Ibland tar föremål märkliga vägar. Denna lilla bok innehåller tankar och dikter av Rabindranath Tagore och medlemmar av dennes familj. Bland annat finns en handskriven dikt av Rabindranath Tagore, som skänkte boken till Andrée Karpelès Hogman 1923. Andrée Karpelès var en konstnär från Frankrike som under några år bodde i Santiniketan där Tagore drev en skola. I Santiniketan målade hon och översatte Tagores dikter till franska. Efter slutet av andra världskriget adopterade hon och hennes man en flicka som förlorat sin far under en flykt undan nazisterna och sin mor i koncentrationsläger. Boken hamnade sedan hos denna adoptivdotter Flora Hogman, som bosatte sig i New York. När en av Nobelprismuseets dåvarande medarbetare, Margrit Wettstein, i samband med sitt forskningsarbete kom i kontakt med Flora Hogman, erbjöd hon sig att donera boken till Nobelprismuseet. Boken överlämnades till Nobelprismuseet 2007.
Robert Bárány tilldelades 1914 års Nobelpris i fysiologi eller medicin. Hans Nobelprisdiplom utformades av konstnären Anna Berglund.
Diplomet donerades till Nobelprismuseet av Robert Báránys efterlevande 2007.
Robert Bárány tilldelades 1914 års Nobelpris i fysiologi eller medicin.
Báránys Nobelprismedalj donerades till Nobelprismuseet av hans efterlevande 2007.
Denna doktorsring har tillhört Robert Bárány, som blev hedersdoktor vid Karolinska Institutet 1924. I de skandinaviska länderna ger doktorsgraden av tradition rätt att bära en ring, som symboliserar bandet mellan doktorn och vetenskapen.
Ringen donerades till Nobelprismuseet av Robert Báránys efterlevande 2014.
Instrumentet är en prototyp för utrustningen till satelliten COBE som användes för att mäta kosmisk bakgrundsstrålning. George Smoot och hans forskargrupp kunde 1992 med hjälp av data från COBE påvisa små variationer hos strålningen i olika riktningar. Detta ger en ledtråd till hur stjärnor och andra himlakroppar har uppkommit.
Variationerna kan förklaras av en sorts kvantmekaniska fluktuationer som gjort att materia på vissa ställen bildat klumpar i universum. Dessa har sedan vuxit på grund av gravitationen.
Antennprotypen överlämnades 2006 till Nobelprismuseet av George Smoot och NASA.
Edmund Phelps lärde sig spela trumpet som tonåring och det kom att bli hans passion. Han fick utlopp för sin kreativitet genom musiken. En kurs med uppgiften att improvisera över en C-durskala gav insikten att vi alla kan hitta inspiration där vi kanske inte trott det innan. Phelps spelade i olika grupper och tog då gärna en ledande roll. Skulle han kanske bli ledare inom en organisation? Phelps kom till slutsatsen att hans begåvning nog inte räckte för en musikalisk karriär och valde istället att studera humaniora. Han gick dock även en kurs i ekonomi. Den tände hans intresse och blev första steget mot en karriär inom ekonomisk forskning. I privata sammanhang fortsatte Phelps att ge prov på sina musikaliska talanger, även genom sång.
Edmund Phelps donerade trumpeten till Nobelprismuseet 2006.
Luppen eller förstoringsglaset har ofta sin plats på forskarens arbetsbord. Detta förstoringsglas fanns på Arne Tiselius skrivbord. Vad använde han det till? Säkert för en rad olika ändamål. Kanske för att granska kemiska preparat och små detaljer i apparaturen? Kanske användes det ibland till att granska diagrammen från analysmetoden ”elektrofores” som Tiselius utvecklade?
Förstoringsglaset donerades 2006 till Nobelprismuseet av Birger Drake, som under en tid arbetade med Arne Tiselius.
Nelly Sachs gav denna Venini-vas till konstnärinnan Lenke Rothman någon gång mellan 1951 och 1957.
