Multilingual_en

Items

• Bok med dedikation
  In this copy of The Old Man and the Sea, there is an inscription by Ernest Hemingway to a nurse who cared for him for a time shortly before his death. The Old Man and the Sea was published in 1952 and is mentioned specifically in the Swedish Academy’s prize citation for the Nobel Prize in Literature in 1954. Due to poor health, Hemingway was unable to travel to Stockholm to accept the prize. During a trip to the Congo and Uganda earlier that year, he had barely survived two plane crashes and would suffer from the aftereffects of the accidents for the rest of his life. To ease his pain, he increased his already high consumption of alcohol. He also suffered from several other health problems. At times, he was able to continue his writing, but in 1960 he was struck by deep depression. He was treated for his psychological problems on two occasions at Saint Marys Hospital, Mayo Clinic in Rochester, Minnesota. Serving there were Franciscan sisters, members of the Catholic congregation Sisters of Saint Francis. One of the nurses who cared for Hemingway was named Helen Hayes and was also known as Sister Immaculata. The inscription in the book is addressed to her: To Sister Immaculata this book, hoping to write another one as good for her when my writing luck is running well again, and it will. Ernest Hemingway St. Mary’s June 16 1961 Hemingway’s writing luck, however, would never return. On June 30 he was discharged and returned to his home in Ketchum, Idaho, where he took his life on July 2. The inscription in the book is probably the last written words by Hemingway that have been preserved. The book was donated to the Nobel Prize Museum by the Franciscan Sisters of Rochester in 2026. The initiative for the donation was taken by Hemingway expert Curtis DeBerg.
• Photograph (replica)
  This image is a copy of a rarely reproduced photograph of Santiago Ramón y Cajal as a young man. The image was donated to the Nobel Prize Museum by Santiago Ramón y Cajal’s family in 2025.
• Printing block
  På denna tryckstock av trä återfinns en illustration av Santiago Ramón y Cajal. Sannolikt har han inte bara gjort den grundläggande teckningen utan även graverat in bilden i tryckstocken. Att lämna detta arbete till en gravör var kostsamt och Cajal lärde sig själv hantverket att gravera in bilden i träet. Träslaget i stocken är buxbom som är mycket hårt och saknar tydliga årsringar. Bilden visar ett tvärsnitt av mellanhjärnan hos en nyfödd mus. Snittet är en sagittalsektion – ett vertikalt som delar hjärnan i en vänster- och en högersida. Tryckstocken donerades till Nobelprismuseet av Santiago Ramón y Cajals barnbarnsbarn Angel Cañadas Bernal 2025. Han överlämnade gåvan även på de övriga efterlevandes vägnar.
• Drawing
  Teckningen är en förberedande skiss för en illustration i ett av Santiago Ramón y Cajals vetenskapliga verk om hjärnan och nervsystemet. Bilden visar ett vertikalt tvärsnitt av talamus, en del av mellanhjärnan, hos en åtta dagar gammal mus. Ramón y Cajal gjorde sina bilder efter att ha studerat ett tunt snitt av hjärnan i mikroskop. För att kunna se nervcellerna i mikroskopet färgade Cajal in dem med en metod utvecklad av Camillo Golgi, som delade 1906 års medicinpris med Cajal. Efter den förberedande skissen gjorde han en renritad version som användes som förlaga för den tryckta bilden i det vetenskapliga verket. Ramón y Cajals bilder utmärks av klarhet, tydlighet och detaljrikedom. De visar på stor konstnärlig begåvning. I ungdomen ville Ramón y Cajal bli konstnär men uppmuntrades av familjen att bli läkare. Hans konstnärliga begåvning och intresse blev av stor betydelse i hans utforskande av hjärnan, nervsystemet och dess olika typer av celler. Teckningen donerades till Nobelprismuseet av Santiago Ramón y Cajals barnbarnsbarn Angel Cañadas Bernal 2025. Han överlämnade gåvan även på de övriga efterlevandes vägnar.
• Bok: Endogenous Growth Theory
  The book _Endogenous Growth Theory_ from 1998 is the result of a collaboration over many years between Peter Howitt and Philippe Aghion. Their research addresses how new technology replaces older technology, and this also informed their collaborative process. While working on the book, they lived in different countries, but had frequent contact with each other. At the start of the project, they communicated through faxes, but used e-mail towards the end. Peter Howitt donated the book to the Nobel Prize Museum in 2025.
• Affisch
  Affischen presenterar ett konstgalleri som drevs av Phillippe Aghions far, Raymond Aghion, åren 1956–1966. Galleriet låg i Saint-Germain-des-Près i Paris, där det fanns ett livaktigt kulturliv. Familjen umgicks mycket i konstnärskretsar. På affischen syns namnen på flera av de konstnärer som ställde ut på galleriet. Affischen är utförd av den israeliske konstnären Igael Tumarkin omkring 1960. Tumarkin såg en dialog mellan israeler och palestinier som nödvändig, en övertygelse som Aghion delar. Aghions föräldrar kom båda från judiska familjer i Alexandria i Egypten och flyttade som unga till Paris. Modern Gaby Aghion blev framstående modedesigner och grundade märket Chloé. Fadern Raymond Aghion var politiskt engagerad kommunist och ville se en social revolution i sitt hemland Egypten. Han ville bland annat att ny teknik skulle komma alla till del i ett bättre och rättvisare samhälle. Teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt är också det som Philippe Aghions forskning handlar om. Philippe Aghion donerade affischen till Nobelprismuseet 2025 som en hyllning till sina föräldrar.
