantoptik. När han läste om stimulerad emission, ett fenomen som bland annat ligger bakom laserteknik, fick han en idé. Denna ledde till utvecklingen av en ny form av mikroskopi som gav mer detaljerade bilder än man tidigare ansett möjligt.
Stefan Hell donerade boken till Nobelprismuseet 2014.
Efter sitt Nobelprisbelönade arbete med blå ljusdioder (LED) har Shuji Nakamura fortsatt sitt arbete inom området. Denna LED-lampa är ett exempel på en senare generation LED-lampor som Nakamura medverkat till att utveckla.
Shuji Nakamura donerade LED-lampan till Nobelprismuseet 2014.
Grafit, en av de former rent kol förekommer i, har spelat en viktig roll i åtskilliga viktiga experiment. Hiroshi Amano använde sig av dessa grafitbitar när han tillsammans med sin mentor Isamu Akasaki enträget arbetade med att framställa mycket rena kristaller av galliumnitrid. Grafiten användes som underlag för att lägga först ett lager av safir och därefter lager av galliumnitrid.
Hiroshi Amano donerade grafiten till Nobelprismuseet 2014.
Med hjälp av mycket smala elektroder mätte May-Britt Moser och Edvard Moser nervimpulser i celler i råttors hjärnor. Experimenten gjorde att hjärnans navigationssystem kunde kartläggas.
May-Britt Moser och Edvard Moser donerade laboratorieutrustningen till Nobelprismuseet 2014.
May-Britt Moser och Edvard Moser undersökte hur råttor orienterar sig i rummet genom att låta dem röra sig i denna låda. Genom att samtidigt registrera råttans position och impulserna i olika celler har Moser och Moser kunnat kartlägga hjärnans navigationssystem.
May-Britt Moser och Edvard Moser donerade lådan till Nobelprismuseet 2014.
May-Britt Moser och Edvard Moser har använt denna elektroniska utrustning för att samtidigt registrera en råttas position i rummet och nervimpulser i celler i råttans hjärna. Experimenten syftade till att förstå hur människor och djur hittar vägen mellan olika platser.
May-Britt Moser och Edvard Moser donerade laboratorieutrustningen till Nobelprismuseet 2014.
Sjalen bars av Malala Yousafzai när hon på sin 16-årsdag den 12 juli 2013 höll tal i Förenta nationernas högkvarter i New York. Med kraft och övertygelse framförde hon sitt budskap – alla barn skall ha rätt att gå i skola och få en utbildning. Böcker och pennor är de starkaste vapnen i kampen mot fattigdom och terrorism.
Redan som 11-åring började Malala Yousafzai tala för alla flickors rätt till utbildning. När två talibantrogna män 2012 utsatte henne för ett mordförsök blev hennes kamp känd över hela världen.
Malala Yousafzai donerade sjalen till Nobelprismuseet 2014.
Vid besök i olika delar av sitt hemland Guatemala har Rigoberta Menchú Tum fått flera traditionella blusar, ”huipil” eller ”güipil”, som gåva. Menchú Tum har kämpat för ursprungsbefolkningens rättigheter i sitt land. Ursprungsbefolkningen tillhör mayafolket som talar olika språk och dialekter. Blusarna i de olika regionerna i Guatemala ser olika ut. Denna blus kommer från folket Maya Ixil i Ixilregionen. Menchú Tum är född och uppvuxen i grannregionen och tillhör Maya Quichéfolket.
Rigoberta Menchú Tum donerade blusen till Nobelprismuseet 2014.
Datorutskrifterna visar data och beräkningar som låg till grund för en banbrytande studie av aktiekursers uppgång och nedgång som Robert Shiller gjorde 1981. Han visade att i motsats till den förhärskande uppfattningen fluktuerade aktiepriser betydligt mer än företagens utdelningar. Shillers slutsats var att marknaden är ineffektiv.
Robert Shiller donerade datorutskrifterna till Nobelprismuseet 2014.
Metallådorna innehåller elektronik och har ingått i utrustningen i Keffer Hartlines laboratorium vid Johns Hopkins School of Medicine i Baltimore, Maryland. Hartline studerade hur signalerna från syncellerna bearbetas i nät av nervceller. Elektroniken i lådorna användes för att förstärka de elektriska signalerna från nervcellerna. Apparaterna byggdes av Ted MacNichol, som var Hartlines förste doktorand. När apparaterna inte längre användes i laboratoriet tog Hartline hem dem så att hans söner kunde använda dem i skolprojekt.
