Dessa kopior av batterier avspeglar utvecklingen av litiumjonbatterier. Akira Yoshino spelade en viktig roll i denna utveckling.
Det cylindriska batteriet, från 1985–1986, var det första litiumjonbatteriet som togs fram för utvärdering av användare. Batteriet hade en katod av LiCoO2 och en anod av kol.
Det prismatiska batteriet är ett litiumjonbatteri för mobiltelefoner från 2000–2010.
Det tunna batteriet är ett laminatbatteri för smarttelefon från 2019.
Akira Yoshino donerade litiumjonbatterierna till Nobelprismuseet 2019.
Modellerna avbildar två typer av molekylära maskiner: de består av sammanlänkade molekyler som är rörliga i förhållande till varandra. Modellen som består av två länkade ringar representerar två katenan-molekyler. Modellen med en ring på en axel representerar en rotaxan-molekyl. Färgerna representerar olika elektriska laddningar. Dessa styr hur de olika delarna kan röra sig i förhållande till varandra. Fraser Stoddart använde modellerna för att förklara sina forskningsresultat. Modellerna tillverkades vid Sheffield University och Stoddart har haft dem med sig under sin karriär mellan olika universitet.
Fraser Stoddart donerade modellerna till Nobelprismuseet 2016.
Wole Soyinka har ibland använt hattar för att dölja sitt karakteristiskt yviga hår när han velat undvika uppmärksamhet.
Så här skriver Soyinka själv om dessa två hattar:
Peripeteia (från jägare till jagad)
Tyghatt
Peripateia är det grekiska uttrycket (särskilt använt i dramatik) för en vändning i lyckan. Hemma är jakt den avkoppling jag tycker mest om och jag bar denna bleknade khaki-hatt när jag begick min sista jakt i Nigeria i november 1994, ’gick vilse’ i skogen och dök upp i grannrepubliken Benin som flykting undan Sanni Abachas diktatur. Senare – under min exil i afrikanska länder, Europa, USA etc – fick hatten tjänstgöra som en del av en försiktig förklädnad eftersom jag fortsatte att undvika diktatorns tämligen envisa agenter – mitt hårsvall var det som mest uppenbart kunde tänkas förråda mig.
Yoruba-hatt
Den svarta Yoruba-hatten var en del av min högtidsdräkt – mestadels hållen i handen – när jag tog emot Nobelpriset 1986. Den dök upp igen i garderoben som återförenades med mig senare i exilen, så jag fogade den till det andra huvudkamouflaget. (Vid vissa tillfällen bär jag fortfarande huvudbonaden, trots diktaturens slut, men bara för att få njuta av lite anonymitet.)
Medan jag arbetade med ett projekt för International Parliament of Writers, för att inrätta ett nätverk av tillflyktsstäder för förföljda författare, fick jag en fribiljett till en 1000 dollars (!!!) ringsideplats vid en boxningsmatch av en kasinohotellägare och tillika bibliofil som en gång varit en uppåtsträvande författare. Han hade gjort en spjutspetsinsats för skapandet av den första staden av detta slag i USA i –av alla platser! – Las Vegas! Återigen bar jag just denna hatt för att undvika att lätt bli igenkänd. Efter detta nya och extravaganta tillägg till dess tidigare blandade öden, vad återstår annat än att pensionera hatten, i stor stil, från aktiv tjänst!
Wole Soyinka
Wole Soyinka donerade hattarna till Nobelprismuseet 2000.
Dessa spektrum bär på information om en kemisk förening som Richard Schrock framställde 1973. Spektrumen är framtagna med hjälp av kärnmagnetisk resonans (NMR), en metod för att med hjälp av radiovågor kartlägga molekylers struktur och sammansättning. Den kemiska föreningen var ett avgörande steg mot utvecklingen av nya sätt att bygga ihop organiska molekyler. Schrocks metoder gick ut på att driva på metates. Detta innebär att dubbelbindningar mellan kolatomer bryts och ombildas samtidigt som atomgrupper byter plats.
Richard Schrock donerade spektrumen till Nobelprismuseet 2018.
Med en liten barometer och en vetenskaplig publikation från 1913 uppmärksammar Peter Ratcliffe en viktig vetenskaplig föregångare. Mabel Purefoy Fitzgerald, en kvinnlig pionjär inom vetenskapen, deltog i John Scott Haldanes expedition till Pike’s Peak i Colorado för att studera förändringar i kroppen på hög höjd. Hon var den första som påvisade att mängden hemoglobin i kroppen ökar när syrenivåerna sjunker, vilket de gör på hög höjd. Barometern användes för att mäta lufttrycket under experimenten. Ratcliffes egen forskning har klarlagt den molekylärbiologiska mekanism som ligger bakom Purefoy Fitzgeralds upptäckt.