• LP-skiva
  Joel Mokyr köpte denna LP-skiva när han var 15 år gammal. Det var den första LP han köpte och han tycker fortfarande att Schuberts nionde symfoni hör till den mest fulländade musik som skrivits. Inspelningen med Philharmonia Orchestra dirigerad av Otto Klemperer gjordes 1962 och Mokyr tycker att just denna inspelning är den bästa. Joel Mokyr köpte denna LP-skiva när han var 15 år gammal. Det var den första LP han köpte och han tycker fortfarande att Schuberts nionde symfoni hör till den mest fulländade musik som skrivits. Inspelningen med Philharmonia Orchestra dirigerad av Otto Klemperer gjordes 1962 och Mokyr anser att just denna inspelning är oöverträffad. LP:n blir också en illustration av Mokyrs forskning om hur ny teknik konkurrerar ut äldre teknik. Det går nu att lyssna på musiken genom digital strömningstjänster i stället för vinyl- och CD-skivor. Joel Mokyr donerade LP-skivan till Nobelprismuseet 2025.
• Netsuke
  László Krasznahorkai har gjort åtskilliga resor i Kina och Japan och har skrivit ett flertal berättelser som utspelar sig i Japan. Under ett av sina besök där köpte han denna netsuke, en liten japansk miniatyrskulptur, som har varit mycket betydelsefull för honom. Netsuken föreställer en vis äldre man. Den vise mannen är helt lugn. Konstnären har inte avbildat honom som någon som funderar över något. Han framställs i stället som någon som inte längre behöver tänka eftersom det för honom inte längre finns någon anledning att tänka. Att gå upp i själva varandet är tillräckligt för honom och det är detta som gör den vise mannen fridfull och glad. Detta har skänkt även Krasznahorkai insikter. Efter arbetet med sin roman Krig och krig genomgick Krasznahorkai en personlig kris och trodde att hans författarskap var över. Utan den vise mannen hade han inte kunnat återuppta skrivandet. En netsuke var ursprungligen en sorts knapp – dess funktion var binda ihop ett klädesplagg, till exempel en kimono. Från 1800-talet blev netsuken ett alltmer raffinerat konsthantverk. Det är inte helt lätt att fastställa vem konstnären bakom denna netsuke är eftersom flera konstnärer verkade under namnet Mazakasu. Troligen är dock upphovsmannen är Mazakasu Sawaki, som föddes i Nagoya men under senare delen av 1800-talet bodde och verkade i Osaka. Krasznahorkai köpte netsuken från konstnärens familj. Krasznahorkai överlämnade 2025 den lilla figuren av den vise mannen till Nobelprismuseet med ett tack för att museet kommer att behålla den i tryggt förvar – även när han själv inte längre är i livet. ”Den är så sårbar, så liten. Den kan gå förlorad, den kan gå sönder. Men om den kan förbli här, kommer jag att känna frid.”
• Skor
  För Fred Ramsdell är dessa skor förknippade med ett särskilt minne. Så här berättar han själv om detta: ”Så där var jag, på den sista dagen av en nästan fyra veckor lång campingtur. Vi hade just kört genom Yellowstone National Park och stannat bilen vid en ledig campingplats för att låta hundarna ströva omkring lite. När vi närmade oss ”civilisationen” kollade min fru Laura sin telefon för första gången på över en vecka. Och då börjar hon ropa. Jag undrar vad som händer – och hon kommer ut med ett stort leende och säger att jag har fått Nobelpriset. Jag trodde ärligt talat inte på henne först, men sedan stod det helt klart att jag faktiskt hade fått Nobelpriset. Jag hade på mig de här skorna när hon berättade det – jag hade i princip haft dem på mig varje dag i fyra veckor. Vi hade vandrat hundratals mil och kört ytterligare hundratals. Vi tar oss upp i bergen så ofta vi kan, men nästan alltid gör vi en längre resa i september när de flesta har återvänt till arbete eller skola. Det är ett sätt för mig att se på livet, inklusive vetenskapen, ur ett annat perspektiv. Vid tiden när vi försökte identifiera och kartlägga scurfy-musens egenskaper brukade vi vandra med ryggsäck regelbundet (vi hade yngre hundar då). Vetenskapliga framsteg är ofta en mödosamt långsam process, med många felsteg och fördröjd belöning. Det är en fantastisk sysselsättning, men den kan också vara extremt frustrerande. Att kunna komma ut ur mitt eget huvud hjälper mig att ”ladda om” och ibland se ett problem ur ett nytt perspektiv. Vandringar leder sällan till något vetenskapligt genombrott, men precis som vetenskapen ger det näring åt min själ.” (”Scurfy-musen” syftar på möss som bland annat har fnasigt skinn. Detta orsakas av en genetisk defekt som ger brist på regulatoriska T-celler. Scurfy-musen var central i forskningen som gav Fred Ramsdell och Mary Brunkow Nobelpriset.) Fred Ramsdell donerade skorna till Nobelprismuseet 2025.
