När Svante Pääbo började gymnasiet 1971 fick han av sin far denna uppslagsbok om teknik och vetenskap i två band. Hans far Sune Bergström, som var professor i kemi och senare skulle tilldelas Nobelpriset i fysiologi eller medicin, var kanske lite ledsen över att sonen valt att studera humanistisk linje och inte naturvetenskaplig. Kanske kunde uppslagsboken vara ett fint avsked till vetenskapen? Men så blev det inte, Svante Pääbo skulle återvända till vetenskapen. Fyrtio år efter sin far tilldelades han själv Nobelpriset i fysiologi eller medicin för sin forskning om nutidsmänniskans släktskap med för länge sedan utdöda människoarter.
Svante Pääbo donerade böckerna till Nobelprismuseet 2022.
Tidens gång är ett viktigt tema i Annie Ernauxs författarskap och liv. Denna väckarklocka har därför en symbolisk betydelse för henne. Den har varit en kär ägodel, men också haft en mer direkt funktion för henne. Särskilt är den förknippad med tiden då hon arbetade med sin roman Åren. Den hjälpte henne då att vakna för att stiga upp och fortsätta det omfattande arbetet med boken.
Annie Ernaux donerade väckarklockan till Nobelprismuseet 2022.
För Guido Imbens är hans forskningsprocess förknippad med ett tvättmedelspaket. Upprinnelsen till ett av hans viktigaste arbeten var samtal med Joshua Angrist om intressanta frågor inom ekonometri. Många av samtalen fördes i kontor och på kafé. Men eftersom båda bodde i lägenheter utan tvättmaskin, började de koordinera sina tvättsysslor och tillbringade många lördagsmorgnar med att diskutera forskning bland surrande tvättmaskiner och torktumlare i en närliggande tvättinrättning. Samtalen var inte bara trevliga för stunden, utan lade grunden till en varaktig vänskap och startpunkten för forskningen som gav dem ekonomipriset.
Guido Imbens donerade föremålet till Nobelprismuseet 2022.
Christopher Sims morfar William M. Leiserson dog när Sims var femton år, men Sims träffade honom ofta och inspirerades till att intressera sig för ekonomi och andra samhällsfrågor. Leisersons bok _Right and Wrong in Labor Relations_ gavs ut 1938, fyra år innan Sims föddes. Detta exemplar har tillhört Sims mormor Emily B. Leiserson och har donerats till Nobelprismuseet av Sims 2022.
Innan forskarna hade tillgång till hårddiskar med hög kapacitet användes magnetband för lagring och analys av data. David Card använde på 1980-talet detta band för sina studier inom arbetsmarknadsekonomi.
David Card donerade magnetbandet till Nobelprismuseet 2022.
På 1980- och 1990-talen hade forskare inte tillgång till hårddiskar med hög kapacitet som är vanliga idag. I stället användes magnetband. Joshua Angrist använde sådana band för tillämpad mikroekonometrisk analys och datalagring.
”Tillämpad mikroekonometri var mycket mer fysisk. Banden monterades och träddes för hand, en ibland knepig procedur.”
Detta 9-spåriga magnetband har en gul ring på baksidan. För att skriva på bandet och inte bara läsa av dess innehåll behövde användaren installera den gula ringen. Angrist berättar att forskarna ibland också kastade frisbee med fodralen till banden.
Joshua Angrist donerade magnetbandet till Nobelprismuseet 2022.
Under många år hade Abdulrazak Gurnah denna engelska ordbok som ett viktigt och ofta använt hjälpmedel i sitt skrivande. Gurnah växte upp på Zanzibar och hans första språk var swahili. På 1960-talet flydde han undan oroligheter på Zanzibar till England och engelska är hans litterära språk. Denna ordbok skaffade han i början av 1980-talet. Den fysiska ordbokens funktion har nu övertagits av datorn och Gurnah har överlämnat ordboken till Nobelprismuseet.
Abdulrazak Gurnah donerade ordboken till Nobelprismuseet 2022.
När Syukuro Manabe var på besök i sitt gamla hemland Japan, köpte hans hustru Nobuko en slips med små isbjörnar och pingviner som motiv. Eftersom Manabe gjort sin banbrytande forskning om klimatmodeller ville hon gärna ge honom slipsen med två arter som hotas av klimatförändringarna.