Efter förfrågan från Peter Ratcliffe donerades barometern till Nobelprismuseet av David Paterson 2019.
Två prov och en hållare som hållit proven på plats i apparaturen har använts i experiment av William E. Moerner. Experimenten ledde till utvecklingen av mikroskop med detaljnivåer som tidigare varit omöjliga.
William E. Moerner donerade proven och provhållaren till Nobelprismuseet 2014.
Filterhållaren och filterpapperet användes under 1970-talet av Robert Lefkowitz och Brian Kobilka i deras studier av cellernas receptorer. De använde sig av radioaktiva ämnen för att märka molekyler de på så sätt kunde följa för att hitta motsvarande receptorer. Efter att ha odlat fragment av cellmembran med radioaktiv märkning fångades membranfragmenten upp i ett filter där bara dessa fastnade. I filterhållaren kunde upp till tolv filter placeras. Sedan filtren tvättats mättes radioaktiviteten och receptorerna kunde hittas.
Robert Lefkowitz donerade filterhållaren och filterpapperet till Nobelprismuseet 2012.
Kassetten och pincetten användes av Brian Kobilka i undersökningar av ”beta-adrenerga receptorer” på ytan av våra celler. Dessa receptorer är känsliga för hormonet adrenalin och för signalen vidare in i cellen via ett G-protein. För att kartlägga strukturen för det molekylkomplex som receptorn bildar med G-proteinet använde sig Brian Kobilka och hans medarbetare av elektronmikroskopi. Prov med molekylkomplexet placerades i den tablettliknande kassetten. Denna fördes in i elektronmikroskopet med hjälp av pincetten.
Brian Kobilka donerade kassetten och pincetten till Nobelprismuseet 2012.
I ett illustrerat brev skriver den 20-årige Donald Cram 1939 till sin fästmö Jean Turner att han funderar på att ge upp sina kemistudier för att ägna sig åt teckning. Cram arbetade denna sommar med att sälja kex åt National Biscuit Company (NABISCO) till butiker i New York. Arbetet var krävande och teckningarna i brevet illustrerar en scen när Cram ramlar på trottoaren och alla kex flyger i luften medan chefen ser på. Ett par följande somrar fick han arbeta som kemist i NABISCO:s laboratorium. Och karriären som kemist skulle fortsätta.
Breven donerades till Nobelprismuseet av syskonbarn till Jean Turner Trueblood 2017.
William Campbells måleri och poesi har resulterat i böcker som han ser som uttryck för sambanden mellan arbete och lek. Som barn var Campbell tidigt intresserad av att skriva och måla. Vetenskap hade han ingen kännedom om före tretton års ålder, men senare kom han att ägna sig åt medicinsk forskning. Under många år låg hans fokus helt på forskning men i 50-årsåldern började han måla igen. Motiven är förknippade med hans arbete – ofta är det parasiter som syns på bilderna. Campbell skriver också poesi. Även hans dikter har vetenskaplig koppling och har använts i undervisning både av honom själv och av andra.
William Campbell donerade böckerna till Nobelprismuseet 2015.
Instrumenten har använts av Robert Bárány i hans arbete som läkare och forskare. Hans viktigaste vetenskapliga insatser handlade om innerörats uppbyggnad och funktion.
Under första världskriget tjänstgjorde Bárány som frivillig kirurg i den österrikiska armén på östfronten. När han 1915 tilldelades 1914 års medicinpris hade han blivit krigsfånge i Ryssland. Efter förhandlingar av den svenske prins Carl på Röda Korsets vägnar frigavs han 1916. Efter att ha tagit emot Nobelpriset förblev Bárány i Sverige. Från 1917 var han verksam vid Uppsala universitet.
Instrumenten donerades till Nobelprismuseet av Robert Báránys efterlevande 2007.
Provröret innehåller en lösning med antikroppar från möss mot proteinet CTLA-4. James Allison upptäckte att antikroppen kan lätta på en broms i immunsystemet så att det kan motverka cancertumörer. Upptäckten av en motsvarande antikropp hos människor möjliggjorde ett läkemedel mot vissa typer av cancer. Ampullen innehåller detta läkemedel.