• Trofé
  Denna skulptur är förknippad med Darwin Molecular, ett litet bioteknikföretag i Seattle, Washington i USA, där Mary Brunkow tillsammans med Fred Ramsdell gjorde sin tidiga forskning om immunsystemets regulatoriska T-celler. Skulpturen har gjorts av Pat Moss, en medarbetare vid Darwin Molecular, som ägnade sig åt smide på sin fritid. Den avbildar en Darwin-fisk, en fiktiv fisk med utvuxna ben. Darwin-fisken har använts som motvikt till den stiliserade fisk som blivit en symbol för kristendomen. Den symboliserar alltså uppfattningen att arter har uppkommit genom evolution och inte genom skapelse av en högre makt. Då Darwin Molecular bland annat utnyttjade evolutionsprocesser i sin forskning och utveckling, togs den upp som en symbol inom företaget. Skulpturen, som finns i flera exemplar, var ursprungligen ett pris i företagets årliga golftävling. När Mary Brunkow tilldelades Nobelpriset gav en gammal kollega denna trofé till henne. Mary Brunkow donerade trofén till Nobelprismuseet 2025.
• Musfiguriner
  Shimon Sakaguchi har till Nobelprismuseet donerat två musfiguriner som har särskild betydelse för honom: ”Som ett erkännande av de etiska principer som vägleder vetenskaplig forskning är jag hedrad att donera denna handgjorda figurin till Nobelprismuseet. Min mor gjorde den för många år sedan som en innerlig påminnelse om att värna om djurens välmående i mitt arbete inom immunologi. Hon var en kvinna med stor konstnärlig talang och passion för keramik och måleri, och hon tillverkade denna musfigurin med stor omsorg och skicklighet. Under hela min akademiska karriär har jag värdesatt figurinen och haft den framme på mitt kontor vid varje institution där jag har verkat. Nu har den funnit sin rättmätiga plats bland föremål som hyllar vetenskapens värderingar och ansvar. Jag är också hedrad att få donera en andra musfigurin, som har tillhört min hustru, Noriko. Precis som vi har vandrat den vetenskapliga vägen tillsammans, stöttat varandra som partners både i livet och i forskningen, är det vår innerliga önskan att dessa två möss förblir tillsammans i museet som en symbol för det bestående partnerskapet.” Shimon Sakaguchi donerade figurinerna till Nobelprismuseet 2025.
• Illustration och böcker
  Denna bild är en version av en illustration som Akane Shimizu delade på medieplattformen X efter tillkännagivandet av att Shimon Sakaguchi blivit en av 2025 års medicinpristagare. Hon överlämnade senare denna signerade version till Sakaguchi som donerade den till Nobelprismuseet. Teckningens huvudfigur är en ”regulatorisk T-cell” som hindrar en ”mördar-T-cell” från att attackera andra celler i den egna kroppen. Böckerna är en japansk och engelsk version av Shimizus はたらく細胞（Hataraku-Saibo – ”Cells at Work!”, ett seriealbum där kroppens celler får personlig karaktär. Serien finns även som film och har mötts med stor uppskattning och stor uppmärksamhet. Genom serien har ett av nyckelorden i Sakaguchis forskning, ”regulatoriska T-celler”, blivit bekant för många japanska barn och väckt intresse för vetenskap och immunologi. För Sakaguchi symboliserar serien kopplingen mellan vetenskapliga upptäckter och samhällsengagemang. Shimon Sakaguchi donerade bilden till Nobelprismuseet 2025.
• Näsduk
  På näsduken avbildas strukturen hos tre olika metallorganiska ramverk (MOF) som utvecklades av Susumu Kitagawa 1992, 1997 respektive 2003. Det första har ett mönster som liknar en vaxkaka. Det andra var den första strukturen som är stabil även när lösningsmedlet avlägsnats. Det tredje anpassar porerna i strukturen efter vilka gasmolekyler som tas upp. Näsduken är formgiven av Mindy Takamiya, en av Kitagawas medarbetare vid Institute for Integrated Cell-Material Sciences vid Kyoto University. Susumu Kitagawa donerade näsduken till Nobelprismuseet 2025.
• Provrör med metallorganiska ramverk
  Asken innehåller fyra förseglade provrör med olika typer av metallorganiska ramverk (MOF), som utvecklats av Susumu Kitagawa. Den första har samma struktur som en vaxkaka. Det markerar övergången från täta nätverksstrukturer till avsiktligt porösa strukturer. Den andra är den första strukturen som tar upp gasmolekyler. Den tredje är den första strukturen där gasmolekyler lagras på ett ordnat sätt. Den fjärde är den första strukturen där delarna kan förskjutas i förhållande till varandra. Asken är tillverkad av paulowniaträ från Aizu-regionen i Japan. Det är ett träslag med tät struktur, silvervit färg och god motståndskraft mot skadeinsekter. Det används därför av tradition ofta i finsnickeri. Susumu Kitagawa donerade proverna till Nobelprismuseet 2025.
