När Stefan Hell läste ett avsnitt i denna bok öppnade sig en ny tankebana för honom. Han hade under många år funderat över möjligheten att kringgå den teoretiska gränsen för hur små detaljer man kan se i ett mikroskop. I Tyskland möttes han med skepsis och sökte sig till Åbo i Finland. Det var i Åbo han läste denna bok om kvantoptik. När han läste om stimulerad emission, ett fenomen som bland annat ligger bakom laserteknik, fick han en idé. Denna ledde till utvecklingen av en ny form av mikroskopi som gav mer detaljerade bilder än man tidigare ansett möjligt.
Stefan Hell donerade boken till Nobelprismuseet 2014.
Efter sitt Nobelprisbelönade arbete med blå ljusdioder (LED) har Shuji Nakamura fortsatt sitt arbete inom området. Denna LED-lampa är ett exempel på en senare generation LED-lampor som Nakamura medverkat till att utveckla.
Shuji Nakamura donerade LED-lampan till Nobelprismuseet 2014.
Grafit, en av de former rent kol förekommer i, har spelat en viktig roll i åtskilliga viktiga experiment. Hiroshi Amano använde sig av dessa grafitbitar när han tillsammans med sin mentor Isamu Akasaki enträget arbetade med att framställa mycket rena kristaller av galliumnitrid. Grafiten användes som underlag för att lägga först ett lager av safir och därefter lager av galliumnitrid.
Hiroshi Amano donerade grafiten till Nobelprismuseet 2014.
Med hjälp av mycket smala elektroder mätte May-Britt Moser och Edvard Moser nervimpulser i celler i råttors hjärnor. Experimenten gjorde att hjärnans navigationssystem kunde kartläggas.
May-Britt Moser och Edvard Moser donerade laboratorieutrustningen till Nobelprismuseet 2014.
May-Britt Moser och Edvard Moser undersökte hur råttor orienterar sig i rummet genom att låta dem röra sig i denna låda. Genom att samtidigt registrera råttans position och impulserna i olika celler har Moser och Moser kunnat kartlägga hjärnans navigationssystem.
May-Britt Moser och Edvard Moser donerade lådan till Nobelprismuseet 2014.
May-Britt Moser och Edvard Moser har använt denna elektroniska utrustning för att samtidigt registrera en råttas position i rummet och nervimpulser i celler i råttans hjärna. Experimenten syftade till att förstå hur människor och djur hittar vägen mellan olika platser.
May-Britt Moser och Edvard Moser donerade laboratorieutrustningen till Nobelprismuseet 2014.
Sjalen bars av Malala Yousafzai när hon på sin 16-årsdag den 12 juli 2013 höll tal i Förenta nationernas högkvarter i New York. Med kraft och övertygelse framförde hon sitt budskap – alla barn skall ha rätt att gå i skola och få en utbildning. Böcker och pennor är de starkaste vapnen i kampen mot fattigdom och terrorism.
Redan som 11-åring började Malala Yousafzai tala för alla flickors rätt till utbildning. När två talibantrogna män 2012 utsatte henne för ett mordförsök blev hennes kamp känd över hela världen.
Malala Yousafzai donerade sjalen till Nobelprismuseet 2014.
Vid besök i olika delar av sitt hemland Guatemala har Rigoberta Menchú Tum fått flera traditionella blusar, ”huipil” eller ”güipil”, som gåva. Menchú Tum har kämpat för ursprungsbefolkningens rättigheter i sitt land. Ursprungsbefolkningen tillhör mayafolket som talar olika språk och dialekter. Blusarna i de olika regionerna i Guatemala ser olika ut. Denna blus kommer från folket Maya Ixil i Ixilregionen. Menchú Tum är född och uppvuxen i grannregionen och tillhör Maya Quichéfolket.
Rigoberta Menchú Tum donerade blusen till Nobelprismuseet 2014.
Datorutskrifterna visar data och beräkningar som låg till grund för en banbrytande studie av aktiekursers uppgång och nedgång som Robert Shiller gjorde 1981. Han visade att i motsats till den förhärskande uppfattningen fluktuerade aktiepriser betydligt mer än företagens utdelningar. Shillers slutsats var att marknaden är ineffektiv.
