Grammofonskivorna är resultat av den svenske neurofysiologen Yngve Zottermans experiment, som bekräftade medicinpristagaren Corneille Heymans idéer.
Nervimpulser är svaga elektriska strömmar som kan omvandlas till ljud. Skivorna återger nervsignaler från en utbuktning i halsen, karotissinus, hos katt vid olika syrehalter i blodet. Heymans forskning handlade om karotissinus betydelse för att reglera andningen och Zottermans resultat gav ytterligare stöd för hans hypoteser.
När Heymans 1939 tilldelades 1938 års medicinpris hade andra världskriget brutit och de nya Nobelpristagarna kunde inte besöka Stockholm. I ett föredrag i Sveriges Radio presenterade Zotterman Heymans forskning och använde då sina inspelningar av nervimpulser. Han meddelade Heymans sändningstiden och denne kunde lyssna till presentationen. Heymans begrep innehållet trots att det var på svenska och bad om att få inspelningarna. Sannolikt var det då Zotterman läste in beskrivningarna på engelska som hörs på dessa skivor. Heymans använde sedan ljudinspelningarna vid föredrag under många år. När de var utslitna bad han Zotterman skicka nya uppsättningar med skivor till honom.
Grammofonskivorna donerades till Nobelprismuseet 2001.