• Modell av MOF-5
  Modellen, som donerats av Omar Yaghi, representerar en viktig milstolpe i utvecklingen av metallorganiska ramverk. Modellen visar den atomära och molekylära strukturen för MOF-5, det första exemplet på ett kristallint material med ultrahög porositet. Detta innebär att materialet har stark förmåga att lagra andra ämnen. I strukturen utgörs knutpunkterna av metalloxider och förbindelserna däremellan av organiska molekyler. MOF-5 utvecklades 1999. I utvecklingen av MOF sammanförs två områden inom kemin: oorganisk kemi och organisk kemi. För Omar Yaghi symboliserar modellen också samarbetet med en av hans första forskarstudenter. Yaghi var 1989 gästforskare vid Nanjing University i Kina och träffade då studenten Hailian Li. När Yaghi hade fått sin första professorstjänst vid Arizona State University skrev Li till honom att han sett att Yaghi arbetade med metallorganiska föreningar och att han trodde sig kunna göra ett bra jobb inom det området, kanske till och med bättre än Yaghi själv. Yaghi erbjöd honom då att bli doktorand hos honom. Utvecklingen av MOF-5 började med att Li vid ett av experimenten fann kristaller, som han extraherade ur sin lösning. Han trodde de var instabila och därför ointressanta. Sedan Yaghi uppmanat honom att behålla kristallerna i sin lösning och de studerat kristallerna i mikroskop insåg de att kristallerna var stabila och att de hade gjort en viktig upptäckt. Ett oförglömligt ögonblick! Enligt Yaghi handlar mentorskap om en balans mellan att å ena sidan ge studenten frihet att gå sina egna vägar och å andra sidan vara närvarande och aktiv så att studenten inte missar en viktig upptäckt. Omar Yaghi donerade modellen till Nobelprismuseet 2025.
• Modell av molekylär struktur
  Modellen, som donerats av Richard Robson, är ett 10,3a-nätverk, en viktig struktur vid utformningen av ramverksmaterial. Modellen är sammansatt av rör med exakt vinklade, kilformade ändar. Kilarnas vinklar och deras orientering vid änden av varje rör är medvetet valda så att komponenterna, när de kopplas samman, bildar det önskade tredimensionella nätverket. Modellen är tillverkad av rör som annars används av rörmokare. Robson beställde rörbitar kapade angivna vinklar och längder, och satte därefter själv ihop dem till den önskade strukturen. Metoden att designa molekylära byggstenar som lätt bildar specifika nätverksformer, som till exempel det symmetriska 10,3a-nätverket, är grundläggande för att på ett effektivt sätt producera molekylära ramverksmaterial. Richard Robson donerade modellen till Nobelprismuseet 2025.
• Guidebok för bergsklättring
  Denna bergsklättringsguide användes av John Martinis när han klättrade i bergen i nationalparken Yosemite i Kalifornien. Bergsklättring är för Martinis en välgörande kontrast till hans forskning. Klättringen kräver total koncentration på något helt annat än det han funderar på i sitt arbete inom kvantmekanik. När han kommer tillbaka från en klättringstur är redo att se forskningsproblemen med nya ögon. Han har sysslat med bergsklättring sedan han var ung och när han under tiden som doktorand gav sig ut på sina turer var hans handledare John Clarke lite orolig. Han återvände dock alltid välbehållen och tillsammans med Clarke och Michel Deveret tilldelades han 2025 Nobelpriset i fysik för experiment om kvantmekanik. Han återvände dock alltid välbehållen och kunde många år senare ta emot Nobelpriset i fysik tillsammans med Clarke och Michel Devoret. John Martinis donerade guideboken till Nobelprismuseet 2025.
• Elektroniska kretsar
  Dessa elektroniska kretsar användes i John Clarkes, Michel Devoret och John Martinis experiment om kvantfenomen på 1980-talet. Det mesta av den övriga utrustningen som användes vid experimenten har gått förlorade. John Clarke bevarade dock dessa delar, som användes för att förstärka elektriska signaler. Han har byggt kretsarna själv. Experimenten visade att kvantmekaniska effekter, som oftast bara visar sig i liten skala, till exempel när det gäller det atomer och partiklar, ibland också kan visa sig i något så storskaligt som en elektrisk krets. John Clarke donerade de elektroniska kretsarna till Nobelprismuseet 2025.
• Kalender och penna
  Med pennan antecknade Bengt Samuelsson i sin kalender sina resor och möten. Han var angelägen om att ha en mycket liten kalender, så att det inte fanns plats för alltför många aktiviteter. Det var nämligen viktigt att ha tid för den egna forskningen. Samuelsson hade många uppdrag, inte minst sedan han tilldelades Nobelpriset i fysiologi eller medicin 1982. Han var engagerad i ett flertal forskningssamarbeten och styrelser, bland annat var han rektor för Karolinska Institutet 1983–1995 och ordförande för Nobelstiftelsen 1993–2005. När denna kalender användes 2006 var han fortfarande aktiv som forskare och förblev knuten till Karolinska Institutet till sin död 2024. Uppslaget för maj månad visar några av Samuelssons engagemang och intressen. Han reste till La Jolla i Kalifornien för ett möte om lipidomik, ett forskningsområde där Samuelssons arbeten är av stor betydelse. Ett möte gällde det forskningsbaserade läkemedelsföretaget Biolipox, där Samuelsson satt i styrelsen. En sammankomst med Måltidsakademien avspeglar hans stora intresse för gastronomi. En konferens i Stockholm organiserad av tidskriften Nature är också inskriven i kalandern. Kalendern och pennan är för Samuelssons hustru Karin nära förknippade med minnet av maken. Hon donerade föremålen till Nobelprismuseet 2025.