Robert Shiller donerade datorutskrifterna till Nobelprismuseet 2014.
Metallådorna innehåller elektronik och har ingått i utrustningen i Keffer Hartlines laboratorium vid Johns Hopkins School of Medicine i Baltimore, Maryland. Hartline studerade hur signalerna från syncellerna bearbetas i nät av nervceller. Elektroniken i lådorna användes för att förstärka de elektriska signalerna från nervcellerna. Apparaterna byggdes av Ted MacNichol, som var Hartlines förste doktorand. När apparaterna inte längre användes i laboratoriet tog Hartline hem dem så att hans söner kunde använda dem i skolprojekt.
Apparturen donerades till Nobelprismuseet av Keffer Hartlines efterlevande 2014.
Detta pussel, med ett motiv av Carl Larsson, tillverkades av Hugo Theorell när han var i femtonårsåldern. Theorell var under sin skoltid mycket intresserad av slöjd och hantverk. Med en egenhändigt konstruerad lövsågsmaskin blev han skicklig i att tillverka pussel. Genom att sälja sina pussel kunde han finansiera sina fiollektioner hemma i Linköping och senare även resor till Stockholm för vidare fiollektioner och andra studier. Hugo Theorell blev en duktig violinist, men än mer framstående blev han som kemist och tilldelades 1955 års medicinpris för sina arbeten om enzymer.
Pusslet donerades till Nobelprismuseet av Hugo Theorells efterlevande 2014.
Brevet skrevs 1914 av den unge fysikern Henry Moseley till George de Hevesy, som många år senare skulle tilldelades 1943 års Nobelpris i kemi. Moseley berättar om sina undersökningar av olika grundämnen och ber om hjälp med att få tag i prover av olika ämnen.
Moseley använde sig av röntgendiffraktion för att studera olika grundämnens spektra och fann ett samband mellan röntgenstrålningens våglängder och grundämnets atomnummer. Detta gjorde att det periodiska systemet kunde revideras och kompletteras.
Moseleys liv fick ett tragiskt slut då han i augusti 1915 blev dödad i första världskriget. Hade hans upptäckter kunnat ge honom Nobelpriset? Ja, förmodligen. Svante Arrhenius nominerade honom till Nobelpris i både fysik och kemi 1915. I presentationen av ett senare Nobelpris i ett närliggande område, 1924 års fysikpris till Manne Siegbahn, sade Nobelkommitténs ordförande Allvar Gullstrand: "Moseley stupade vid Dardanellerna, innan han hann prisbelönas...". Gullstrand berättade att Moseleys arbeten dock hade riktat kommitténs uppmärksamhet mot Charles Barkla, som tilldelades 1918 års fysikpris för sina arbeten om atomers röntgenspektra.
Brevet överlämnades till Nobelprismuseet av George de Hevesys efterlevande 2000.
En soldbok är en militär lönebok och identitetshandling. Denna soldbok har tillhört Werner Forssmann, som vid andra världskrigets utbrott 1939 blev militärläkare i tyska krigsmakten. Han avancerade så småningom till majors grad. Forssmann hade blivit medlem i nazistpartiet 1932 och förblev medlem till 1945. Vid krigsslutet hamnade han i ett läger för krigsfångar. Efter sin frigivning arbetade han som skogsarbetare och sedan som distriktsläkare.
Soldboken donerades till Nobelprismuseet av Werner Forssmanns efterlevande 2014.
Werner Forssmann fick någon gång under 1930-talet detta bläckhus av en japansk läkare. Enligt hans dotter var gåvan mycket viktig för honom, annars hade han inte ansträngt sig för att bevara bläckhuset genom de turbulenta åren under andra världskriget.
Bläckhuset donerades till Nobelprismuseet av Werners Forssmanns efterlevande 2014.
Boken bakom omslaget innehåller dikter av Tomas Tranströmer och användes av Peter Englund under arbetet med Nobelpriset i litteratur 2011. Det halvt borttagna bokomslaget berättar att arbetet med att välja Nobelpristagare är strikt sekretessbelagt. Englund använde bokomslaget för att dölja vad han läste i olika sammanhang. Han var vid tiden Svenska Akademiens ständiga sekreterare och skulle därmed tillkännage beslutet för media. Strax efter tillkännagivandet kunde Englund riva bort omslaget från boken som han bar på sig vid tillfället. I boken finns en lapp med telefonnumret till Tranströmers hem, anteckningar Englund gjorde när han förberedde sig för att berätta om beslutet, samt en lapp med de exakta formuleringar han läste upp vid tillkännagivandet.