Små vackra ting gav Nelly Sachs tröst och inspiration i arbetet. Sachs föddes i en judisk familj i Berlin och levde där tills hon flydde undan nazismens förföljelser med det sista passagerarflyget 1940. Hennes nya hem blev Sverige och en lägenhet i Stockholm möblerad med böcker och små saker.
Vasen donerades till Nobelprismuseet av Lenke Rothman 2006.
För Albert Einstein kom beskedet att han 1922 tilldelats Nobelpriset i fysik inte som någon överraskning. Vid skilsmässan från Mileva Maric 1919 hade Einstein lovat att hon och de två sönerna skulle få pengarna ifall han skulle tilldelas Nobelpriset. I ett brev som Einstein skrev till sina två söner 1924 nämns ett av användningsområdena för pengarna: ett hus.
Länge trodde man att stress var den dominerande orsaken till magsår. Barry Marshall hade dock en teori om en annan orsak: en bakterie, Helicobacter pylori, som hans kollega Robin Warren upptäckt hos magsårspatienter. Marshall lyckades dock inte bevisa detta och hans idéer möttes av motstånd. Han beslöt då att göra ett experiment på sig själv. Efter att ha druckit en bakterielösning ur flaskan som visas här drabbades han av en kraftig infektion. Detta visade att hans teori var riktig.
Barry Marshall donerade provflaskan till Nobelprismuseet 2005.
På denna slips, som tillhört Barry Marshall, syns bakterien Helicobacter pylori. Marshall och Robin Warren upptäckte att denna bakterie orsakar magsår. Upptäckten fick genomgripande betydelse för behandling av magsår och gav dem medicinpriset 2005.
Barry Marshall donerade slipsen till Nobelprismuseet 2005.
I serietidningen berättas historien om hur Barry Marshall upptäckte att magsår orsakas av en bakterie. Han bevisade sin hypotes genom att dricka en bakterielösning. Tidningen togs fram av läkemedelsföretaget Abbott, som tillverkade det vanligaste läkemedlet mot magsår.
Barry Marshall donerade serietidningen till Nobelprismuseet 2005.
Denna Nobelprismedalj har tillhört Hans von Euler-Chelpin, som 1929 tilldelades Nobelpriset i kemi för sina undersökningar om jäsning av socker. Han delade priset med Arthur Harden.
Hans von Euler-Chelpin föddes i Tyskland, där han också började sin vetenskapliga karriär. Som ung forskare sökte han sig 1897 till Sverige och blev professor vid Stockholms högskola 1906. Han hade en central roll i tidens biokemi och var ledamot av Nobelkommittén för kemi 1929–1946.
von Euler blev svensk medborgare 1902, men behöll också sitt tyska medborgarskap och var under första världskriget officer i det tyska artilleriet och flygvapnet. Efter nazisternas maktövertagande och under andra världskriget agerade han till förmån för den nazistiska regimen. Han var aktiv medlem i pronazistiska svensk-tyska föreningar och hade kontakter på hög nivå i Nazityskland.
Medaljen donerades till Nobelprismuseet av Hans von Eulers efterlevande 2005.
Glasögon är vanliga föremål bland Nobelpristagares ägodelar. Dessa glasögon tillhörde John Eccles.
Glasögonen donerades till Nobelprismuseet av John Eccles efterlevande 2004.
Portföljen var säkert med på en del av många resor som John Eccles’ kontakter med kolleger över hela världen krävde. Eccles var från Australien men tillbringade också långa perioder i England, Nya Zeeland och USA. Sina sista år tillbringade han i Schweiz. Vid portföljen är ett kort från ett schweiziskt flygbolag fäst.
Portföljen donerades till Nobelprismuseet av John Eccles efterlevande 2004.