• T-tröjor och video
  T-tröjor som dessa användes av medarbetare vid den filippinska webbtidningen Rappler, som Maria Ressa var med om att grunda 2012. I sin Nobelprisföreläsning 2021 visade hon upp en sådan tröja för att förklara sitt budskap. Hon talade hon om hur informationsteknologin har blivit en scen för spridning av skräck, ilska och hat, men att detta måste vändas till något bättre. Texten på tröjorna säger att ”för att bli de goda måste vi tro att det finns något gott i världen.” När hon överlämnade tröjorna till Nobelprismuseet berättade hon att tröjorna gett upphov till diskussion bland medarbetarna på Rappler. Som undersökande journalister är de snarare ”bistra och bestämda” eftersom deras uppmärksam är riktad mot allt förfärligt. Men de gör det för sitt samhälle och Ressa är hoppfull inför framtiden. Maria Ressas hopp lever trots de svårigheter hon mött i arbetet som undersökande journalist. Efter att ha avslöjat maktmissbruk och tagit strid mot det brutala våldet i Filippinerna, har hon flera gånger blivit arresterad. Den första gången var den 13 februari 2019 och att hon fick betala borgen för att bli frisläppt ser hon som regeringens gåva till henne på alla hjärtans dag. Maria Ressa donerade T-tröjorna till Nobelprismuseet 2025. Hon överlämnade även en video från den första arresteringen av henne.
• Experimentutrustning
  Utrustningen användes av Wolfgang Ketterle i experiment för att skapa “Bose-Einstein-kondensat”, som endast uppträder vid extremt låga temperaturer. Till vänster syns en av de spolar som användes i experiment 1996. Spolen kyldes med vatten genom rören. Underst syns en elektronisk kontrollpanel som byggdes av forskarna själva. Den installerades mellan experimentuppställningen och en dator för att ge skydd mot fel med vattentillförseln vid kylningen av spolarna. Till höger syns en slutare i två delar för en atomstråle som användes i experiment 1994–2001. Wolfgang Ketterle donerade utrustningen till Nobelprismuseet 2001.
• Bokföring från nitroglycerinfabriken i Fredriksberg i Finland
  Böckerna är delar av bokföringen från en nitroglycerinfabrik i Fredriksberg utanför Helsingfors. Fabriken etablerades av Robert Nobel 1865. När Alfred Nobel påbörjade sina försök att lansera nitroglycerinet som sprängämne på utanför Sverige måste det ha tett sig naturligt med an framstöt även i Ryssland och Finland, som vid tiden var ett storfurstendöme inom det ryska imperiet. Här var delar av familjen fortfarande hemmastadd. Robert Nobels hustru Pauline var från Helsingfors och familjen bodde åren kring 1865 i staden. Robert Nobel var liksom sin bror Alfred och far Immanuel involverad i den tidiga verksamheten med nitroglycerin och etablerade 1865 en fabrik i Fredriksberg utanför Helsingfors. Försöken att lansera nitroglycerinet i Finland lyckades dock inte. Robert Nobel flyttade till Sverige och var under en tid chef för nitroglycerinfabriken i Vinterviken utanför Stockholm. Böckerna donerades till Nobelprismuseet av Hans Nobel 2002.
• Glasögon och bruten skidstav
  Att ta sig ur svårigheter är en oundviklig del av både det vetenskapliga arbetet och livet i stort. Så här berättar David Baker om ett par glasögon och en bruten skidstav: ”De orange glasögonen och den brutna skidstaven symboliserar båda övervinnandet av motgångar. För några år sedan fick jag en ögonskada som gjorde det omöjligt för mig att se på datorskärmar. Jag var jag förtvivlad över hur jag skulle kunna arbeta, men upptäckte efter en månad att de orange glasen löste problemet. Jag bär dem när jag håller presentationer och de har de nästan blivit en del av min persona – jag får ofta lika många uppskattande kommentarer om glasögonen som innehållet i föredragen! Jag är en hängiven offpist-skidåkare och har brutit många stavar ute i terrängen. Jag har då ändå varit tvungen att ta mig tillbaka till startpunkten, vilket jag uppenbarligen har hittills – skidstaven representerar inte bara övervinnandet av motgångar utan också min kärlek till bergen där jag tillbringar nästan varje helg året runt.” David Baker donerade glasögonen och skidstaven till Nobelprismuseet 2024.
• Modell av proteiner
  Modellens stora röda del visar taggprotein (spikeprotein) som finns på viruset SARS-CoV-2, som orsakar sjukdomen Covid-19. Modellens blå och gröna delar avbildar konstgjorda proteiner som tagits fram av David Baker och hans medarbetare. Dessa proteiner binds till taggproteinet och har hos djur visat sig förhindra att viruset får fäste och att infektion utvecklas. Proteinerna har ännu inte genomgått tester och tillverkning som krävs för att användas på människor. David Baker donerade modellen till Nobelprismuseet 2024.
• Handbok i mekanik
  Boken Mekaniken i dess användning vid konster och handtverk har tillhört Immanuel Nobel. Boken är en svensk översättning av ett originalverk på tyska av den österrikiske fysikprofessorn Andreas von Baumgartner. När boken trycktes 1842 var Immanuel Nobel verksam i Sankt Petersburg i Ryssland. Han arbetade där med tekniska projekt inom flera olika områden och drev en mekanisk verkstad. Kanske skaffade han boken vid sin återkomst till Sverige vid slutet av 1850-talet, men han kan också ha använt den i Ryssland. Han lärde sig aldrig ryska utan klarade sig med svenska under sina 20 år i Ryssland. Boken anskaffades av Nobelprismuseet 2008.
• Penna
  Reservoarpennan har tillhört Ivo Andrić och var en ständig följeslagare till honom i hans litterära arbete. Den symboliserar hans sociala och konstnärliga engagemang och påminner oss om det skrivna ordets betydelse. Pennan har donerats till Nobelprismuseet av Belgrads stadsmuseum 2025. Belgrads stadsmuseum förvaltar det museum med Ivo Andrićs kvarlåtenskap, som enligt författarens önskan bildades efter hans död.