Manabe påbörjade sitt arbete med datorbaserade klimatmodeller på 1960-talet. Det är dock först under de senaste decennierna som klimatförändringarna trätt fram som mänsklighetens kanske mest centrala fråga.
Syukuro Manabe donerade slipsen till Nobelprismuseet 2022.
Anteckningsboken innehåller noteringar från Ardem Patapoutians experiment. Hans forskning handlar om hur tryck och beröring översätts till nervsignaler.
Ardem Patapoutian donerade laboratorieboken till Nobelprismuseet 2022.
Ardem Patapoutians forskning handlar om hur tryck och beröring översätts till nervsignaler. I experimenten kombinerade han och hans medarbetare olika typer av utrustning: ett mikroskop för att studera cellen, ett system för att stimulera cellen mekaniskt och ett annat för att registrera hur cellen reagerade. Detta är delar av utrustningen från experimenten.
Ardem Patapoutian donerade utrustningen till Nobelprismuseet 2022.
Jennifer Doudna sydde sidenklänningen när hon var 16 år gammal för att bära den på sin studentbal. Hon använde siden som hennes mor hade köpt på utlandsresor flera år tidigare.
Jennifer Doudna donerade klänningen till Nobelprismuseet 2021.
Vid Nobelprisutdelningen 1979 bar Abdus Salam, en av fysikpristagarna, sin traditionella högtidsdräkt från Pakistan. Joan Glashow, hustru till en av hans medpristagare, Sheldon Glashow, uttryckte sin beundran för de vackra skorna. Salam gav då ett par sådana skor till paret Glashow.
Sheldon och Joan Glashow donerade skorna till Nobelprismuseet 2021.
Wislawa Szymborska lade mycket energi på att visa för alla att Nobelpriset inte stigit henne åt huvudet. Till alla sina gamla vänner och bekanta som gratulerat henne för Nobelpriset skickade hon handskrivna tackkort. Men när hon överöstes av gratulationer från många främmande personer bestämde hon sig att trycka officiella tackkort, på både polska och engelska, som hon bara signerade.
Tackkortet donerades till Nobelprismuseet av Wisława Szymborska-stiftelsen 2021.
Wisława Szymborska var milt närsynt och behövde inte alltid använda glasögon. Efter att ha fått Nobelpriset i litteratur 1996 använde hon glasögon mestadels när hon gick ut. Med glasögonen på var hon mindre igenkännbar och på det sättet mindre utsatt för beundrare när hon var ute.
Glasögonen donerades till Nobelprismuseet av Wisława Szymborska-stiftelsen 2021.
En kulspetspenna var ett viktigt redskap i Wisława Szymborskas litterära skapande. Utifrån lösa anteckningar skapades det första utkastet till en dikt på skrivmaskin. På manuskriptet gjorde Szymborska sedan handskrivna korrigeringar med en vanlig Bic-kulspetspenna av plast, alltid med svart bläck. Det kunde vara tillagda ord eller pilar. Ibland klipptes pappersarket med sax och klistrades sedan ihop på nytt. Det var först då som hennes sekreterare kunde skriva rent dikten på dator och dikten kunde nå ut i världen.
Pennan donerades till Nobelprismuseet av Wisława Szymborska-stiftelsen 2021.
Lådan har använts i experiment för att studera hur möss beter sig på ytor med olika temperaturer. David Julius forskning handlar om hur nervsystemet kan registrera värme och kyla. Detta sker genom receptorer på cellernas yta. Forskningen utfördes bland annat med hjälp av möss där gener för olika receptorer inaktiverats. Lådan har två kammare vars ”golvtemperatur” kan varieras. En mus där en temperaturkänslig receptor inaktiverats rör sig mellan lådans båda kammare, medan en vanlig mus föredrar en kammare med behaglig temperatur.
David Julius donerade experimentlådan till Nobelprismuseet 2021.
Klänningen, som tillhört Nadia Murad, är förknippad med fasansfulla händelser men också om hopp.