Böckerna innehåller två anteckningar som för Douglas Osheroff är förknippade med överraskande iakttagelser och upprymd glädje. Som doktorand arbetade Osheroff med experiment där isotopen helium-3 kyldes till mycket låga temperaturer. Den 29 november 1971 klockan 22:05 noterade han att nedkylningstakten vid en viss punkt plötsligt sjönk till en tredjedel. Osheroff och hans handledare David Lee och Robert Richardson insåg att de var något viktigt på spåren, men visste inte riktigt vad. Den 20 april 1972 klockan 2:40 på natten kunde Osheroff göra en ny anteckning. Han hade fått en förklaring av fenomenet bekräftad: helium-3 kunde bli supraflytande.
”Det var ett exalterat ögonblick. Det fanns ingen annan i hela byggnaden att dela med mig av min upptäckt med. Så jag väntade en timme tills jag inte stod ut längre och ringde mina handledare.”
Upptäckten gav 1996 Osheroff, Lee och Richardson Nobelpriset i fysik.
Douglas Osheroff donerade anteckningsböckerna till Nobelprismuseet 2004.
Telefonen blev under 1900-talet ett allt viktigare sätt att hålla kontakt med sina kolleger. Den här telefonen har tillhört Gunnar Myrdal, som hade omfattande kontakter både som forskare och politiker. Han blev 1933 professor i nationalekonomi och året efter riksdagsman för socialdemokraterna.
Myrdal var också internationellt verksam. Åren före och efter andra världskriget vistades han i USA och skrev bland annat den uppmärksammade boken An American Dilemma om den svarta befolkningens situation. Han fick också flera uppdrag för FN. Myrdals analyser handlade inte bara om rent ekonomiska faktorer utan även historiska, sociala, politiska och andra aspekter vävdes in. Han engagerade sig under senare delen av sitt liv starkt mot den ojämna fördelningen av världens resurser mellan fattiga och rika länder.
Telefonen donerades till Nobelprismuseet 2004 av familjen Myrdal.
Kepsen, som har tillhört Herbert Simon, är kinesisk och bars av Simon på resor i Kina och hemma i USA.
Kepsen donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
En miniräknare kopplas gärna till ett analytiskt och stringent intellekt. Det hade Herbert Simon, som använde denna minräknare under många år, men han var mycket mångsidig och hade också delvis en annan bild av människan. De etablerade nationalekonomiska teorierna förutsatte att alla företag och entreprenörer agerar strängt rationellt med den egna vinstmaximeringen som enda mål. Simon menade att människors val avviker från det strikt rationella och beskrev företag som anpassningsbara system med fysiska, personliga och sociala delar. Med detta perspektiv kunde han beskriva det moderna samhällets beslutsgångar på ett helt nytt sätt.
Miniräknaren donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
Teckningarna är utförda av Herbert Simon, som hade breda intressen även utanför sin ekonomiska forskning. Han tyckte om att resa och fotvandra, gärna med skissblock och ritkol till hands.
Teckningarna donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2004.
Baskern är av märket Bakarra och är gjord av ullfilt. Herbert Simon bar den när det var kallt. När en basker var utsliten köpte han en ny på sin nästa utlandsresa eller beställde en ny från Bakarra.
Baskern donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
Sidenhalsduken bars av Herbert Simon på vägen till vid Nobelprisutdelningen i december 1978.
Scarfen donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
Herbert Simon fick denna svarta doktorshatt i samband med att han blev hedersdoktor vid Lunds universitet 1968. Han bar den också i samband med Nobelprisutdelningen och Nobelbanketten 1978.
Hatten donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
Herbert Simon tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 1978. Hans diplom utformades av konstnären Sven Ljungberg. Konstverket föreställer en solros.
Diplomet donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
Denna medalj för Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne tilldelades Herbert Simon 1978.