Boken donerades till Nobelprismuseet av Peter Englund 2014.
Glasögonen har tillhört Seamus Heaney. Hans hustru Marie Devlin mindes när hon donerade dem till Nobelprismuseet ett av de tillfällen när han bar dem. Det var när han i oktober 1995 tog emot telefonsamtalet med beskedet att tilldelats Nobelpriset i litteratur.
Glasögonen donerades till Nobelprismuseet av Marie Devlin 2014.
Tawakkol Karman ser sina skor som en symbol för hur hon går vidare i sin kamp för demokrati och mänskliga rättigheter.
Tawakkol Karman donerade skorna till Nobelprismuseet 2014.
Megafonen var den första som Tawakkol Karman använde när hon talade för demokrati och mänskliga rättigheter. Under "den arabiska våren" 2011 hördes i många arabiska länder protester mot sittande regimer. I Jemens huvudstad Sanaa ledde journalisten och aktivisten Tawakkol Karman demonstrationer mot regimen. När hon donerade megafonen till Nobelprismuseet sade hon: ”Jag vill ge er min röst.”
Tawakkol Karman donerade megafonen till Nobelprismuseet 2014.
Gasmasken kan ge skydd mot kemiska vapen. Användning av kemiska vapen är sedan länge förbjuden men används trots detta. Ofta är det civilbefolkningen som drabbas. Organization for the Prohibition of Chemical Weapons (OPCW) är en internationell samarbetsorganisation som arbetar för att få bort kemiska vapen.
Efter ett besök vid Nobelprismuseet av organisationens generaldirektör Ahmet Üzümcü donerade organisationen denna gasmask till museet.
OPCW donerade gasmasken till Nobelprismuseet 2014.
Tavlan är en konstnärlig återgivning av ett diagram i en banbrytande vetenskaplig artikel av Susumu Tonegawa.
För att bekämpa alla virus, bakterier och skadliga ämnen vi kan utsättas för krävs kapacitet att producera en enorm mängd olika antikroppar. Produktionen av antikroppar styrs av gener, men antalet gener är mycket mindre än antalet olika antikroppar som kan produceras. Tonegawa visade 1976 hur detta är möjligt. Det genetiska materialet i B-celler, en sorts vita blodkroppar, har en förmåga att förflytta sig och bilda nya kombinationer samtidigt som B-cellen utvecklas till att producera antikroppar.
Susumu Tonegawa donerade tavlan till Nobelprismuseet 2013.
Vid sin Nobelprisföreläsning 2002 använde Kurt Wüthrich sitt bälte för att illustrera sin och sina medpristagares forskning om proteiner. Om bältet representerade en polypetidkedja som bygger upp ett protein så arbetade medpristagarnas med att mäta bältets längd. Själv kartlade han hur bältet ringlar sig i rummet.
Kurt Wüthrich donerade bältet till Nobelprismuseet 2013.
Med två ölflaskor har François Englert velat uppmärksamma sin vän och kollega Robert Brout, vars porträtt finns på flaskornas etiketter. Samarbetet mellan Englert och Brout sträckte sig från 1961 och i stort sett fram till Brouts död 2011. Tillsammans skrev de 1964 en artikel som blev ett avgörande steg på vägen mot upptäckten av den så kallade Higgspartikeln. Det dröjde till 2012 innan Higgspartikeln säkert kunde verifieras i ett experiment vid laboratoriet CERN och året därefter tilldelades Englert tillsammans med Peter Higgs Nobelpriset i fysik.
François Englert donerade flaskorna till Nobelprismuseet 2013.
Frischpriset, som delas ut av the Econometric Society, har fått sitt namn efter Ragnar Frisch. Denne var under många år redaktör för sällskapets tidskrift och blev den förste mottagaren av Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Lars Peter Hansen fick tillsammans med Kenneth Singleton priset 1984. Hansen donerade sin medalj till Nobelprismuseet 2013.