I augusti 2014 utförde Islamiska Staten (IS) en brutal attack mot Nadia Murads by Kocho in norra Irak. De yngre kvinnorna, däribland Murad, blev bortförda och hölls som sexslavar. Efter tre månader lyckades hon fly.
Så här berättar hon om klänningen:
”Klänningen representerar många saker för mig. Den påminner mig om en tid för länge sedan, innan folkmordets våld svepte genom min by. I Kocho planerade min kusin sitt bröllop. Det fanns lite tyg hemma och tillsammans med mina syskonbarn Nesrin och Kathtrin arbetade jag på en klänning som jag skulle bära på bröllopet. Jag älskade bröllop och såg mycket fram mot att ordna med min sminkning och mitt hår. Men bröllopet skedde aldrig. IS kom och förstörde mitt hem och min by. De tog min mor och mina bröder ifrån mig. Under en lång tid kände jag inget annat än sorg och förtvivlan.
Flera år senare reste jag tillbaka till Kocho och besökte platsen där mitt hem en gång var. Till min häpnad, fanns min klänning kvar bland spillrorna av mitt hem. Den låg bland ruinerna relativt orörd. I det ögonblicket kände jag att den orörda klänningen symboliserade hopp. Hopp om att jag åter skulle få känna glädjen jag en gång kände av att vara omgiven av min familj och de andra i vår gemenskap. Hopp om att vi en gång skulle kunna återvända till Sinjar och återuppbygga våra liv.
Det är hoppet som jag håller fast vid i mörka tider. Det är hoppet som driver mig att röra mig framåt och kämpa för rättvisa.”
Nadia Murad donerade klänningen till Nobelprismuseet 2021.
Diagrammet från US Federal Communications Commission visualiserar hur sändningsrättigheter i olika frekvensband är fördelat mellan olika aktörer.
Att allokera sändningsrättigheter i olika frekvensband är ett komplext problem, då det finns många variabler att ta hänsyn till. 1994 anordnades i USA så kallade spektrumauktioner, där företag istället kunde lägga bud på rättigheterna. Auktionerna använde ett nytt format – SMRA, eller Simultaneous Multi-Round Auction – som designats specifikt för ändamålet av Paul Milgrom och Robert Wilson.
Paul Milgrom donerade diagrammet till Nobelprismuseet 2021.
De auktionsformat som Robert B. Wilson tog fram krävde avancerade beräkningar. Han använde under det tidiga 1980-talet denna Hewlett-Packardkalkylator när han hjälpte oljebolag med budgivning i auktioner för off-shorerättigheter. Den är ovanlig med dagens mått mätt då den använder så kallad omvänd polsk notation, en idag ovanlig inmatningsmetod. Även om batterierna är svaga så fungerar den fortfarande och har enligt Wilson fortfarande kvar hans programmering för att beräkna budgivningsstrategier.
Robert B. Wilson donerade miniräknaren till Nobelprismuseet 2021.
I behållaren doseras klorlösning för att rena vatten från bakterier. Behållaren har använts i forskningsprojekt i Kenya där Michael Kremer och hans studenter studerat hur fattigdom kan bekämpas. Ett problem som undersöktes var diarrésjukdomar som ofta orsakas av dåligt vatten. Metoden med klorbehållare i direkt anslutning till vattenkällorna visade sig vara effektiv för att minska smitta.
Michael Kremer donerade klorbehållaren till Nobelprismuseet 2019.
Barnböckerna är producerade av den utbildningsorienterade hjälporganisationen Pratham i Indien. Esther Duflo samarbetade med organisationen när hon för första gången ledde ett fältexperiment om hur fattigdom kan bekämpas. Pratham arbetar bland annat med att lära lärare att undervisa på rätt nivå och böckerna är en del av programmet ”Teaching at the right level”. Programmet har visat sig vara möjligt att genomföra på olika nivåer och med olika omfattning världen över.
Esther Duflo donerade böckerna till Nobelprismuseet 2019.