• Träsked
  Skeden användes av Andrej Sacharov under 1980-talet när han av den sovjetiska regimen förvisats till Nizjnij Novgorod (som då hette Gorkij). Sacharov var fysiker men hade sedan 1960-talet engagerat sig för mänskliga rättigheter. Han belönades för sina insatser med Nobels fredspris 1975. De sovjetiska myndigheterna hindrade honom dock att resa för att ta emot priset. För att försvåra hans arbete förvisades han 1980 till Nizjnij Novgorod. Han bodde där i en lägenhet och på andra sidan gatan inrättades en station varifrån han övervakades. Han fick besök av sin hustru Jelena Bonner, men levde under långa perioder ensam och lagade sin mat själv. Träskeden, som är traditionell rysk typ, blev ett dagligt redskap i livet i förvisningen. Han använde skeden bland annat när han lagade mat i en teflonpanna för att inte rispa ytan av pannan. En av de rätter han gärna tillagade var en typ av kvarg som han stekte lätt eftersom han tyckte om varm mat. Han använde också skeden när han gjorde äggröra. Träskeden donerades till Nobelprismuseet av Andrei Sakharov Foundation 2025.
• Glashållare
  Glashållaren användes under 1950- och 1960-talen av Andrej Sacharov när han drack te. På traditionellt ryskt vis drack han teet ur glas som placerades i hållaren av metall, som gjorde att han inte behövde bränna sig. Att dricka te var en viktig del av Sacharovs dagliga liv som fysiker och freds- och människorättsaktivist. Ett glas med te hade en given plats på hans skrivbord. Han använde glashållaren i sitt hem i Moskva och hade eventuellt även med den under sina återkommande vistelser i Sarov (som då hette Arzamas-16) där han arbetade inom det sovjetiska kärnvapenprogrammet. Glashållaren donerades till Nobelprismuseet av Andrei Sakharov Foundation 2025.
• Räknesticka
  Räknestickan var ett flitigt använt redskap i Andrej Sacharovs arbete som fysiker. Sacharov gjorde viktiga insatser inom fysiken, både inom grundvetenskapliga områden och utveckling inom kärnenergi och kärnvapen. Han hade en viktig roll i utvecklingen av den sovjetiska vätebomben. Från slutet av 1950-talet gav han uttryck för oro inför riskerna med kärnvapen och verkade för att begränsa spridning av dem. Han engagerade sig senare också starkt i kampen för mänskliga rättigheter. Räknestickan donerades till Nobelprismuseet av Andrei Sakharov Foundation 2025.
• Vetenskapliga publikationer
  Denna samling av sina vetenskapliga publikationer satte Ragnar Granit ihop till sin far. Familjen Granit var finlandssvensk. Ragnar Granit gjorde sina första forskningsinsatser i Helsingfors, men flyttade 1940 till Stockholm där han blev professor vid Karolinska Institutet. De vetenskapliga publikationerna speglar hans insatser inom sinnes- och nervfysiologin. Publikationerna donerades till Nobelprismuseet av Ragnar Granits efterlevande 2024.
• Nätflöte och nätnål
  Flötet och nätnålen har tillhört Ragnar Granit som gärna ägnade sig åt fiske vid sidan om sin forskning inom sinnes- och nervfysiologi. Initialerna RG på nätnålen är ingraverade av Granit själv. Redskapen kommer från familjen Granits sommarstuga på ön Korpo utanför Åbo i Finland. Där tillbringade Ragnar Granit många somrar, bland annat med att rengöra näten från tång. Forskarkolleger som kom på besök från när och fjärran fick också hjälpa till med detta arbete. Flötet och nätnålen donerades till Nobelprismuseet av Ragnar Granits efterlevande 2024.
• Death mask
  After Alfred Nobel's death, a cast of his face was made: a death mask. In the late 1800’s, death masks were often made of famous persons after they had died.
• Fotografier
  Redan som fyraåring ägnade Demis Hassabis en stor del av sin tid åt schack. Intresset för schack ledde vidare till ett intresse för datorer som kunde spela schack. Hassabis kom att ägna sig alltmer åt datorer och artificiell intelligens (AI). Han medverkade till skapandet av AI-modellen AlphaFold, som kan förutsäga proteinmolekylers tredimensionella struktur. Demis Hassabis donerade bilden till Nobelprismuseet 2024.
• Mask och flugviskor
  Masken och flugviskorna kommer från Kubafolket i Demokratiska republiken Kongo. James Robinson har ett stort intresse för afrikansk historia och kultur och har under 12 år ägnat sig åt Kubafolket i sin forskning om samhällsinstitutioner. Masken är en ”Bwoom”, en av tre huvudsakliga masker som används för att berätta om kungarikets historia och återge några av historiens viktigaste händelser. Flugviskorna, vars praktiska användning är att vifta bort flugor, är också attribut som används i sammanhanget. Flugviskan är en traditionell symbol för makt i hela centrala och östra Afrika. James Robinson donerade masken och flugviskorna till Nobelprismuseet 2024.
