Dimkammaren, som utvecklades av C.T.R. Wilson, blev ett viktigt instrument för att studera spår av framrusande partiklar och strålning.
Vid vandringar i det skotska landskapet fascinerades C.T.R. Wilson av olika ljusfenomen som ibland uppträdde i moln och dimma. För att studera fenomenen närmare försökte han skapa en konstgjord dimma i laboratoriemiljö. Detta var upprinnelsen till Wilsons dimkammare. I stället för att vara ett redskap för att studera väder och ljusfenomen blev dock dimkammaren främst ett instrument i utforskandet av materiens beståndsdelar. Partiklar som passerar genom dimkammaren ger nämligen upphov till synliga spår då de slår ut elektroner från atomer de passerar.
Denna dimkammare är en kopia av Wilsons tidiga dimkammare.
Kopian av dimkammaren införskaffades av Nobelprismuseet 2001.