James Allison donerade provröret och ampullen till Nobelprismuseet 2018.
Instrumentet, ett oftalmoskop, användes av Torsten Wiesel och David Hubel i deras tidiga forskning om hur ljus som träffar näthinnan i ögat omvandlas till nervsignaler som i hjärnan blir till synintryck. Oftalmoskopet utvecklades av Stephen Kuffler och S.A. Talbot vid början av 1950-talet. När Wiesel som ung forskare kom till Johns Hopkins University blev Kuffler hans mentor. För Wiesel symboliserar instrumentet mentorskapets betydelse i vetenskapen. Han använde det bara några månader omkring 1958, men det följde ändå med honom i hans senare forskarliv.
Ett oftalmoskop ger möjlighet att belysa och observera ögonbotten. Detta oftalmoskop ger också möjlighet att stimulera ögonbotten med olika mönster. Wiesel och Hubel använde katter i sina experiment. Kattens huvud och ögon fixerades under det ringformade stativet och ögonbotten kunde sedan stimuleras och observeras med hjälp av optiska instrument på tvärslån över det ringformade stativet. Aktiviteten i nervcellerna mättes med hjälp av små elektroder.
Efter sina första studier övergick Wiesel och Hubel till att projicera mönster på ögonbotten på andra sätt än med detta oftalmoskop.
Torsten Wiesel donerade oftalmoskopet till Nobelprismuseet i samband med sin 100-årsdag i juni 2024.
Efter Nobelprisbeskedet 2021 lät Ardem Patapoutian och hans medarbetare tillverka kepsar till dem som varit delaktiga i arbetet. På kepsen syns molekylstrukturen för de piezo-kanaler upptäckten gällde. Piezokanaler finns i celler som känner av tryck. I årtalet 2021 är ettan utformad som en dynamitpatron, som en referens till Alfred Nobel.
Ardem Patapoutian donerade kepsen till Nobelprismuseet 2023.
I Kungliga Vetenskapsakademiens populärvetenskapliga beskrivning av Claudia Goldins forskning avbildades hon som en detektiv med förstoringsglas. Hennes forskning om skillnader mellan män och kvinnor vad gäller löner och sysselsättningsgrad är baserad på omfattande arkivstudier. Goldin tyckte bilden av henne som en detektiv var träffande och lät tillverka ett förstoringsglas med sitt namn på.
Claudia Goldin donerade förstoringsglaset till Nobelprismuseet 2023.
Tavlorna gjordes av Narges Mohammadi 2023 i Evin-fängelset, där hon suttit även tidigare. Efter perioder i frihet och i andra fängelser överfördes hon 2022 åter till Evin:
”Återkomsten till Evin var märklig, nostalgisk och samtidigt uppfriskande. Allt kändes bekant och fyllt av minnen. Jag gick till hantverksverkstaden och satte mig på samma stol som jag hade suttit på åtta år tidigare. Jag tog en liten såg i handen, tog upp ett trästycke och luktade på det. Jag sade till mig själv att jag skulle låta samma fågel som sökte freden för åtta år sedan flyga igen. Och jag sände de två fåglarna mot freden med varsin olivkvist i näbben. Nu har fåglarna kommit till Nobelprismuseet. Tack för ert tålamod.”
Narges Mohammadi donerade tavlorna till Nobelprismuseet 2023.
Armbandet vävdes som en gåva till Narges Mohammadi av hennes medfånge Sedigheh Moradi. Redan när Mohammadi såg Moradi för första gången anade hon att fängelset var en välbekant plats för henne. Det visade sig vara sant. När Moradi berättade sin livshistoria framgick det att hon hade levt större delen av sitt liv i fängelse. Hon och många av hennes vänner hade fängslats redan på 1980-talet. Hon kände också Mohammadis make Taghi Rahmani, som även han är människorättsaktivist och periodvis varit fängslad.
Narges Mohammadi donerade armbandet till Nobelprismuseet 2023.
Narges Mohammadi fick dockan av en kvinna som hon 2015–2017 delade cell med. Cellkamraten var medlem i en andlig krets, som hennes man var ledare för. Hon behandlades illa av sin man och blev också övervakad av regimens säkerhetstjänst. Hennes man sattes i fängelse och blev avrättad. Även hon själv dömdes till döden. Hon flyttades 2017 till ett annat fängelse, där hon tillbringade månader i en isoleringscell och blev svårt skadad. Med hjälp av en annan medfånge som blev förflyttad skickade hon med dockan till Narges Mohammadi: ”Varje gång jag såg denna hängande docka, kom jag ihåg min älskade cellkamrat, som var fast i ett religiöst patriarkalt tyranni hemma, i samhället och i fängelset, och väntade på sitt dödsstraff.”
