Manuskriptet skrevs när Albert Einstein 1922 just fått beskedet att han tilldelats 1921 års Nobelpris i fysik. Åtskilliga fysiker tvivlade fortfarande på hans allmänna relativitetsteori som ställde den klassiska fysikens begrepp om tid, rum och gravitation på ända och Einstein fick inte priset för sina relativitetsteorier utan andra banbrytande arbeten. Många fysiker och matematiker arbetade dock vidare utifrån relativitetsteorin. En av dem var Erich Trefftz, som menade sig ha hittat en lösning på ett problem inom den allmänna relativitetsteorin – hur två kroppar rör sig kring ett gemensamt masscentrum. I manuskriptet ger Einstein sin kommentar på Trefftz' artikel där Einstein påvisar problem med Trefftz' lösning.
Bland manuskriptets tidigare ägare finns Max von Laue, Nobelpristagare i fysik 1914. Manuskriptet till har donerats till Nobelprismuseet av Åsa och Per Taube.
I ett brev från 1954 svarar Albert Einstein Evert Fornäs, lärare vid Lunnevads folkhögskola i Östergötland, som vänt sig till Einstein med en fråga om hans allmänna relativitetsteori och den matematiskt grundade vetenskapens räckvidd. Einstein tror att naturens lagar i princip går att formulera i matematiska termer, men att den mänskliga intelligensen inte räcker för att till exempel ge psykologin en grund i fysik och kemi.
Brevet har donerats till Nobelprismuseet av Evert Fornäs efterlevande.
För Albert Einstein kom beskedet att han 1922 tilldelats Nobelpriset i fysik inte som någon överraskning. Vid skilsmässan från Mileva Maric 1919 hade Einstein lovat att hon och de två sönerna skulle få pengarna ifall han skulle tilldelas Nobelpriset. I ett brev som Einstein skrev till sina två söner 1924 nämns ett av användningsområdena för pengarna: ett hus.