En författare som betytt mycket för Alice Munro och hennes författarskap är Anton Tjechov. En pocketutgåva med några av Tjechovs verk, The Portable Chekhov, var länge en ständig följeslagare till henne och boken blev med tiden ganska sliten. ”Det är ett väldigt misshandlat exemplar!”, sade Munro om boken, när hon donerade den till Nobelprismuseet 2013.
Tavlan är inte bara en samling bilder av medlemmarna i Thomas Südhofs forskargrupp utan den illustrerar också det de intresserar sig för: transporten av olika ämnen inom cellen. Kanske kan vi säga att tavlan ger en bild av det organiska samarbetet inom forskningen? Thomas Südhof har fått tavlan som gåva av sina medarbetare, och donerade den 2013 till Nobelprismuseet.
Randy Schekmans intresse för vetenskap väcktes när han var barn. När hans pappa förklarade för den tolvårige Randy att hans mikroskop var en leksak blev han mycket besviken. För att spara pengar för att kunna skaffa ett “riktigt” mikroskop uträttade han ärenden åt grannar och andra. Hans föräldrar lånade dock pengar ur sparbössan när de skulle handla mat och glömde lägga tillbaka dem. Randy gick till polisstationen och berättade att hans föräldrar stal hans pengar. Efter att ha fått ett telefonsamtal från polisen hämtade hans pappa honom på polisstationen. På hemvägen köpte de detta mikroskop.
Randy Schekman donerade mikorskopet till Nobelprismuseet 2013.
Filmen visar en simulering av en förändring i en molekyl som är viktig för vår syn. Molekylen retinal sitter infattad i proteinet rodopsin, som finns i tapparna, ljuskänsliga celler i ögats näthinna. När molekylen absorberar ljus byter en av atomerna i strukturen position: från en cis-form till en trans-form. Med hjälp av datorberäkningar gjorde Arieh Warshel simuleringar av processen. Utifrån dessa simuleringar gjordes filmen 1980.
Arieh Warshel donerade filmen till Nobelprismuseet 2013.
I boken finns fotografier som Martin Karplus tog under resor på 1950-talet. Karplus är en hängiven fotograf vid sidan av sin forskning om kemiska reaktioner.
Martin Karplus donerade boken till Nobelprismuseet 2013.
Filmen visar simuleringar av kemiska reaktioner mellan en väteatom och en vätemolekyl, som består av två väteatomer. Vätemolekylen delas i två väteatomer, varefter den ena av dessa bildar en ny vätemolekyl med den fria väteatomen. Simuleringarna var ett viktigt steg i Martin Karplus banbrytande arbete med datorbaserade metoder för att simulera atomers och molekylers rörelser och reaktioner under olika villkor. Filmen gjordes 1967.
Martin Karplus donerade filmrullen till Nobelprismuseet 2013.
Den 11 september 1916 tog Robert Bárány emot sin medalj och sitt diplom från kung Gustaf V på Stockholms slott. Han bar vid detta tillfälle dessa handskar. Bárány hade tilldelats priset redan föregående år, men under första världskriget hölls inga prisutdelningsceremonier och Bárány hade dessutom varit förhindrad. Som frivillig hade han tjänstgjort som kirurg i den österrikiska armén på östfronten. När han 1915 tilldelades 1914 års medicinpris hade han blivit krigsfånge i Ryssland. Efter förhandlingar av den svenske prins Carl på Röda Korsets vägnar frigavs han 1916.
Handskarna donerades till Nobelprismuseet av Robert Báránys efterlevande 2013.
Medaljen skapades i samband med att Mairead Corrigan Maguire och Betty Williams tilldelades The Norwegian People’s Peace Prize 1976. Initiativet till priset togs av media i Norge. Mer än 200 000 brittiska pund samlades in. Corrigan och Maguire tilldelades varsin medalj i guld och 5000 kopior präglades. Denna kopia har nummer 2265. Medaljen utformades av Øivind Hansen. Följande år, 1977, tilldelades Corrigan och Williams Nobels fredspris för 1976.