Narges Mohammadi donerade dockan till Nobelprismuseet 2023.
Pappersfågeln är en födelsedagspresent till Narges Mohammadi från medfången Nazanin Zagari, som gjorde den tillsammans med sin dotter Gisu i besöksrummet. Zagari hade då suttit i fängelse i drygt två år och varje måndag kom Gisu på besök tillsammans med sin mormor. När Mohammadi överfördes till fängelset i Zanjan blev hennes minnessaker kvar i fängelset i Evin. Efter frigivningen fick hon överraskande nog tillbaka dem. En annan medfånge kunde ta dem med sig i samband med en permission.
Narges Mohammadi donerade pappersfågeln till Nobelprismuseet 2023.
Narges Mohammadis medfånge Golrokh Iraee gjorde glasögonsnöret åt Mohammadi 2017. Mohammadi hade inga glasögonsnören utan glömde sina glasögon här och var. Iraee gjorde då snören av de läderbitar som blev över från hennes arbete. Detta räckte dock inte runt Mohammadis burriga hår utan blev hängande där. Medfångarna tyckte det såg väldigt roligt ut och medfången Atena Daemi imiterade ofta Mohammadi.
Narges Mohammadi donerade glasögonsnöret till Nobelprismuseet 2023.
Anteckningsböckerna innehåller det första utkastet till en ännu inte utgiven roman med titeln "Vaim" av Jon Fosse. Titeln är ett fiktivt ortsnamn och boken är planerad att ges ut 2025.
I början av sitt författarskap skrev Fosse sina manuskript på skrivmaskin, men han har sedan övergått till att först skriva hela boken för hand med bläck med olika färger och därefter skriva in och bearbeta manuskriptet på dator. Manuskriptet till Vaim är nu inskrivet på dator och Fosse har därför kunnat donera anteckningsböckerna till Nobelprismuseet.
Jon Fosse donerade manuskriptet till Nobelprismuseet 2023.
Pipetten är det redskap som Katalin Karikó tror att hon använt mest i sitt forskarliv. Den används för att mäta upp små volymer av en vätska. Just denna pipett, märkt med en bit tejp, är hennes favoritpipett. Hon låter den symbolisera hennes forskargärning som lagt grunden till mRNA-vaccin.
Katalin Karikó donerade pipetten till Nobelprismuseet 2023.
Drew Weissmans och Katalin Karikós samarbete började vid en kopieringsmaskin. Båda läste många vetenskapliga artiklar och kopierade dessa ur tidskrifter. Weissman forskade om immunologi och Karikó om mRNA, men eftersom det bara fanns en kopieringsmaskin stötte de ofta ihop vid denna och började samtala om forskning. Ur samtalen föddes ett samarbete som lade grunden till mRNA-vaccin. Weissman har låtit 3D-printa en kopieringsmaskin för att markera upprinnelsen till deras samarbete.
Drew Weissman donerade kopieringsmaskinen till Nobelprismuseet 2023.
Louis Brus skaffade räknestickan under sina studier vid Rice University i Houston, Texas, i början av 1960-talet. Senare övertogs räknestickans roll av miniräknare och datorer.
Louis Brus donerade räknestickan till Nobelprismuseet 2023.
Provet togs fram i Muongi Bawendis forskning om kvantprickar under det tidiga 1990-talet. Bawendi experimenterade med att injicera olika ämnen i olika lösningsmedel för att få små kristaller av halvledarmaterial, kvantprickar, att bildas. Provet består av små kristaller infattade i ett plastmaterial. Bawendi har sparat sina prover i ett eget litet museum, men valt att överlåta detta prov till Nobelprismuseet.
Muongi Bawendi donerade provet till Nobelprismuseet 2023.
Glasplattorna är kopior av plattor som Pierre Agostini använde när han först lyckades skapa mycket korta pulser av laserljus. Plattorna användes för ett avgörande steg i experimentet: för att fördröja en del av en laserstråle. Plattorna är precis lika tjocka eftersom den ena plattan är utskuren ur den andra. Genom att placera plattorna på lämpligt sätt, dela upp en laserstråle i två delar och låta dem passera genom varsin platta kunde den ena delen fördröjas i förhållande till den andra med hög precision.