Påsarna är tillverkade av kvinnor som lever i mycket stor fattigdom i norra Ghana. De är gjorda inom ett av Abhijit Banerjees forskningsprojekt som studerade sätt att förbättra deras ekonomiska situation. Deltagarna gavs stöd och möjlighet att tillverka påsar vid sidan om sitt jordbruk, detta för att kunna mäta produktivitet. 170 000 påsar tillverkades och en slutsats från projektet var att extremt fattiga som gavs stöd arbetade mer, hjälpen ledde inte till passivitet.
Abhijit Banerjee donerade påsarna till Nobelprismuseet 2019.
Fotografiet visar när Etiopiens president Abiy Ahmed Ali träffar Eritreas president Isaias Afwerki. Abiy Ahmed fick Nobels fredspris för sitt initiativ till att lösa gränskonflikten mellan Etiopien och Eritrea.
Abiy Ahmed Ali donerade fotografiet till Nobelprismuseet 2019.
Detta fossil har Peter Handke hittat på en strand under en promenad med sin fru. Den är en uråldrig typ av bläckfisk – ortoceratit – som liknar nu levande bläckfiskar av släktet Nautilus.
Peter Handke donerade fossilet till Nobelprismuseet 2019.
Avtrycken av svampar är minnen från ett par av de promenader Peter Handke gärna tar. Under promenaderna plockar Handke gärna svampar som han pressar med bladen i sina anteckningsböcker. Dessa "svamptryck" har han pressat på separata papper och signerat.
Peter Handke donerade svamptrycken till Nobelprismuseet 2019.
Olga Tokarczuks personliga kalender är fylld av anteckningar om vad hon gjorde dag för dag. Tokarczuk tilldelades 2019 det Nobelpris i litteratur som blivit uppskjutet från 2018. Detta fick henne att känna sig som om hon var i en tidsmaskin. I hennes personliga kalender från 2018 står det förstås inget om Nobelpriset eftersom hon fortfarande inte visste att hon skulle bli det årets pristagare.
Olga Tokarczuk donerade kalendern till Nobelprismuseet 2019.
Bilden kommer från det experiment som med hjälp av elektrofores först identifierade det protein som är avgörande för hur kroppen reagerar på låga syrenivåer. Experimentet utfördes av Gregg Semenza och hans medarbetare. De lyckades sedan rena fram proteinet som fick namnet HIF-1. Resultaten gjorde att ett nytt forskningsfält om kroppens syresättning öppnades upp.
Gregg Semenza donerade bilden till Nobelprismuseet 2019.
William Kaelin använde detta mikroskop som barn. Som forskare har han sedan bidragit till att klarlägga den molekylära mekanismen för hur kroppen reagerar på olika syrenivåer.
William Kaelin donerade mikroskopet till Nobelprismuseet 2019.
Under sin praktiktjänst som läkare vid Johns Hopkins University använde William Kaelin denna slips, som av tradition bars varje fredag. Namnbrickan använde han också under denna period.
William Kaelin donerade slipsen och namnbrickan till Nobelprismuseet 2019.
William Kaelin använde dessa instrument under sin praktiktjänst som läkare vid Johns Hopkins University. Bland instrumenten finns en peang, som används för att kontrollera blodflödet under operationer, och en reflexhammare, som används för att kontrollera reflexer.
William Kaelin donerade doktorsväskan till Nobelprismuseet 2019.
Detta stetoskop användes för att lyssna på hjärta och lungor av William Kaelin under hans praktiktjänst som läkare vid Johns Hopkins University.
William Kaelin donerade steoskopet till Nobelprismuseet 2019.
Detta otoskop användes för att undersöka öron av William Kaelin under hans praktiktjänst som läkare vid Johns Hopkins University.
William Kaelin donerade otoskopet till Nobelprismuseet 2019.
William Kaelin hade denna doktorsväska under sin praktiktjänst som läkare vid Johns Hopkins University. Kaelin är inte längre praktiserande läkare utan ägnar sig numera helt åt forskning. Han har bidragit till att klarlägga den molekylära mekanismen för hur kroppen reagerar på olika syrenivåer.
William Kaelin donerade doktorsväskan till Nobelprismuseet 2019.
Detta är en kopia av en testcell för det första litiumjonbatteriet från 1983. Testcellen togs fram av Akira Yoshino, som spelade en avgörande roll i utvecklingen av litiumjonbatterier.