Bakgrunden till Corrigans och Williams engagemang för fred i Nordirland var en händelse i Belfast i augusti 1976. En medlem av Provisoriska IRA (Irländska republikanska armén) blev under bilfärd skjuten till döds av brittisk militär. Bilen körde upp på trottoaren och träffade tre barn som omkom. Williams, som bevittnade olyckan, startade ett upprop för fred och Corrigan, som var barnens moster, anslöt sig till vad som blev en rörelse mot våldet.
Mairead Corrigan Maguire donerade medaljen till Nobelprismuseet 2013.
Handduken är för Shirin Ebadi en påminnelse om hennes tid i fängelse. Bakgrunden är att Ebadi, som är advokat, efter studentupploppen i Iran 1999 erbjöd sig att företräda en familj vars son dödats när protesterna slogs ned av beväpnade grupper. I juni 2000 fängslades hon efter anklagelser om att ha manipulerat ett videofilmat vittnesmål av en avhoppare från en av de beväpnade grupperna. När hon ville tvätta sig nekades hon en handduk. Hon hade dock med sig pengar som precis räckte till en handduk i fängelsets butik. Efter sin frigivning bevarade hon den som ett minne.
Shirin Ebadi donerade till Nobelprismuseet 2012.
Denna T-tröja fick Alvin Roth av sina studenter. Att på bästa sätt föra ihop olika aktörer med varandra har varit centralt i Alvin Roths Nobelprisbelönade arbeten. Bland annat har han utvecklat system för att para ihop organdonatorer och patienter som behöver en transplantation. Vad kan vara en mer passande tröja för honom än en med hans porträtt och benämningen "Mr Matching"?
Alvin Roth donerade T-tröjan till Nobelprismuseet 2012.
I glaskuben syns en tredimensionell bild av ett viktigt förlopp på ytan av våra celler. En så kallad receptor blir just aktiverad av ett hormon, adrenalin, och överför signalen ned i cellen genom en koppling till ett så kallat G-protein. Modellen är etsad i glas i tre dimensioner. Brian Kobilka och hans medarbetare lät tillverka modellen efter att de 2011 lyckats kartlägga strukturen för de sammankopplade molekylerna.
Brian Kobilka donerade modellen till Nobelprismuseet 2012.
Videokameran användes av Steven Chu i en serie experiment där atomer stängdes in i en fälla med hjälp av laserljus. Atomer rör sig normalt med svindlande hastigheter, men Chu utvecklade 1985 en metod för att bromsa ned dem med hjälp av laserljus. När atomer träffas av ljuspartiklar, fotoner, med bestämda energier påverkas nämligen deras rörelse som vid en stöt. Med sex laserstrålar ordnade parvis i motsatta riktningar kunde på så vis ungefär en miljon atomer fångas. De bildade ett skimrande moln stort som en ärta och med hjälp av videokameran kunde förloppet registreras.
Steven Chu donerade videokameran till Nobelprismuseet 2012.
Som femtonåring började Tomas Tranströmer använda denna anteckningsbok 1946. Insekter var tidigt ett av Tranströmers stora intressen och på de första sidorna finns teckningar av skalbaggar. När han några år senare, 1951, på allvar börjat skriva dikter började han åter använda anteckningsboken. Där finns bland annat ett utkast till den inledande dikten i hans debutsamling 17 dikter från 1954. Anteckningsboken innehåller även utkast till musikaliska kompositioner.
Tomas Tranströmer donerade anteckningsboken till Nobelprismuseet 2011.
Som president i Liberia har Ellen Johnson Sirleaf verkat för fred, försoning och social och ekonomisk utveckling. Hon fick denna mortel med stöt som gåva av kvinnliga jordbrukare från den liberianska landsbygden.
Ellen Johnson Sirleaf donerade morteln till Nobelprismuseet 2011.
Myntet, som Thomas Sargent fick av sin farfar, blev en gnista som tände hans intresse för ekonomi. Myntet är en "hard-times token", privat utgivna, inofficiella mynt, som gavs ut under den finansiella och politiska turbulensen i USA 1833–1843. Hard-times tokens hade ofta ett politiskt satiriskt innehåll. Detta mynt, utgivet 1834, propagerar mot president Andrew Jackson. Sargent har senare publicerat artiklar om den ekonomiska historien och utvecklingen i USA.
Thomas Sargent donerade myntet till Nobelprismuseet 2011.