Agostinis experiment handlade om att utnyttja övertoner i laserljusets vågor för att skapa och undersöka ett tåg av ljuspulser efter varandra. Genom att lägga ihop pulståget med en fördröjd del av den ursprungliga laserpulsen kunde de undersöka hur övertonerna var i fas med varandra.
Pierre Agostini donerade fördröjningsplattorna till Nobelprismuseet 2023.
Instrumenten användes av Anne L'Huillier i hennes tidiga forskning om övertoner av laserljus. Laserljuset skapades med hjälp av staven, som består av glas med en tillsats av atomer av grundämnet neodymium. Metalldelarna användes för att skapa en ström av ädelgasatomer, som laserljuset fick passera genom. Då skapades övertoner av laserljuset. Den metallblänkande plattan är diffraktionsgitter. I den reflekterande ytan finns en mängd mikroskopiska spår som delar upp ljus i olika våglängder. På så sätt kan ljusets sammansättning av olika våglängder studeras. Övertonerna av laserljuset gjorde det möjligt att skapa laserpulser som är så korta att de mäts i attosekunder.
Anne L'Huillier donerade instrumenten till Nobelprismuseet 2023.
William Phillips fick denna räknesticka 1963, strax innan han fyllde 15 år och skulle börja läsa fysik i high school. Han använde räknestickan för beräkningar vid läxor och prov, där den var ett tillåtet hjälpmedel. Han minns ett tillfälle när han räknat fel på en uppgift trots att han förstått den korrekt. Han hade adderat fel och sade till läraren att han hade förlitat sig på räknestickan men att denna inte klarade addition, utan bara multiplikation och division. Läraren uppmanade honom att försöka konstruera en räknesticka som kunde göra additioner. Detta fick Phillips att fundera över hur räknestickan fungerar. Den fungerar för multiplikationer genom att skalan är logaritmisk, men om skalan byts till en linjär skulle den fungera för additioner. Han presenterade idén för läraren. Idén kom aldrig till användning i praktiken, men den gjorde gott intryck på läraren.
När Phillips började sina universitetsstudier skaffade han en mer avancerad räknesticka och hade även tillgång till större mekaniska och så småningom en elektrisk räknemaskin. När sedan miniräknare kom förändrades möjligheterna helt.
William Phillips donerade räknestickan till Nobelprismuseet 2024.
När William Phillips var elva år gammal fick han detta stoppur av sina föräldrar. Han hade önskat sig det för att kunna göra enkla experiment. Han mätte bland annat tiden det tog för pendlar och gungor att svänga och olika föremål att falla till marken. Han använde också stoppuret för tidtagning vid löpning.
Som fysiker skulle Phillips senare utveckla metoder att kyla atomer med laserljus. Metoderna möjliggjorde ännu mer noggranna atomklockor. Felet hos sådana motsvarar en sekund på 300 miljoner år.
William Phillips donerade stoppuret till Nobelprismuseet 2024.
Fiskespöet, som är avsett för fiske på is under vintertid, har tillhört Aleksej Jekimov. Fiske är ett av Jekimovs stora intressen i livet.
Aleksej Jekimov donerade fiskespöet till Nobelprismuseet 2024.
En säck för vete och ett kort för matransoner berättar om hur FN:s World Food Programme hjälper människor som lider brist på mat på grund av krig, konflikter eller andra nödlägen. Säcken är märkt för vete som skördades i Ukraina 2020. Den symboliserar det traditionella sättet att ge hjälp genom att dela ut matransoner. Kortet är ett nyare sätt att ge behövande möjlighet att få mat. Det fungerar som en voucher eller stämpelkort som kan användas för att betala mat i en butik eller på en marknad. Detta stärker mottagarnas självständighet och värdighet, samtidigt som det stödjer lokala samhällen och marknader. Korten delas oftast ut till kvinnor som har ansvar för barnen i familjerna som behöver hjälp.
Säcken och kortet överlämnades till Nobelprismuseet då WFP:s verkställande direktör Cindy McCain besökte museet 2024.
Denna sten var av stor betydelse för José Saramago. Han hittade stenen, som är av vulkaniskt ursprung, på Lanzarote där han bodde. Saramago såg en symbolisk mening i den. Han menade att fram till boken Blindheten hade han bildligt talat försökt beskriva människor som statyer, men därefter intresserade han sig mer för stenen, materialet som statyerna består av.