Apparturen donerades till Nobelprismuseet av Keffer Hartlines efterlevande 2014.
Detta pussel, med ett motiv av Carl Larsson, tillverkades av Hugo Theorell när han var i femtonårsåldern. Theorell var under sin skoltid mycket intresserad av slöjd och hantverk. Med en egenhändigt konstruerad lövsågsmaskin blev han skicklig i att tillverka pussel. Genom att sälja sina pussel kunde han finansiera sina fiollektioner hemma i Linköping och senare även resor till Stockholm för vidare fiollektioner och andra studier. Hugo Theorell blev en duktig violinist, men än mer framstående blev han som kemist och tilldelades 1955 års medicinpris för sina arbeten om enzymer.
Pusslet donerades till Nobelprismuseet av Hugo Theorells efterlevande 2014.
Brevet skrevs 1914 av den unge fysikern Henry Moseley till George de Hevesy, som många år senare skulle tilldelades 1943 års Nobelpris i kemi. Moseley berättar om sina undersökningar av olika grundämnen och ber om hjälp med att få tag i prover av olika ämnen.
Moseley använde sig av röntgendiffraktion för att studera olika grundämnens spektra och fann ett samband mellan röntgenstrålningens våglängder och grundämnets atomnummer. Detta gjorde att det periodiska systemet kunde revideras och kompletteras.
Moseleys liv fick ett tragiskt slut då han i augusti 1915 blev dödad i första världskriget. Hade hans upptäckter kunnat ge honom Nobelpriset? Ja, förmodligen. Svante Arrhenius nominerade honom till Nobelpris i både fysik och kemi 1915. I presentationen av ett senare Nobelpris i ett närliggande område, 1924 års fysikpris till Manne Siegbahn, sade Nobelkommitténs ordförande Allvar Gullstrand: "Moseley stupade vid Dardanellerna, innan han hann prisbelönas...". Gullstrand berättade att Moseleys arbeten dock hade riktat kommitténs uppmärksamhet mot Charles Barkla, som tilldelades 1918 års fysikpris för sina arbeten om atomers röntgenspektra.
Brevet överlämnades till Nobelprismuseet av George de Hevesys efterlevande 2000.
En soldbok är en militär lönebok och identitetshandling. Denna soldbok har tillhört Werner Forssmann, som vid andra världskrigets utbrott 1939 blev militärläkare i tyska krigsmakten. Han avancerade så småningom till majors grad. Forssmann hade blivit medlem i nazistpartiet 1932 och förblev medlem till 1945. Vid krigsslutet hamnade han i ett läger för krigsfångar. Efter sin frigivning arbetade han som skogsarbetare och sedan som distriktsläkare.
Soldboken donerades till Nobelprismuseet av Werner Forssmanns efterlevande 2014.
Werner Forssmann fick någon gång under 1930-talet detta bläckhus av en japansk läkare. Enligt hans dotter var gåvan mycket viktig för honom, annars hade han inte ansträngt sig för att bevara bläckhuset genom de turbulenta åren under andra världskriget.
Bläckhuset donerades till Nobelprismuseet av Werners Forssmanns efterlevande 2014.
Boken bakom omslaget innehåller dikter av Tomas Tranströmer och användes av Peter Englund under arbetet med Nobelpriset i litteratur 2011. Det halvt borttagna bokomslaget berättar att arbetet med att välja Nobelpristagare är strikt sekretessbelagt. Englund använde bokomslaget för att dölja vad han läste i olika sammanhang. Han var vid tiden Svenska Akademiens ständiga sekreterare och skulle därmed tillkännage beslutet för media. Strax efter tillkännagivandet kunde Englund riva bort omslaget från boken som han bar på sig vid tillfället. I boken finns en lapp med telefonnumret till Tranströmers hem, anteckningar Englund gjorde när han förberedde sig för att berätta om beslutet, samt en lapp med de exakta formuleringar han läste upp vid tillkännagivandet.
Boken donerades till Nobelprismuseet av Peter Englund 2014.
