Med denna håv samlade Osamu Shimomura och hans medarbetare in många exemplar av maneten Aequorea aequorea för att utvinna ett ämne som gör deras kanter självlysande. Håven som tillverkades omkring 1968 och var utformades för att vara lätt och smidig att röra i vattnet. Maneterna måste fångas på rätt håll så att inte deras kanter skadades. Handtaget målades i svart och orange, för att symbolisera Princeton University.
Osamu Shimomura donerade håven till Nobelprismuseet 2009.
Osamu Shimomuras forskning om självlysande biologiska ämnen började med det lilla kräftdjuret Cypridina hilgendorfii. I provröret finns torkade exemplar av organismen.
När det sandliknande materialet fuktas blir det självlysande. Provet samlades in av japanska soldater under andra världskriget, då det användes som en diskret ljuskälla. Vid krigsslutet togs det om hand av amerikanska marinen och hamnade sedan vid Princeton University.
De självlysande kräftdjuren intresserade även efter kriget japanska forskare. Den unge kemisten Osamu Shimomura fick 1955 i uppgift att ta reda på vad som gjorde djuren självlysande. Efter omfattande arbete lyckades han hitta orsaken: ett självlysande protein. Shimomura skulle senare fortsätta sin forskning om självlysande biologiska ämnen vid Princeton University.
Osamu Shimomura donerade provröret till Nobelprismuseet 2009.
Plastdunkarna användes av Osamu Shimomura och hans medarbetare i arbetet med att utvinna självlysande ämnen ur maneter av arten Aequorea aequorea. Dunkarna innehöll lösningar av ammoniumsulfat och syran EDTA.
Från tusentals maneter lyckades Shimomura och hans medarbetare utvinna några gram av ett självlysande protein, aequorin. De lyckades också utvinna små mängder av ett annat protein som avgav ett svagt grönt ljus. Denna upptäckt av grönt fluorescerande protein (GFP) skulle få stor betydelse inom forskningen. Med hjälp av GFP kan man studera processer i olika organismers celler.
Osamu Shimomura donerade plastdunkarna till Nobelprismuseet 2009.