Stenen donerades till Nobelprismuseet av José Saramago-stiftelsen och Pilar del Río 2024.
Genom dessa glasögon såg José Saramago världen och människorna i den. Kanske kan vi säga att bilderna som passerade genom glasögonen så småningom tog form i hans böcker?
Glasögonen är för Saramagos närmaste förknippade med minnen och saknad. Saramago bar glasögonen på sin dödsbädd och när han hade gått bort tog hans hustru Pilar del Río av honom dem.
Glasögonen donerades till Nobelprismuseet av José Saramago-stiftelsen och Pilar del Río 2024.
Denna samling nycklar hade Eyvind Johnson liggande i ett kuvert i en skrivbordslåda. Där låg de kvar när han gick bort och bevarades därefter av hans familj. Hans dotter Maria Ekman har skrivit så här om nycklarna:
”Ingen har förstås vetat på evigheter vart de gick - de var helt enkelt kvar som avlagringar av tidigare faser i Eyvinds liv. (Alla har vi väl kvar en och annan gammal nyckelknippa som ännu inte har blivit utsorterad...) I familjen gick de under namnet "Krilons nycklar" efter det långa avsnitt i _Krilon Själv_, sista delen i Krilon-trilogin, som heter just "Johannes Krilons nycklar" och där Krilon sitter och begrundar sitt liv med utgångspunkt i ett skrin med gamla nycklar.
Nu låg ju låg Eyvinds nycklar visserligen inte i något skrin. När jag väl tog hand om dem låg de helt prosaiskt i ett kuvert från Kungliga Biblioteket poststämplat 1966 och adresserat till Herr Doktor Eyvind Johnson. Och just de här nycklarna är ju faktiskt inte Krilons på riktigt, utan Eyvinds.
En tanke med den här nyckelanhopningen med sin verklighet och sin samtidiga s.a.s. fiktiva Krilon-anknytning är att Krilon-trilogin ligger ungefär mitt i författarskapet, efter bland annat en rad självbiografiska böcker och före sviten av historiska romaner, och därmed pekar både framåt och bakåt i det långa författarskapet.”
Nycklarna donerades till Nobelprismuseet av Eyvind Johnsons efterlevande 2024.
Käppen användes av Michail Gorbatjov under de sista åren av hans liv. Efter hans bortgång fick Dmitrij Muratov den som gåva av Gorbatjovs dotter Irina Virganskaja. Gorbatjov hade medverkat till att finansiera grundandet av tidningen Novaja Gazeta, som under Muratovs redaktörskap bedrev kritiskt undersökande journalistik.
Muratov minns hur Gorbatjov en gång på en restaurang dunkade med käppen i bordet och sade: "Först av allt, lyssna till mitt tal för FN!" Han tog upp ett blad och läste: "FÖRBJUD KRIGET." Muratov frågade: "Var det allt?" Gorbatjov svarade: "Finns det något att tillägga?" Och dunkade ännu en gång med käppen i bordet.
Dmitrij Muratov donerade käppen till Nobelprismuseet 2023.
Denna doktorsväska användes av Harvey Alter under hans sista år under utbildningen till läkare. Han studerade vid University of Rochester och gjorde den avslutande praktiken vid Strong Memorial hospital vid början av 1960-talet. Alter gjorde senare banbrytande forskning inom virologi och upptäckte det tidigare okända viruset hepatit C.
Harvey Alter donerade doktorsväskan till Nobelprismuseet 2023.
Den belarusiske människorättskämpen Ales Bjaljatski skickade julen 2022 detta kort till sin kollega Ales Kapucki. Den blå stämpeln visar att kortet skickades från anstalten SIZO No. 1 i Minsk där Bjaljatski satt häktad vid tiden. Hälsningen lyder:
”Käre Ales!
Jag gratulerar dig vid firandet av Guds födelse! God jul och Gott nytt år! Jag önskar dig allt det bästa! Må drömmar besannas!
Ales Bjaljatski, 28 december 2022”
Bjaljatski hade häktats 2021 efter anklagelser om skattebrott. Han satt fängslad vid beskedet att han tilldelats Nobels fredspris i oktober 2022. Han dömdes 2023 till tio års fängelse för smuggling och finansiering av politiska protester.
Vykortet donerades till Nobelprismuseet av Ales Kapucki 2022.