Medaljen donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
I denna forskningsrapport från 1963 utvecklar Herbert Kroemer ett förslag till en så kallad heterostruktur som fungerar som en laser. Heterostrukturer innebär att olika halvledarmaterial ligger i tunna skikt på varandra, vilket ger egenskaper som är användbara i elektroniska komponenter. Kroemers förslag, som gjordes samtidigt och oberoende av ett liknande förslag från Zhores Alferov, var banbrytande för utvecklingen av halvledarlasrar som blev viktiga bland annat inom telekommunikation.
Herbert Kroemer donerade forskningsrapporten till Nobelprismuseet 2003.
Denna instrumentdel, en sorts vinkelmätare, användes av Roderick MacKinnon i hans kartläggning av hur en viktig del i våra celler – jonkanaler – ser ut. På den uppåtpekande nålen monteras en kristall. När vinkelmätaren vrids bestrålas kristallen med röntgenstrålar ur olika vinklar. När strålarna passerat kristallen ger de upphov till mönster som ger en nyckel till hur den ser ut. På nyårsafton 1998 var MacKinnon ensam i sitt laboratorium. Sent på natten kunde han se den första bilden av en jonkanal på sin datorskärm.
Roderick MacKinnon donerade vinkelmätaren till Nobelprismuseet 2003.
Kepsen, som har tillhört Roderick MacKinnon, bär logotypen för Rockefeller University där han är verksam.
Roderick MacKinnon donerade kepsen till Nobelprismuseet 2003.
Masatoshi Koshiba har låtit en så kallad fotomultiplikator representera sin forskning om neutriner vid anläggningarna Kamiokande och Super-Kamiokande i Japan. Dessa stora forskningsanläggningar finns i en vattenfylld gruva. Över tusen fotomultiplikatorer placerades i Super-Kamiokande.
Neutriner är svårfångade partiklar som bland annat bildas vid kärnreaktionerna i solen och vid supernova-explosioner. Bara en av 1000 miljarder neutriner stoppas på sin väg genom jordklotet. När detta händer bildas en elektron, som alstrar en liten ljusblixt. Fotomultiplikatorn fångade upp ljusblixtarna och förstärkte dem så att de kunde registreras.
Masatoshi Koshiba donerade fotomultiplikatorn till Nobelprismuseet 2002.
När Amartya Sen gick i skolan använde han dessa läroböcker i matematik. De är skrivna på hindi, som dock inte är det vanligaste språket i Västbengalen där Sen växte upp. Matematik är ett viktig redskap inom ekonomi där Sen gjort banbrytande studier.
Amartya Sen donerade läroböckerna till Nobelprismuseet 2001.
Cyklar hör inte till de vanligaste redskapen i ekonomisk forskning, men för Amartya Sen har denna cykel spelat en särskild roll. En stor del av hans forskning handlar om villkoren för de allra fattigaste och hur dessa kan förbättras. I en undersökning för att förklara skillnader mellan nyfödda flickor och pojkar anställde han en assistent för att väga barnen. Barnen ville dock inte låta sig vägas utan bet assistenten. Det slutade med att Sen själv cyklade runt på den Västbengaliska landsbygden och vägde barnen.
Amartya Sen donerade cykeln till Nobelprismuseet 2001.
I fängelset fick Kim Dae-jung endast ett pappersark per månad att skriva på. Breven till hustrun måste skrivas med små tecken.
Kim Dae-jung donerade faximilen av breven till Nobelprismuseet 2001.
Bibeln var en viktig kraftkälla för Kim Dae-jung. Hans kamp för demokrati i Sydkorea gjorde att han utsattes för mordförsök, sattes i fängelse och tvingades i exil. Stöd från det egna folket och demokratiska krafter i omvärlden hjälpte honom att fortsätta kämpa. Men styrkan kom också från en djup personlig tro. I sin Nobelprisföreläsning sade han: ”Jag har levat och fortsätter att leva i tron att Gud alltid är med mig.”
Kim Dae-jung donerade bibeln till Nobelprismuseet 2001.