Akira Yoshino donerade testcellen till Nobelprismuseet 2019.
I en handskriven månadsrapport från februari 1983 beskrev Akira Yoshino för första gången ett experiment med en ny elektrod han utvecklat för litiumjonbatterier. Detta är en kopia av rapporten.
Akira Yoshino donerade kopian av rapporten till Nobelprismuseet 2019.
I broschyren, som är tryckt 1978, presenterades och marknadsfördes en ny typ av uppladdningsbara batterier. De producerades vid batterienheten hos oljebolaget Exxon, där Stanley Whittingham gjorde avgörande insatser i utvecklingsarbetet.
Stanley Whittingham donerade litiumbatterierna och broschyren till Nobelprismuseet 2019.
De två batterierna är tidiga typer av litiumbatterier från 1970-talet. De producerades vid batterienheten hos oljebolaget Exxon, där Stanley Whittingham gjorde avgörande insatser i utvecklingsarbetet. Det mindre batteriet var avsett att användas i en klocka och det större i en solcell.
Stanley Whittingham donerade litiumbatterierna och broschyren till Nobelprismuseet 2019.
Boken Witness to Grace är John B Goodenoughs självbiografi. I boken berättar han om sin uppväxt och sin intellektuella utveckling, om sin kristna tro och om hur han kom att ägna sig åt vetenskap och teknik.
John Goodenough donerade boken till Nobelprismuseet 2019.
Nyckeln – märkt ”OHP” – går till Observatoire de Haute-Provence, ett observatorium i södra Frankrike. Didier Queloz fick nyckeln under sin tid som doktorand av sin handledare Michel Mayor när denne skulle resa bort en tid. Queloz gjorde strax därefter en intressant observation av en stjärnas rörelser. Efter ytterligare observationer av stjärnan kom Queloz och Mayor fram till att de hade gjort den första upptäckten av en planet som kretsar kring en annan stjärna än vår sol.
Didier Queloz donerade nyckeln till Nobelprismuseet 2019.
Glaset var en viktig del i Michel Mayors utrustning för att söka efter exoplaneter – planeter i andra solsystem än vårt. Stjärnor med planeter uppvisar en svagt gungande rörelse. Genom dopplereffekten gör rörelsen att stjärnans färg ändras – dess spektrum förskjuts. För att studera detta användes en spektrograf kopplad till ett teleskop. Glaset, som hörde till spektrografen, användes som mall för att effektivt kunna jämföra många spektrallinjer samtidigt. Om hela spektrumet förskjuts ökar eller minskar ljusgenomsläppet beroende på hur mycket av det infallande ljuset som täcks glasets mörka fläckar. Glaset var det första som användes när Mayor 1977 började undersökningarna som så småningom skulle leda till upptäckten av exoplaneter.
Michel Mayor donerade glasmallen till Nobelprismuseet 2019.
James Peebles köpte räknestickan 1953 när han var studerade vid University of Manitoba. Den kostade 20 kanadensiska dollar, vilket var ganska mycket för en student. Den var sedan hans ständiga följeslagare i livet som fysiker fram till 1970 då han köpte en elektronisk räknare. Han lade då räknestickan i en skrivbordslåda där den sedan legat och fått patina.
James Peebles donerade räknestickan till Nobelprismuseet 2019.
Werner Arber skaffade denna räknesticka när han gick i gymnasieskolan i Aarau i Schweiz. Han använde den sedan flitigt under flera decennier under sina studier och i sin forskning. Sedan ersattes räknestickan av elektroniska hjälpmedel. Arbers Nobelprisbelönade forskning handlar om restriktionsenzymer, som används i analys och modifiering av DNA.
Werner Arber donerade räknestickan till Nobelprismuseet 2019.
Denna apparat för högupplösande vätskekromatografi (HPLC) användes av Robert Lefkowitz och hans kolleger vid början av 1980-talet i deras arbete med att rena fram en beta-adrenerg receptor. Detta var den första G-proteinkopplade receptor som renades fram. Läkemedel som riktar in sig mot G-proteinkopplade receptorer utgör en betydande del av alla läkemedel inom klinisk medicin.