Kedjan har använts vid flera aktiviteter som Center for Civil Liberties, CCL, genomfört sedan 2014 som ett svar på Rysslands arrestering av människorättsaktivister på Krim. Ett exempel är kampanjen #SaveOlegSentsov som samlade tusentals människor från 40 länder för att demonstrera mot fängslandet av den ukrainske filmregissören Oleg Sentsov och andra politiska fångar. Till slut släpptes 34 personer, en av dem var Oleg Sentsov. Kampanjen vädjade om stöd från Europarådets parlamentariska församling och var samtidigt en påminnelse om att politiska fångar fortfarande hålls i fängelser i Ryssland.
CCL donerade kedjan till Nobelprismuseet 2023.
Med denna väska anlände Nelly Sachs till Sverige i maj 1940. I den fanns vad hon fick med sig när hon tillsammans med sin mor flydde med ett av de sista civilflygen från Berlin under det pågående världskriget. Som judinna hade hon förföljts av nazisterna och insåg att hennes liv var hotat. Flykten var möjlig genom starkt stöd från vänner. En av dem som gick i god för Nelly Sachs och hennes mor var Selma Lagerlöf. Sachs hade som ung fängslats av Lagerlöfs berättelser och hade brevväxlat med henne. Nelly Sachs kom själv att bli författare och hennes poesi och dramatik präglades starkt av det judiska folkets öde.
Nelly Sachs överlät väskan till sin vän och översättare Margaretha Holmqvist. Hon gav den 2010 till författaren Aris Fioretos, för att den skulle ingå i en stor utställning om Sachs liv och verk, som visades i Tyskland, Schweiz samt i Stockholm. Fioretos donerade 2023 väskan till Nobelprismuseet.
Under de fyra år som Louise Glück arbetade med diktsamlingen Averno lyssnade hon intensivt på denna CD med musik av Gustav Mahler. I samband med att hon donerade skivan till Nobelprismuseet beskrev hon i ett brev musikens betydelse i hennes skrivande:
"Under största delen av mitt liv har skrivandet av en bok föregåtts (ofta under åtskilliga år) av besatt lyssnande till ett speciellt musikstycke. Jag säger skrivandet av en bok som om det handlade om ett stadigt arbete mot ett bestämt mål. Men enligt min erfarenhet är skrivandet oregelbundet, en sorts behärskad ledighet varvad med en ihållande tystnad. Bara musiken är både inspirerad och stadig; för mig verkar det som om dikterna uppstår ur den.
Under de fyra år som AVERNO skrevs var detta vad jag lyssnade till. En del läsare som inte visste något om mina skrivvanor hörde Mahler, särskilt i "Oktober" – ett erkännande, tänker jag, till musikens drabbande underlighet."
Louise Glück donerade CD:n till Nobelprismuseet 2023.
En läkarrock och fem instrument för medicinska undersökningar representerar för Denis Mukwege hans arbete med att hjälpa kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld i Demokratiska Republiken Kongo.
När Denis Mukwege träffar skolbarn frågar de ofta vad man gör för att få Nobels fredspris. Han brukar då på ett konkret sätt försöka berätta om sitt arbete som läkare. Med samma syfte har han till Nobelprismuseet överlämnat sin gåva:
en läkarrock
en blodtrycksmätare
ett stetoskop som används för att lyssna på bland annat hjärta och lungor
ett trattformat trästetoskop som används för att lyssna på fosters hjärtslag
depressor och spekulum, två instrument som används vid gynekologiska undersökningar
Med hjälp av dessa redskap samt känsla och engagemang har Mukwege arbetat med att hjälpa kvinnor som blivit utsatta för sexuellt våld. Han är verksam vid Panzi-sjukhuset i sin hemstad Bukavu i Demokratiska Republiken Kongo. Han har även på internationell nivå varit starkt engagerad i kampen mot sexuellt våld som vapen i krig och konflikter.
Denis Mukwege donerade läkarrocken och instrumenten till Nobelprismuseet 2023.
Modellen avbildar proteinet Cas9 som spelar en nyckelroll i CRISPR/Cas9, ett kraftfullt och precist verktyg för att ändra i organismers arvsmassa. Modellen har använts av Jennifer Doudna, en av forskarna bakom CRISPR/Cas9.
Jennifer Doudna donerade modellen till Nobelprismuseet 2022.
Skosnören har i ändarna en liten hätta, en dubb, som skyddar snöret från att fransas upp. Elizabeth Blackburn har beskrivit funktionen hos telomererna, som hon studerat, som likadan. I sina föreläsningar har hon använt sig av dessa skosnören i storformat. Telomererna är de yttersta delarna av kromosomernas DNA-molekyler. De är utformade så att kromosomerna får ett visst skydd, men vid varje celldelning förkortas telomererna ändå en bit.