Medaljen, "Belden Mathematical Prize", utdelades till Moses Greenfield, som den näst bästa matematikstudenten i New Yorks allmänna skolor 1935. Greenfield var Thomas Sargents svärfar och gav honom medaljen efter att de 1993 publicerat en artikel tillsammans.
Thomas Sargent donerade medaljen till Nobelprismuseet 2011.
Denna T-tröja kommer från "Minnesota Economics", ekonomiska institutionen vid University of Minnesota, där Thomas Sargent arbetade under 1970- och 1980-talen. Motivet är en parafras på Eugène Delacroix’ målning "Friheten på barrikaderna", som hyllar Julirevolutionen i Frankrike 1830. Istället för Frankrikes motto ”Liberté, Égalité, Fraternité” (”Frihet, Jämlikhet, Broderskap”) står det ”Equilîbrité, Optimâlité, Calîbrité”, vilket är låtsasfranska för ”Jämvikt, Optimalitet, Kalibrering” – nyckelkoncept i ekonometrik.
Thomas Sargent donerade T-tröjan till Nobelprismuseet 2011.
Inför Nobelprisutdelningen 2011 lät en av fysikpristagarna, Adam Riess, tillverka manschettknappar till sig och de 18 andra medlemmarna i hans forskarlag.
På knapparna är formeln ”q0<0” ingraverad. Formelns innebörd är att universum expanderar allt snabbare och snabbare. Detta var den upptäckt som Riess och hans medpristagare tilldelades fysikpriset för.
Knapparna som visas här beställde Riess som prov innan han beställde de 19 övriga paren. Han donerade dessa provexemplar till Nobelprismuseet 2011.
Slipsens mönster avbildar en kvasikristall, en struktur som är matematiskt regelbunden men inte upprepar sig periodiskt. Fysiker hade länge ansett att alla kristallstrukturer var periodiska mönster och när Dan Shechtman 1982 upptäckte att kvasikristaller faktiskt fanns bemöttes han med misstro. Så småningom visade det sig dock att han hade rätt och han tilldelades 2011 Nobelpriset i kemi för upptäckten. Shechtman hade på sin 70-årsdag tidigare samma år fått slipsen som gåva av universitetet Technion i Haifa i Israel, vars rektor Peretz Lavie låtit tillverka den.
Dan Shechtman donerade slipsen till Nobelprismuseet 2011.
Apparaten konstruerades av Arvid Carlsson och hans kolleger för att rena vävnadsextrakt och isolera bland annat ämnet dopamin, som Carlsson hade upptäckt. Reningen gjordes genom att pressa extraktet genom en så kallad jonbytarkolonn som kunde ta upp och binda dopaminet. Därefter pressades en vätska genom kolonnen. Vätskan löste ut dopaminet och separerade det samtidigt från andra komponenter. Detta möjliggjorde en efterföljande bestämning av mängden dopamin.
Arvid Carlsson donerade experimentuppställningen till Nobelprismuseet 2011.
Radbandet är ett Japa mala, ett österländskt radband med 108 pärlor, som används inom både buddhism och hinduism för att räkna mantror.
Den 14:e Dalai lama donerade radbandet till Nobelprismuseet 2011.
Kanske är glasögonen något av det första man tänker på när man ska beskriva Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama av Tibet. Kanske kan de också ses som en symbol – världen kan betraktas på olika sätt och ur olika synvinklar. För Dalai Lama är odlingen av inre frid och integritet det slutliga vapnet för att åstadkomma förändringar i en värld som ter sig irrationell. Tolerans och medkänsla är nyckelord i hans livshållning.
Dalai Lama donerade glasögonen till Nobelprismuseet 2011.
Från en sutra med buddhismens gamla heliga texter hämtar Dalai lama visdom och inspiration även i dagens värld.
För Dalai lama är odlingen av inre frid och integritet är det slutliga medlet för att åstadkomma förändringar i en värld som ter sig irrationell. I sin Nobelprisföreläsning sade han: ”Inre fri är nyckeln: om du har inre frid så påverkar yttre problem din djupa känsla av frid och lugn. I det sinnestillståndet kan du hantera olika situationer med lugn och förnuft samtid som du behåller din inre lycka.”
Den 14:e Dalai lama donerade sutran till Nobelprismuseet 2001.
