Filterhållaren och filterpapperet användes under 1970-talet av Robert Lefkowitz och Brian Kobilka i deras studier av cellernas receptorer. De använde sig av radioaktiva ämnen för att märka molekyler de på så sätt kunde följa för att hitta motsvarande receptorer. Efter att ha odlat fragment av cellmembran med radioaktiv märkning fångades membranfragmenten upp i ett filter där bara dessa fastnade. I filterhållaren kunde upp till tolv filter placeras. Sedan filtren tvättats mättes radioaktiviteten och receptorerna kunde hittas.
Robert Lefkowitz donerade filterhållaren och filterpapperet till Nobelprismuseet 2012.
Denna apparat för högupplösande vätskekromatografi (HPLC) användes av Robert Lefkowitz och hans kolleger vid början av 1980-talet i deras arbete med att rena fram en beta-adrenerg receptor. Detta var den första G-proteinkopplade receptor som renades fram. Läkemedel som riktar in sig mot G-proteinkopplade receptorer utgör en betydande del av alla läkemedel inom klinisk medicin.
Kromatografi är i kemin en viktig metod för att separera ämnen från varandra. En blandning av olika ämnen upplösta i en vätska eller gas får vandra genom en stationär fas, till exempel korn av ett fast ämne. Eftersom blandningens komponenter växelverkar med kornen på olika sätt kommer de att röra sig med olika hastighet. På så sätt separeras de olika komponenterna i blandningen.
Robert Lefkowitz donerade HPLC-apparaten till Nobelprismuseet 2019.