Kläderna användes av Kim Dae-jung under hans tid i fängelse. Kim anklagades av regimen i Sydkorea för uppvigling och dömdes 1980 till döden. Han sändes till Chungju-fängelset och besök av familjen beviljades sparsamt. Hustrun Lee Hee-ho virkade kläder och filtar för att ge lite mer värme än fängelseuniformen gav. Dödsdomen omvandlades senare och han tilläts 1982 gå i exil i USA.
Kim Dae-jung donerade fängelsekläderna till Nobelprismuseet 2001.
Joseph Brodsky brukade på sina resor alltid släpa med sig två reseskrivmaskiner, en med latinskt alfabet och en med kyrilliskt. När han under åren 1988–1994 tillbringade somrarna i Sverige behövde slapp han dock det besväret. Författaren Bengt Jangfeldt ställde då nämligen då denna skrivmaskin med kyrilliskt alfabet till förfogande.
Brodsky stötte inte sällan på problem med maskiner med avancerade funktioner. Detta var en av orsakerna till att han aldrig gick över till att skriva på dator, trots att det skulle ha gjort det möjligt för honom att växla fritt mellan latinsk och kyrillisk skrift och han hade sluppit att släpa på två skrivmaskiner. Enligt Bengt Jangfeldt var för Brodsky också "smattret från skrivmaskinen och fästandet av svarta bokstäver på vitt papper en närmast helig process".
Skrivmaskinen donerades till Nobelprismuseet av Bengt Jangfeldt 2023.
Kofi Annans armband bär symbolen ”ankh”, som ursprungligen är en egyptisk hieroglyf och betyder ”livet”. Symbolen har tolkats som "nyckeln till livet" och kopterna, den kristna befolkningen i Egypten, bevarade symbolen i sin framställning av det kristna korset.
Ankh-symbolen är i samklang med det yttersta målet för Kofi Annans arbete i Förenta Nationernas tjänst: att rädda och förbättra människors liv. Han skaffade armbandet när han var stationerad i Kairo med FN:s fredsbevarande styrkor i Sinai.
I sin bok Interventions: A life in War and Peace, beskriver Annan sitt arbete i Egypten:
”Jag hade skickats till Egypten som administrativ chef för civil personal som tjänstgjorde i den fredsbevarande operation som pågick. FN:s nödstyrka i Egypten (som benämndes UNEF II) var stationerad för att övervaka tillbakadragandet av styrkor från Sinaihalvön efter det arabisk-israeliska kriget 1973. Styrkans uppgift var att avgränsa vapenvilan mellan egyptierna och israelerna och stärka båda parters förtroende för den andras engagemang för ’linjen i sanden’. Uppdraget hade, som alla fredsbevarande operationer, komplikationer, som påverkade mitt arbete varje dag. Det uppstod administrativa och logistiska utmaningar i en styrka bestående av trupper från flera länder, däribland Finland, Sverige, Peru, Irland, Kanada, Polen, och Panama. Detta innebar flera befälslinjer och logistikkedjor, många språk, kollisioner i militära och administrativa kulturer och oregelbundna förändringar i styrkans storlek, eftersom olika länder tillhandahöll och drog tillbaka trupper vid olika tidpunkter.”
Kofi Annan donerade armbandet till Nobelprismuseet 2010.
Mikroskopfotografierna visar kristaller av ämnen besläktade med pepsin och kymotrypsin, enzymer som är aktiva i matspjälkningen. John Northrop lyckades omkring 1929 framställa rena kristaller av sådana enzymer. Hans undersökningar visade bland annat att dessa enzymer är proteiner.
Fotografierna donerades till Nobelprismuseet av John Northrops efterlevande 2009.
Detta pass utfärdades för John Northrop inför hans resa till Stockholm för att närvara vid Nobelprisutdelningen.
Passet donerades till Nobelprismuseet av John Northrop’s efterlevande 2009.
Skrivstället har tillhört John Northrop. I stället ingår ett bläckhuset som användes för att förvara bläck vid skrivande med fjäderpenna eller stålpenna.