Elizabeth Blackburn donerade skosnörena till Nobelprismuseet 2022.
Kretskortet är flyttalsprocessorn från datorn APE (Array Processor Experiment) som byggdes i Rom 1985–1987. Denna var ett viktigt hjälpmedel för de omfattande beräkningar som krävdes i Giorgio Parisis forskning om komplexa system.
Giorgio Parisi donerade kretskortet till Nobelprismuseet 2022.
Denna kopia av en teckning har donerats till Nobelprismuseet av människorättsorganisationen Memorial, som arbetar med att samla, bevara och publicera material om förtrycket under Sovjetunionens totalitära regim.
Teckningen "Kråkan" gjordes av den ryske konstnären Boris Sveshnikov i ett fångläger 1949-1950. Som 19-årig konststudent dömdes han 1946 till 8 års fängelse för anti-sovjetisk propaganda. Han avtjänade straffet i arbetslägret Ukho-Izhemsky i republiken Komi i norra Ryssland.
Teckningen innehåller både realistiska och drömlika element. För Memorial berättar den om hur liv och talang har förstörts. Den symboliserar ensamhet, orättvisa och ofrihet, men den förmedlar också hopp.
Memorial donerade kopian av teckningen till Nobelprismuseet 2023.
När Charles Rice fyllde 60 år fick han detta ägg av sin mentor Dennis Barrett, som har målat ägget. Han fick ägget i det tillhörande glaset, som fungerar som ett skydd. Rice träffade Barrett 1970. Barrett väckte Rices intresse för virologi och blev hans mentor och vän. För Rice symboliserar ägget att tillfälliga möten kan leda livet in på nya banor. Han vill också understryka betydelsen av att ha en stödjande mentor.
Charles Rice donerade ägget och glaset till Nobelprismuseet 2022.
I dessa alldagliga kemiska produkter finns ingredienserna till en banbrytande kemisk innovation. Paketet innehåller ett sötningsmedel där aminosyran fenylalanin ingår. Flaskan innehåller aceton, som bland annat används som färgborttagningsmedel. David MacMillans forskargrupp kombinerade dessa två molekyler till det första exemplet på en ny typ av katalysator: en organokatalysator. Två vanliga, billiga och hållbara ämnen kunde alltså kombineras till en katalysator som kan driva fram en mångfald av olika kemiska reaktioner.
David MacMillan donerade kemikalierna till Nobelprismuseet 2022.
Denna hatt till en gastub har fungerat som maskot för David MacMillans forskargrupp. Maskoten har fått namnet ”Nabo”. MacMillan är inte överdrivet förtjust i Nabo, men hans medarbetare har älskat att smyga in honom i olika sammanhang. Till exempel syntes Nabo när MacMillan höll sin Nobelprisföreläsning. MacMillan förhållande till sina många medarbetare präglas av värme och Nabo blir en symbol för detta. Nu är Nabo dock förpassad till Nobelprismuseets samlingar.
David MacMillan donerade maskoten till Nobelprismuseet 2020.
Benjamin List köpte denna burk med kosttillskott vid tiden för sin Nobelprisbelönade forskning. Kosttillskottet utgörs av ämnet prolin, som spelar en nyckelroll i Lists upptäckt. Prolin fungerar som katalysator för att bygga ihop molekyler. List prövade att använda det för att bygga ihop en molekyl som förekommer i två spegelvända former och upptäckte att nästan bara den ena formen bildades. Detta är en mycket värdefull egenskap vid tillverkning av läkemedel.
Benjamin List donerade kosttillskottet till Nobelprismuseet 2022.
På magnetbandet finns den första samlingen av mätdata från Andrea Ghez' forskning om ett supermassivt svart hål i centrum av vår galax Vintergatan. Ghez fick arbeta hårt med att få resurser och tillgång till Keck-observatoriet på Hawaii för att genomföra projektet. När mätresultaten kom gav de överraskande klara besked. På anteckningarna från observationerna återfinns kommentaren "Holy shit!". Forskningen har dock tagit lång tid, omkring 30 år, och under tiden har tekniken förändrats enormt. Det har heller inte bara handlat om att samla in data utan också att bevara dem. Magnetbandet blir en sorts symbol även för detta.
Andrea Ghez donerade till Nobelprismuseet 2022.