• Pass
  Passet har tillhört Simon Johnsons morfar Cyril John Dadswell, som dog när Johnson bara var två veckor gammal. Dadswell har ändå betytt mycket för Johnson. Dadswell var den förste i släkten som ägnade sig åt akademiska studier. Han var metallurg och arbetade inom stålindustrin i Sheffield. Passet utfärdades under andra världskriget den 14 maj 1942 och det framgår att Dadswell omedelbart beviljades visum till USA. Syftet med resan till USA var att bidra med kunskap om stål som lämpade sig för stridsvagnar. Dadswells verksamhet knyter an till ett av Simon Johnsons forskningsintressen: hur teknik överförs mellan olika länder och områden. Simon Johnson donerade passet till Nobelprismuseet 2024.
• Brevpress
  En brevpress är en av mycket få minnessaker som bevarats efter Daron Acemoglus mor Irma, som betydde mycket för honom. Daron Acemoglu växte upp i Istanbul i en familj med armeniskt ursprung. Modern var lärare och rektor vid en armenisk skola som sonen gick i och hon uppmuntrade honom att studera. Irma Acemoglu gick bort 1991. Daron Acemoglu donerade brevpressen till Nobelprismuseet 2024.
• Tekopp
  Under arbetet med boken Jag tar inte farväl ingick denna tekopp i Han Kangs dagliga rutin. På papperet beskriver hon sitt dagliga arbete. Efter att ha stigit upp kl 05.30 och tagit en promenad drack hon en kopp te. (Hon drack svart te trots att koppen egentligen är avsedd för grönt te.) När hon tittade ner i virveln som bildades i koppen blev den hennes universum. Han Kang donerade koppen till Nobelprismuseet 2024.
• Instrument
  Instrumentet användes vid slutet av 1980-talet i Victor Ambros forskning om mikroRNA, som har stor betydelse för hur olika gener får genomslag i olika celler. Instrumentet är en kontrollenhet för en typ av elektrofores, som används för att separera olika stora fragment av molekyler från varandra. Ambros använde utrustningen för att hitta och renframställa stora bitar av DNA. Detta var ett viktigt steg i undersökningarna av genen lin-4 och dess betydelse för mikroRNA, Instrumentet var det första som utvecklades av företaget MJ Devices, som bildades av bröderna Michael and John Finney. Michael Finney var för övrigt doktorand i blivande Nobelpristagaren Robert Horvitz laboratorium. Victor Ambros donerade instrumentet till Nobelprismuseet 2024.
• Kub
  För Demis Hassabis och hans medarbetare vid DeepMind symboliserar kuben att lösningen av ett problem kan leda till lösningen av många andra. På en av kubens sidor avbildas drag 37, det avgörande draget i ett parti Go där mästaren Lee Sedol 2016 förlorade mot datorprogrammet AlphaGo, som utvecklades av DeepMind. Detta var första gången en mästare på hög nivå förlorade mot en dator och händelse markerar också ett avgörande steg i utvecklingen av artificiell intelligens. Efter AlphaGo utvecklades AlphaZero som behärskar schack, shogi och go. Senare utvecklades AlphaFold, som kan förutsäga proteinmolekylers tredimensionella struktur. Demis Hassabis donerade kuben till Nobelprismuseet 2024.
• Bok: Game Changer
  Boken Game Changer av Matthew Sadler och Natasha Regan handlar om datorprogrammet AlphaZero som utvecklades av Demis Hassabis och hans medarbetare vid DeepMind. Boken har en inledning av Hassabis och ett förord av Garri Kasparov, som 1997 blev den första världsmästaren i schack som förlorade mot en dator. Demis Hassabis donerade boken till Nobelprismuseet 2024.
• Schackpjäser
  Schackpjäserna symboliserar Demis Hassabis stora intresse för schack. De är två reservdamer i ett spel formgivet av konstnären Thierry Noir. Denne är känd som en av de konstnärer som först började utföra graffitikonst på Berlinmuren under 1980-talet. På brädet i schackspelet han formgett finns även ett mönster som erinrar om elektroniska kretsar. Demis Hassabis donerade schackpjäserna till Nobelprismuseet 2024.
• Papperskrona
  Papperskronan har fungerat som en sorts vandringspris i John Jumpers forskargrupp, som arbetar med proteinmolekylers struktur. Forskargruppen kallades i ett tidigt skede ”Origami-gruppen”, eftersom de såg en koppling mellan hur långa proteinmolekyler är veckade och konsten att vika figurer i papper. När någon i gruppen gjorde något bra fick hen papperskronan som belöning och fick behålla den tills någon annan gjorde något som var värt att belöna och fick överta kronan. Jumper och hans kolleger arbetar annars inte med pappersmodeller utan med datorer och artificiell intelligens. De har utvecklat AlphaFold2, en algoritm som kan förutsäga den tredimensionella strukturen för alla tänkbara proteiner. John Jumper donerade papperskronan till Nobelprismuseet 2024.
• Mikrochip
  På detta mikrochip finns en tidig version av en Boltzmannmaskin, i vars utveckling Geoffrey Hinton spelade en avgörande roll. Boltzmannmaskinen är viktig inom maskininlärning med neurala nätverk och Hinton en av de ledande gestalterna inom artificiell intelligens (AI). Mikrochippet, som gjordes av Joshua Alspector 1987, är en demonstration av att Boltzmann-maskiner kan placeras på specialkonstruerade chip. Boltzmannmaskinen på kortet är liten, den är ett nätverk med sex noder, och dess användningsområde litet. Som demonstration av en princip visade mikrochippet dock vägen mot den fortsatta utvecklingen inom maskininlärning och AI. Geoffrey Hinton donerade mikrochippet till Nobelprismuseet 2024.