Kromatografi är i kemin en viktig metod för att separera ämnen från varandra. En blandning av olika ämnen upplösta i en vätska eller gas får vandra genom en stationär fas, till exempel korn av ett fast ämne. Eftersom blandningens komponenter växelverkar med kornen på olika sätt kommer de att röra sig med olika hastighet. På så sätt separeras de olika komponenterna i blandningen.
Robert Lefkowitz donerade HPLC-apparaten till Nobelprismuseet 2019.
Manuskriptet skrevs när Albert Einstein 1922 just fått beskedet att han tilldelats 1921 års Nobelpris i fysik. Åtskilliga fysiker tvivlade fortfarande på hans allmänna relativitetsteori som ställde den klassiska fysikens begrepp om tid, rum och gravitation på ända och Einstein fick inte priset för sina relativitetsteorier utan andra banbrytande arbeten. Många fysiker och matematiker arbetade dock vidare utifrån relativitetsteorin. En av dem var Erich Trefftz, som menade sig ha hittat en lösning på ett problem inom den allmänna relativitetsteorin – hur två kroppar rör sig kring ett gemensamt masscentrum. I manuskriptet ger Einstein sin kommentar på Trefftz' artikel där Einstein påvisar problem med Trefftz' lösning.
Bland manuskriptets tidigare ägare finns Max von Laue, Nobelpristagare i fysik 1914. Manuskriptet till har donerats till Nobelprismuseet av Åsa och Per Taube.
Kofferten har tillhört Erwin Schrödinger, en av kvantfysikens pionjärer. Schrödinger levde ett rörligt liv. Han växte upp och studerade i Wien i Österrike, men verkade senare vid flera universitet i Europa. När Nazityskland 1938 annekterade Österrike var Schrödinger verksam vid universitetet i Graz. Schrödinger, som starkt ogillade nazismen, flydde till Italien och så småningom till Irland. Denna koffert blev dock kvar i Graz, där Schrödingers vän och kollega Fritz Kohlrausch tog hand om den. Kohlrauschs familj har bevarat kofferten på vinden till 2019 då de överlät den till Nobelprismuseet.
Boken Tres Poemas innehåller dikter av Gabriela Mistral som har tonsatts för sång och piano av den chilenske kompositören Jorge Urrutia Blondel. Boken är signerad av Mistral och dedicerad till Manuel Sayago.
Boken donerades till Nobelprismuseet av Chiles tidigare utrikesminister Heraldo Muñoz 2019.
The book Poèmes choisis contains poems by Gabriela Mistral translated into French. This copy was signed by Mistral and dedicated to the Chilean writer and architect Pedro Prado in 1946. It was number 5 of a limited edition of 200.
The book was donated to the Nobel Prize Museum by Heraldo Muñoz, Chile’s former minister of foreign affairs, in 2019.
Boken Giotto av Carlo Carrà kommer från Gabriela Mistrals personliga bibliotek. Hennes samling av böcker avspeglar hennes intresse för en rad områden, bland annat biografier, zoologi, geografi och religion. Denna bok om den medeltida konstnären Giotto di Bondone är på italienska och skriven 1924 av konstnären Carlo Carrà, som under början av 1910-talet var en av futurismens ledande företrädare.
Boken överlämnades till Nobelprismuseet 2019 av Pedro Pablo Zegers, chef för Chiles nationalbibliotek, och Hernán Bascuñán, Chiles ambassadör.
Denna pipa var för Pablo Neruda förknippad med en insats han vid slutet av 1930-talet gjorde utanför sin litterära gärning. Efter spanska inbördeskriget levde flera tusen spanska flyktingar under svåra förhållanden i läger i Frankrike. Pablo Neruda hade av Chiles president Pedro Aguirre Cerda utsetts att hjälpa dem att komma till Chile. Den 3 september 1939 anlände ångfartyget Winnipeg med 2,200 av de spanska flyktingarna till Valparaiso i Chile. Neruda använde under denna tid denna pipa. Han kallade sin insats för sin ”bästa dikt” och bevarade pipan som ett kärt minne.
Pipan donerades till Nobelprismuseet av Fundación Pablo Neruda 2019.