Skrivstället donerades till Nobelprismuseet av John Northrops efterlevande 2009.
Mikroskopet har tillhört John Northrop och har tillverkats av den framstående mikroskopmakaren Joseph Zentmayer i Philadelphia.
Mikroskopet donerades till Nobelprismuseet av John Northrops efterlevande 2009.
Detta lilla mikroskop har tillhört John Northrop, som förmodligen har använt det som ung. Northrop kom att ägna sig åt livets kemi och gjorde banbrytande upptäckter om proteiner.
Mikroskopet, som har tillhört John Northrop, är tillverkat av den framstående mikroskopmakaren Joseph Zentmayer i Philadelphia. Denna modell är patenterad 1876. Northrop föddes 1891 och fick förmodligen mikroskopen som ung. Kanske ärvde han dem från sin far? Denne var zoolog, men omkom tragiskt i en explosion två veckor före sonens födelse. John Northrop kom att ägna sig åt livets kemi och gjorde banbrytande upptäckter om proteiner.
Mikroskopen donerades till Nobelprismuseet av John Northrops efterlevande 2009.
Denna kontrollpanel användes av Wolfgang Ketterle i experiment för att skapa “Bose-Einstein-kondensat”. Kontrollpanelen byggdes av forskarna själva. Den installerades mellan experimentuppställningen och en dator för att ge skydd mot fel med vattentillförseln vid kylningen av spolarna i experimentuppställningen.
Wolfgang Ketterle donerade kontrollpanelen till Nobelprismuseet 2001.
Denna slutare i två delar för en atomstråle användes av Wolfgang Ketterle för att skapa “Bose-Einstein-kondensat” i experiment 1994–2001.
Wolfgang Ketterle donerade slutaren till Nobelprismuseet in 2001.
Denna spole användes i Wolfgang Ketterles experiment 1996 för att skapa “Bose-Einstein-kondensat”. Materialet som håller ihop spolen är epoxi. Spolen kyldes med vatten genom rören.
Wolfgang Ketterle donerade spolen till Nobelprismuseet in 2001.
Under flera decennier syntes på många svenska kuvert en scen ur Selma Lagerlöfs bok Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige. Med träffsäker symbolik fungerade bilden som stämpel på försändelser på väg till mottagare i landets olika delar. Bilden togs fram av reklamkonstnären Bengt Mellberg 1969 och detta är en reproduktion från originalet.
Bilden fungerade som utdelningsstämpel för masskorsband, en form av massförsändelser som tidigare användes. Avsändaren avtalade med Posten ett rabatterat pris och försändelserna behövde ej frankeras. Förlagor för stämpeln lämnades i stället ut till tryckerier och stämpeln trycktes direkt på försändelser som skickades ut till många adressater.
Hur många försändelser som stämpeln tryckts på går inte att säga exakt, men det kan röra sig om sex miljarder.
Bilden donerades till Nobelprismuseet av Bengt Mellberg 2001.
I sin doktorsavhandling lade Svante Arrhenius 1884 fram en omvälvande teori om hur salter när de löses upp i vatten delas upp i elektriskt laddade joner. Vid Uppsala universitet möttes hans idéer med skepsis och avhandlingen blev godkänd med ett nödrop. Arrhenius resultat vann dock till slut erkännande och gav honom Nobelpriset.
Doktorsavhandlingen anskaffades av Nobelprismuseet 2001.
Linus Pauling försökte 1948 klarlägga den tredimensionella strukturen för en beståndsdel i många biologiskt viktiga molekyler. Han fann nyckeln till problemet när han uttråkad under en förkylning tog ett papper, ritade upp hur molekylkedjan såg ut och vek papperet till ett rör. Han insåg att strukturen hade en spiralform och den kallas nu alfahelix.
Modellen överlämnades till Nobelprismuseet av Linda Pauling Kamb år 2000.