• Elektronisk krets
  Denna elektroniska krets byggdes av John Hopfield i början av 2000-talet i samband med en kurs han gav vid Princeton University. Hopfield hade under 1980-talet gjort viktiga insatser inom maskinlärning genom neurala nätverk, som är av stor vikt inom artificiell intelligens. För Hopfield är praktiskt byggande viktigt för att nå förståelse: ”Jag utformade en labbkurs om elektroniken i neurala nätverk. Jag hade en stark övertygelse om att vi får en djup förståelse av hur ett neuralt nätverk beter sig genom att bygga och utforska vad som händer. Studenterna fick börja med små kretsar, var och en fick bygga sin egen för hand utifrån en hög elektroniska komponenter. Detta är mitt eget demonstrationsbygge för den fjärde veckans projekt.” Kretsen består bland annat av dioder som tänds och släcks genom att olika delar av kretsen växelverkar med varandra. John Hopfield donerade kretsen till Nobelprismuseet 2024.
• Skyddsutrustning
  Skyddsutrustning som denna används av personal för Läkare utan gränser i samband med utbrott av den smittsamma och mycket farliga sjukdomen ebola. Eboladräkten består av skyddsglasögon, munskydd, skyddsdräkt, dubbla uppsättningar plasthandskar, plastförkläde samt gummistövlar. Läkare utan gränser rekryterar både medicinsk och icke-medicinsk personal till sitt humanitära arbete i kriser och katastrofer världen över. Vid utbrott av smittsamma sjukdomar arbetar Läkare utan gränser för att snabbt ge tillgång till vård, läkemedel och vaccinationer. Det krävs också ofta omfattande logistikinsatser. Detta kan omfatta allt från att öppna tillfälliga vårdinrättningar för att behandla och isolera patienter till att förbättra rutiner för smittskydd, vatten och sanitet för att förhindra att sjukdomen sprids inom vården och i lokalsamhället. Det hittills största utbrottet av ebola inträffade i Västafrika 2014–2016. Det ledde också till Läkare utan gränsers dittills största insats. Sedan 2018 har Kongo-Kinshasa drabbats av flera utbrott, bland annat i den konfliktdrabbade provinsen Nordkivu, och 2022 drabbades Uganda av ett ebolautbrott. Genom medicinsk forskning har möjligheterna att bekämpa sjukdomen förbättrats genom utveckling av vaccin mot sjukdomen. Skyddsutrustningen donerades till Nobelprismuseet av Läkare utan gränser 2024.
• Väst
  Västar som denna används av personal som arbetar för FN:s World Food Programme (WFP) i olika delar av världen. Västen markerar att den som bär den är ute i goda syften, vill ge hjälp och går att lita på. I områden där det råder konflikt visar västen att den som bär den tillhör en neutral part. Västen donerades till Nobelprismuseet av World Food Programme 2025.
• Brev om upplevelser under Nobelveckan 1977
  I detta brev ges en inblick i en Nobelpristagares besök i Stockholm under Nobelveckan. Brevet sändes i januari 1978 av den nyblivne fysikpristagaren John Van Vleck och hans hustru Abigail till vännen Marjorie Cary. De berättade att de på grund av sin resa till Europa inte haft tid att sända några julkort i december. I stället valde de att skriva ett längre brev där de berättade om sina upplevelser före och under resan. Här berättas om svårigheter att hitta rätt kläder, intensiv mediauppmärksamhet, och välplanerade arrangemang i ett program som förutom prisutdelning och bankett omfattade föreläsningar, mottagningar, middagar samt Luciatåg. Likadana brev sändes till ett flertal vänner och bekanta, men ett par tillägg om olika flygbolag i detta brev beror på att mottagaren Marjorie Cary arbetade på ett flygbolag. Brevet donerades till Nobelprismuseet av Marjorie Morrissey, syskonbarn till Marjorie Cary, 2024.
• Apparatur
  This apparatus is the measurement-related part of the setup used in Ferenc Krausz' experiments with attosecond laser pulses. The pulses are generated through interactions between laser light and electrons. A spherical double mirror is used to focus the laser beam at a nozzle that emits a ray of crypton atoms. A spectrometer is used to measure the distribution of kinetic energy of electrons that the laser light has released from the crypton atoms. The duration of the laser pulses can be determined by analysing the kinetic energy of the electrons and the displacements in different sections of the laser beam. Ferenc Krausz donated this apparatus to the Nobel Prize Museum in 2024.
• Schackspel och protokoll
  Vid detta schackspel tillbringade Herbert Simon mycket tid. Spelets väldefinierade regler, men enorma rikedom av scenarier och strategier, hade också beröringspunkter med hans forskning i ekonomi och psykologi. Kan mänskligt tänkande översättas till rutiner som en maskin kan utföra? Redan på 1950-talet arbetade han med artificiell intelligens (AI) och utvecklingen av ett schackprogram. Schackspelet och protokollen donerades till Nobelprismuseet av Herbert Simons efterlevande 2003.
• Pincett, mynt och pipett
  En pincett, ett mynt, och en glaspipett blev genom John Gurdons uppfinningsrikedom ett avgörande redskap i hans forskning om stamceller. Med hjälp av redskapet och känsliga fingrar lyckades han ersätta cellkärnan i ett befruktat grodägg med cellkärnan från en mogen cell hos ett grodyngel. Detta ledde till det första skapandet av en genetisk kopia, en klon, av en högre organism. John Gurdon donerade pipetterna till Nobelprismuseet 2012.